Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

"Skånska operan står för det populära och publiknära. I Ystad härskar däremot ett drag av populism, trots musicerandet och effektfull regi."

Carlhåkan Larsén recenserar Skånska operans turnéföreställning "Madame Butterfly" och "Teaterhotellet" i Ystad.

Lona Mohr Villadsen är djupt rörande i rollen som Madame Butterfly.Bild: Håkan Röjder

Madame Butterfly

Regissör: Ola Hörling. I rollerna: Lona Mohr Villadsen, Daniel Svenson, m fl. Kostymör: Fredrika Lilius, Scenograf: Leif Persson. Skånska Operan, Bäckaskog slott (på turné till bland annat Hovdala slott, Krapperups slott och Ystads teater).

Teaterhotellet

Manus och libretto av Rickard Söderberg. Regi: Katarina Sörenson Palm. Dirigent: Jonas Samuelsson. Kostym: Ann Walton. I rollerna: Laine Quist, Rickard Söderberg, Elinor Fryklund, Marianne Mörck m fl. Opera i Ystad, Ystads teater, t o m 9/7.

Skånska operan har varit djärv i år. På sommarens turnéprogram står en tragisk opera, ”Madame Butterfly”. Kompositören Puccini utvecklar här en tårarnas vällust i skildringen av den 15-åriga geishans möte med en amerikansk marinofficer på exotisk eskapad i Nagasaki. Ola Hörling har regisserat.
”Madame Butterfly” är inte bara populär utan också svårspelad. Visserligen är stycket inte beroende av grandiosa körinsatser och rollernas antal är överkomligt. Men titelrollen är fordrande, både i fråga om sångkonst och koncentrerad scenisk utstrålning. Lona Mohr Villadsen är djupt rörande då hon gestaltar den första förtjusningen och slutligen inser att hon blivit övergiven med en hjärteknipande liten gosse som en kärlekens pant. Hon ger röst åt svärmeriet och åt den slutliga desperationen.
Löjtnant Pinkerton står inte i fokus på samma sätt. Men det som ska sjungas, det ska sjungas ungdomligt glansfullt. Det visar sig att tenoren Daniel Svenson har tillgång till glans och volym, som illustrerar hans uppflammande libido. Stämman behöver bara avslipas något.
Josefine Andersson som Suzuki, Butterflys förtrogna tjänarinna, tillför vaksam auktoritet. Övriga väninnor trippar så nätt och japanskt. Josep Cusos Goro smyger vederbörligen omkring som äktenskapsintrigör och familjens dömande ande, Staffan Liljas är trygg och bekymrad som konsul Sharpless.
Det man saknar är ändå Puccinis delikatess. Inget ont om Max Lörstads operakapell, men det vill inte bli någon riktig lyrisk blomning eller något förföriskt orkesterskimmer. Den nödvändiga begränsningen, kvintettformatet, har sitt pris.
Historien är gammal och fortfarande ny, som kolonialism och maktkamp. I en råare, mera realistisk version står den på musikalrepertoaren, ”Miss Saigon”.
”Madame Butterfly” är i grunden ett kammarspel. Ramen utgörs här av scenografen Leif Perssons skelett av stolpar, ett hus utan väggar, som man följaktligen kan se rakt igenom. Praktiskt, inte minst för Skånska operans transportsektion.
Om ”Madame Butterfly” representerar en fast genre, "populär operatragik", så bidrar Opera Syd på Ystads teater med en nyhet, "jukebox-operett". Man tager efter förebild av exempelvis ”Mamma mia”, en bukett befintliga melodier och snickrar samman en passande story till dem. Rickard Söderberg och Jonas Samuelsson har botaniserat i den gamla floran och gjort rara fynd. ”Teaterhotellet”, utspelar sig just i Ystad inför 1890-talets invigning av den teaterbyggnad där föreställningen nu ges. Unika originalkulisser hör till inramningen.
Det är ofta omvittnat att musiken är främsta kvaliteten hos gamla operetter. Om de frivola förvecklingarna har i gengäld många okvädinsord formulerats. Målet är nu att pånyttföda operettkonsten, skippa nattståndna intriger och skapa en ny nivå med fräscha infall. Men förvecklingarna i Ystad är lätt förvirrande i Söderbergs och regissören Katarina Sörenson Palms dramaturgi. Söderbergs kuplettexter torde nog innehålla mången kvickhet, men de är svåra att uppfatta. Om nivån förändrats kan ifrågasättas, i så fall snarast neråt. Sex, sprit, en enstaka spya och ett rikt sortiment kalsonghumor är väl inget upplyftande.
Men det finns andra glädjeämnen: insceneringens stora resurser. Jonas Samuelsson leder framgångsrikt en orkester med dryga dussinet medlemmar, på scenen samsas 25 operettartister ur skilda generationer och med olika utgångspunkter. När regissören samlar styrkorna till finalkörer blir det snygga uppställningar och flotta klanger.
Rickard Söderberg och Marianne Mörck i "Teaterhotellet".Bild: Andreas Paulsson
Och sångarnamn som Matilda Paulsson (i rollen som Christina Nilsson), Laine Quist och Susanne Resmark väcker verkligen respekt. Marianne Mörck pryder alltid en rollista och Elinor Fryklund som pjäsens kavata alltiallo, fröken Löfberg, tar för sig ordentligt. Mathias Hedegaard som polis tillför en dansk fläkt. Rickard Söderberg är härföraren, hotelldirektören, imposant och mästrande. Tänk om han gifter sig med polisen!
Skånska operan står för det populära och publiknära. I Ystad härskar däremot ett drag av populism, trots musicerandet och effektfull regi.
Gå till toppen