Aktuella frågor

Debattinlägg: "Vill partierna ta emot samhällsengagerade unga?"

De svenska politiska partierna borde satsa mer på att få kontakt med de ungas samhällsengagemang. Om inte annat så för att säkra sin egen existens. Det skriver Erik Amnå, professor i statskunskap, och Anton Landehag, samhällspolitisk expert på analysföretaget Ungdomsbarometern.

Vegetarisk hamburgare. Ofta gestaltar ungdomar sitt samhällsengagemang i sina livsstilar. Omkring en fjärdedel har slutat äta kött, skriver artikelförfattarna.Bild: Patrik Renmark
Ungdomars samhällsengagemang är stort och växande, förtroendet för de politiska partierna är lågt och minskande.
Ofta gestaltar ungdomar sitt samhällsengagemang i sina livsstilar. De sorterar sopor, skänker pengar till välgörenhet och omkring en fjärdedel har slutat äta kött. Det går i linje med en ökad tilltro till den egna möjligheten att påverka samhället. Men sällan protesterar ungdomarna offentligt.
Digitala (och sociala) medier har ökat möjligheterna för fler att delta i samhällsdebatter och engagera sig politiskt. Men att ställning politiskt på nätet är ganska sällsynt och sker oregelbundet. När det gäller sådant som protester, grupper och nätverk med fokus på i vid mening politiska frågor deltar cirka 20 procent av dem som är 17–20 år.De som varit aktiva år efter år under den period vi undersökt,2012- 2016, utgör cirka 5 procent. Uppdelningen är densamma som utanför den digitala världen. En liten grupp är aktiv och en stor grupp deltar inte.
Även om de flesta är passiva finns det vid sidan om den lilla skaran av aktivister tre mycket olika grupper av ungdomar:
* En skara är oengagerad och har inte något emot politik men väljer av olika skäl att vara politiskt passiv år efter år. Dessa ungdomar tar vara på den möjlighet att vara passiv som demokratin ger.
* Ganska många står standby. De är de mest politiskt intresserade och kunnigaste. I normalläget tycks de med stort förtroende överlåta ansvaret för politiken till dem som demokratiskt valda ledare, partierna och myndigheterna. Men dessa ungdomar är också beredda att gripa in. Utöver fåtalet aktiva kan denna stora grupp standbyers ses som tillgång för den svenska demokratin.
* En grupp är desillusionerad och har lägst tillit till politiker och myndigheter. De har ett mycket lågt intresse för politik, men säger också att de politiska ledarna har ett mycket lågt intresse för sådana som dem.
Ungdomarnas stora och ökande samhällsintresse går sällan över i engagemang i de politiska partierna. Ungdomsförbundens attraktionskraft har försvagats, framför allt sett ur ett längre perspektiv.
Att Centerns ungdomsförbund, Cuf, i fjol ökade sitt medlemstal mer än något annat enskilt år någonsin utgör ett undantag.
Idag associerar unga ”politik” med partipolitik och partipiska. Att så många ställer sig standby innebär att de politiska partierna går miste om det brinn, de erfarenheter och kunskaper som de många samhällsengagerade ungdomarna har.
Idag kan också allt färre ungdomar identifiera sig längs en höger– vänster-skala.
I de samhällsengagerade ungdomarnas ögon framstår inte partierna somtrovärdiga förvaltare av deras engagemang.I partiernas ögon framstår inte de ungas engagemang som värdt någon uppmärksamhet.
Avståndet mellan de samhällsengagerade unga och partierna ökar. Annorlunda uttryckt finns det ett gap mellan ideella organisationeroch de politiska partierna. Det innebär en risk att partiernas verklighetsbilder blir skeva och illa förankrade. När det ömsesidiga ointresset mellan befolkningen och politikerna växer, blir populisternas framgångar lättbegripliga.
Det behövs fler vägar för samhällsengagerade unga att ta sig in i politiken. Men vill partierna ta emot dem? Dagens partier är effektiva som valmaskiner, framför allt i socioekonomiskt välbärgade områden. Det är främst där de lyckas få människor att rösta.
Det viktigaste för partiernas överlevnad är att vinna makt i beslutande församlingar. Men det verkar svårt för dem att se vad de har för skäl att aktivera sig mellan valen.
Flera av västvärldens partier skakas nu i sina grundvalar. I Frankrike har Republikanerna och Socialistpartiet under våren misslyckats kapitalt i såväl president- som parlamentsval. I USA fångades de ungas uppmärksamhetunder primär- och presidentval av kandidater långt utanför de båda maktpartiernas mittfåra.
Till helt nyligen politiskt centrala, etablerade, resursstarka och välmående partier ratas i många länder nu av stora delar av väljarna till förmån för andra sociala och politiska rörelser som vill sätta en annan politisk agenda utifrån sina hotbilder och drömmar.
De svenska politiska partierna borde satsa mer på att få kontakt med de ungas samhällsengagemang. Om inte annat så för att säkra sin egen existens. Men framför allt för att genom att lägga örat till marken och ta in vad som händer i samhället så att de kan bli relevanta för ungdomar som en politisk kanal för deras stora och växande samhällsintresse.

Erik Amnå

Anton Landehag

Erik Amnå är professor i statskunskap vid Örebro universitet och en av författarna till skriften Ungas politiska utveckling, som sammanfattar ett flervetenskapligt forskningsprogram. Han är ordförande i stiftelsen Höj Rösten som startat den partioberoende Politikerskolan.
Anton Landehag är samhällspolitisk expert på analysföretaget Ungdomsbarometern som sedan 1991 kartlägger attityder och beteendemönster bland unga.

Seminarium

”Ungdomars ökande samhällsengagemang och partipolitiska ointresse” Det är rubriken på ett seminarium i Almedalen idag där Erik Amnå och Anton Landehag deltar.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen