Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Fannys flykt": Drabbande aktuell saga om mod och identitet

Lola Doillons hjärtskärande film "Fannys flykt" har en drabbande aktualitet, skriver Annika Gustafsson.Bild: Claire Nicol

Fannys flykt

BIO. DRAMA. Frankrike/Belgien (Le voyage de Fanny), 2016. Regi: Lola Doillon. Med: Léonie Souchaud, Fantine Harduin, Juliane Lepoureau, Cecile De France. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.34.

Akvarellmålaren Fanny Ben-Ami lever sedan många år i Israel. ”Fannys flykt” är inspirerad av hennes självbiografiska roman om hur hon tretton år gammal tillsammans med sina två yngre systrar och en grupp barn tvingades fly undan nazisterna och deras kollaboratörer från östra Frankrike mot tryggheten i neutrala Schweiz.
Under andra världskriget arbetade flera judiska organisationer med att rädda och gömma barn när deras föräldrar riskerade att fängslas och deporteras till koncentrationsläger. I filmens upptakt befinner sig Fanny, systrarna och en rad andra barn på ett barnhem i centrala Frankrike. Där försöker ledarna upprätthålla en så normal vardag som möjligt och ungarna gläds åt mammas och pappas brev, så länge de kommer.
En dag har en katolsk präst avslöjat deras judiska identitet och de tvingas ge sig av, först i bilar till ett nytt hem och kort därefter med tåg för att slutligen till fots försöka komma över gränsen. Då har deras vuxna följeslagare för länge sedan försvunnit eller gripits och Fanny, den äldsta i gruppen, blir mot sin vilja deras ledare.
Det går att se ”Fannys flykt” som en spännande saga om mod och identitet, där barnen gång på gång sviks på grund av de vuxnas fega angiveri. Historien blir hjärtskärande, inte minst tack vare de lysande små skådespelarna. Var och en är utmärkt i sin speciella roll. Léonie Souchaud (Fanny) bär mycket av historien med pannan i rynkade veck när hon försöker tänka ut lösningar på de problem och umbärande, bland annat hunger och törst, som de flyende då och då ställs inför. Hennes rädsla håller ibland på att ta överhand, men här påminner hon om Skorpan i Astrid Lindgrens ”Bröderna Lejonhjärta”. Det gäller att inte vara ”en liten lort”.
Lola Doillon regisserar med känslig hand. Bildspråket är realistiskt med ett och annat poetiskt inslag, till exempel när ungarna för ett ögonblick glömmer stressen och oron och låter leken och kreativiteten flöda.
Även om ”Fannys resa” främst utgör en påminnelse om ett specifikt historiskt skeende under andra världskriget har filmen samtidigt en drabbande aktualitet. De känslor av rädsla, desperation och sorg som alltid utmärker människor, särskilt barn, på flykt kan lätt överföras på dagens händelser i spåren på vansinneskriget i Syrien och Irak.
Gå till toppen