Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Per Svensson: Fear and loathing i Almedalen

Bild: Jenny Rydqvist
Den förbeställda taxin kommer från Taxi Göteborg. Jag oroar mig för framkörningsavgiften, men chauffören lugnar mig med att han och kollegorna från Hisingen och Mölndal den här veckan bor i stugor i Tofta.
Det är okej att köra på Gotland, säger han, bara man slipper Visby innanför murarna. Det är å andra sidan dit alla ska. Chaufförerna från Taxi Stockholm har antagligen lättare att acklimatisera sig. Det är som hemma. Ett helvete.
Per Schlingmann, de gamla nya moderaternas varumärkeschef, har skrivit en politisk underhållningsroman om Almedalen. ”I maktens öga”, heter den. Och vad finns där, i ögat? Ett grand? En bjälke? En misstänkt stor pupill? Fel. Det är istället ett osunt stort fokus på mediebilder och ”dj-battles” på strandklubben Kallis.
Läs också Bildextra: Nattliv i Almedalen – så såg det ut under dj-tävlingen igår kväll
Jag börjar läsa Schlingmanns bok. Jag slutar läsa Schlingmanns bok. Bara en sak kan vara mer plågsam än att läsa en politisk underhållningsroman om Almedalen: att befinna sig i Almedalen.
Dj-tävlingen 2017.Bild: Karl Melander
Nu talar jag inte om själva platsen, den lilla parken med tillhörande damm strax intill havskanten i Visby, utan om företeelsen, fenomenet, proseccobubblan, spegeldäcket, den slutna anstalten, hysterin, straffkolonin, tornerspelet, nöjesfältet, slagfältet, neurosen Almedalen.
Alla populister som vill göra livet surt för etablissemanget kunde nöja sig med vetskapen om att en vecka varje år tvingas Sveriges ledande politiker, journalister, kommunikatörer och byråkrater försmäkta på avlägsen ö där det är så ont om vatten att de alla varje kväll uttorkade tvingas släpa sig från kö till kö i hopp om att få släcka törsten med det rosévin som distribueras av olika hjälporganisationer.
Men nästan alla man möter verkar ändå ha toppenkul. Först är det förbryllande. Sedan inser man att en oproportionerligt stor andel av deltagarna i politikerveckan i Visby kommer från Stockholm. Det förklarar saken. Almedalen är Stureplan, med havsutsikt, men utan tunnelbana. Det sistnämnda kompenseras av att gränderna är så trånga att man ändå kan få knuffas, trängas och svära över förseningarna.
På flyget till Visby serverades bara fullkornskex. Man skulle få en försmak av vad som väntade. Frugala förhållanden. Stenhård kamp om födan.
Valdemar Atterdag brandskattade Visby 1361. Staden har inte hämtat sig. Livsmedelsläget är sådant att det är ren darwinism som gäller: survival of the fattest.
Den som lyckas erövra en stol på en svindyr krog går genast ut med den sensationella nyheten på sociala medier. I Per Schlingmanns roman kan man ana något av misären bakom en skenbart flashig yta: ”När Josephine tappar menyn på golvet blir hon varse alkoholen hon druckit. Det började med en flaska rosé på uteserveringen och fortsatte sedan vid ett av borden inne i lokalen som de lyckades komma åt tack vare en sen avbokning. Middagens olika moment finns väl dokumenterade i deras instagramflöden.”
Bild: Per Svensson
Plågade av hunger, svensk sommarkyla och spöklika politikerskepnader på storbildsskärmar söker Almedalsbesökaren tröst i alkoholen samtidigt som hon försöker hålla skenet uppe inför omvärlden.
Jag ser att Sverigedemokraterna skaffat sig en egen krog vid Hamnplan. Det är väl för att Kent Ekeroth ska vara säker på att bli insläppt. Eller också förhåller det sig tvärtom: partiet vill försäkra sig om att Ekeroth inte släpps in.
Själv försöker jag äta en sen lunch på hotell Breda Blicks trädgårdskafé. Jag kommer till ett avätet och tomt bord, som vore jag en nytillträdd finansminister. Det enda som återstår är pannkakor. Jag äter fem stycken. Med grädde. Och sylt. De lägger sig ovanpå havrekexen. Det gör mig en smula hög, vilket är avsikten. Ska man ägna sig åt gonzojournalistik, Fear and loathing på Tranhusgatan, så måste man missbruka något. Jag satsar på kolhydrater.

