Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tor Billgren: På skattjakt hos Hasse och Tage

All denna underbara bråte. Tor Billgren dyrkar Hasse och Tage-reliker på Kulturen i Lund.

"Vad kan ni finna för nöje i att säga det där...pitt. Det kanske är roligt förresten...pitt!." Ur revyn "Gula hund" med Hasse och Tage.Bild: Viveca Ohlsson/Kulturen

Hasse och Tage

Kulturen, Lund. T o m 14.1 2018.
Jag tillhör den lätträknade skara bland Hasse- och Tage-älskarna som inte sett ”Picassos äventyr” hundra gånger. Faktum är att jag bara sett den en gång. Häromåret. Besvikelsen var massiv. Här skämmer de mest älskade svenska skådespelarna ut sig på löpande band med billigast tänkbara språkkomik och tvingas blotta sina brister när de är som mest sårbara som skådespelare, det vill säga under improvisation. Det kryper i hela kroppen av skam och sorg.
Men det hugger ändå till i mjälten när jag besöker Hasse och Tage-utställningen på Kulturen i Lund, och plötsligt står framför en av Picasso-pastischerna som Per Åhlin målade till inspelningen. Ett naket par på språng i en kärleksakt, mannen spelar möjligen dragspel. Den är inget försök att göra en intellektuell eller konsthistorisk tolkning av Picasso, utan snarare en kärleksfull parodi som utstrålar lust och humor.
Utställningen bygger på material från en stor donation till Universitetsbiblioteket i Lund, vilket sluter åtminstone Hans Alfredson-cirkeln på ett vackert sätt. Det var i Lund han studerade på 50-talet och provade sina vingar som humorist. På utställningen finns en klottrig manussida till det klassiska spexet ”Djingis Khan”, med Alfredsons karaktäristiskt rundade handstil.
Tage å sin sida studerade och spexade i Uppsala och de båda träffades på Sveriges Radio, där Danielsson från 1959 var underhållningschef. 1961 bildade de sitt AB Svenska Ord och året efter var det premiär för revyn ”Gröna hund”. Det blev sammanlagt tretton revyer och ett femtontal filmer, som ”Att angöra en brygga” (1965), ”Äppelkriget” (1971) och ”Mannen som slutade röka” (1972).
Det är en liten men innehållsrik utställning. Presentationen är enkel och okomplicerad. Bakom glasväggar finns manuskript, lappar, brev, kartor, lp-skivor och textfragment. Till och med en verksamhetsberättelse för bolaget kvalar in som humor: ”En dag fick vi gå på Televisionen och vart insläppta i det stora nya radiohuset och där hade dom kaffe i en vagn som det rann ur. Televisionen är hemskt viktigt.” Danielsson hanterar den obekväma rollen som VD med avväpnande trams.
Utställningens fokus ligger inte på det färdiga resultatet – det finns en handfull Lindemannare att lyssna på, ett tiotal sketcher att se. Nej, tyngden ligger istället på skapandeprocessen: på spån- och skrivsessionerna i den spartanska skrivstugan i Vita Bergen i Stockholm och duons olika roller under arbetet. Genom högtalarna strömmar skrivmaskinsknatter och pling, i montrar visas färgband, blyertspennor, gummiband, stämplar, hålslag och gem. På en porträttvägg syns AB Svenska Ords sekreterare Mona Haskel. Hans Alfredsons dagbok från arbetet med ”Spader, Madame!” ligger uppslagen och inglasad: ”18 nov 1968: Kollationering. Grynet [Molvig] kom försent. Martin [Ljung] hade lös-polisonger.”
Framförallt är det enutställning för oss som kan älska en maskinskriven A4-sida med XXXXX:ningar, tillägg och kaffefläckar. Inte bara för att sådana sidor tar oss in författarens huvud och ger oss en aning av själva skapandet. Utan framförallt för att de kan vara så sanslöst vackra. Ett av mina favoritföremål på utställningen är ett utkast till ”Var blev ni av ljuva drömmar”, som Monica Zetterlund sjöng i "Svea hund" 1976. Pappret är fullt av omdisponeringar och korrigeringar, bland annat kan man skönja en rad som inte kom med i slutversionen av texten: ”att allt blir bra av mera industri”. Det är som att vara på skattjakt. Kulturarvsarkeologi.
Jag erkänner att min fascination för denna typ av materiel tangerar relikdyrkan, men sänder en stilla tanke av tacksamhet till den nitiska människa som bestämt sig för att spara all denna underbara bråte.
Gå till toppen