***

Nyss har jag deltagit i ett seminarium om religion och journalistik. När jag skulle ställa ifrån mig väskan i ett backstage-rum störde jag en kardinal mitt i maten. Nu utspelade sig detta visserligen i den katolska kyrkan i Visby. Men ändå! En kardinal!
Bild: Per Svensson
Tidningen Expressen har sammanställt en lista över ”Almedalens 150 hetaste namn”. Den toppas av Annie Lööf. Per Schlingmann har förpassats till plats 135, bara tio placeringar före Lars Leijonborg. Ytterligare ett uttryck för litteraturens marginalisering i jippojobbarnas och klickjägarnas Sverige.
Det var Olof Palme som skapade ”Almedalen”. I år har hans arvtagare Stefan Löfven bestämt sig för att uppmärksamma Almedalsveckan genom att inte vara där. Det får mig naturligtvis att tänka på Viktor Sjklovskij. Han var den kanske mest kände företrädaren för den ryska formalismen, en litteraturteoretisk skolbildning som vid förra seklets början intresserade sig för vad det är som gör litteratur till litteratur. Svaret var de ”grepp” som får det litterära språket att framstå som ”främmande” i jämförelse med vardagsspråket. Ett sådant grepp skulle kunna var slutrimmen i en traditionell dikt. Men efterhand blir alla ”grepp” utslitna och därmed verkningslösa.
När alla poeter alltid rimmar förlorar rimmet till sist sin verkningskraft. Man ser det inte längre. Det krävs då något nytt för att göra litteraturen litterär, ett ”minusgrepp”. Nu skriver någon, låt oss kalla honom ”modernisten”, därför en orimmad dikt. Själva frånvaron av grepp blir ett grepp i sig.
Stefan Löfvens frånvaro i Almedalen är ett politiskt minusgrepp. Ganska smart, kan man tycka. När det regnar på Magdalena Andersson i Almedalen solosolar sig Löfven i medieljuset på västkusten.
Men vad händer om alla drar lärdom av detta och överger Almedalen? Då blir det plötsligt ett uppmärksamhetsskapande minusgrepp att stanna kvar. Då skapas det plötsligt än mer plats och ännu större pr-potential för gatans bataljoner, för dårfinkarna och de politiska våldsverkarna. Bara nazister på Visbys gator?
Det finns ett problem med demokratin i en mediekultur med mycket kort uppmärksamhetsspann. Den är sällan spektakulär. Den mår som bäst när den får rulla på i trygga hjulspår. Extremismens frestelse ligger i dess förkärlek för motsatsen, för minusgrepp. Det plötsliga skiftet. Den dramatiska förändringen. Handling istället för prat.
Det är därför lite synd att Löfven valde bort Almedalen just det år då nazisterna slog upp sitt tält på demokratins campingplats. Han borde ha varit där, för att förkroppsliga demokratins kontinuitet och motståndskraft.

***

Det är lätt att ironisera över Almedalen, över alla dessa effektiva kvinnor som med hörsnäckor är på väg till något viktigt evenemang, över alla dessa välklippta män som i blå kavajer och beigefärgade chinos insisterar på att just de har något unikt att säga, över alla dessa myndigheter, företag, läroanstalter, redaktioner och partier som under en julivecka satsar kreativ kraft och stora summor pengar på att berätta om sig själva för sig själva.
Bild: Per Svensson
Per Schlingmann låter en av sina romangestalter, näringsministern David Ehrling, bli Almedalsfilosofisk: ”Alla som är här har en förutbestämd uppfattning, tillhör ett intresse, har ett syfte. Ingen är här för att ändra åsikt. Därför blir det just ett skådespel där alla försöker sända, men där ingen lyssnar.”
Det stämmer kanske. Men är detta, tillsammans med köerna, stöket, böket och tramset, skäl nog att avsky och frukta Almedalen? Jag tycker trots allt inte det. Avskyn och rädslan bör reserveras för annat, och för andra.
Det är illavarslande att det andra och de andra nu försöker ta sig över ringmuren i Visby. Förra året talade alla i Almedalen om ”svenska värderingar”. Det var oklart vad alla menade. Men framåt kvällen stöter jag på en bekant på Stora Torget, som på ett befriande opretentiöst sätt sammanfattar vad det är i Sverige som måste värnas.
Han säger, liksom i förbifarten, något om att alla som är här, alla som arrangerar och går på alla dessa olika seminarier, har något gemensamt: De vill göra samhället bättre.
Så är det faktiskt. De vill förstås också en massa andra, mindre storstilade, saker, men viljan att göra något bra för och med det landet vi lever i är ändå det gemensamma golvet för de flesta av aktörerna i Almedalen, sågspånet i cirkustältet. Det bör man inte glömma. Det är den viljan som får de svenska flaggorna på Visby mur att fladdra lagom mycket i den svinkalla julibrisen.
Nazisterna hatar den flaggan, den brisen. Nu har de manifesterat sitt hat i Almedalen. Det bör tjäna som en påminnelse om hur viktigt det är att försvara den goda viljans Sverige.

***

Jag övernattade i en villa vid lasarettet med utsikt över havet och en horisont som sent på kvällen flammade i rosa och orange.
En annan hyresgäst berättade att en bit ut i havet finns det ett stup. Där blir det bråddjupt. Där uppstår ett sug som kan dra med sig simmare ner i djupet. Han la till att det åtminstone förr förekom att människor tog sig dit ut för att medvetet låta sig sugas neråt, för att få leka med döden, få en kick av närheten till det bottenlöst svarta.
Jag vet inte om det är sant eller om det handlar om alternativa fakta (en skröna, som vi brukade säga förr). Men det är en suggestiv bild av samtiden. Skönt då att så många trots allt fortfarande tycks trivas vid ankdammen i Almedalen.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen