Huvudledare

Ledare: När larmet går måste ansvariga springa åt rätt håll.

Karriärmannen och hans familj sitter på en uteservering under skidsemestern i Alperna. Då händer det som förändrar allt: när annalkande snörök misstas för en farlig lavin springer han åt fel håll, räddar sig själv och lämnar frun och barnen.
Scenen från Ruben Östlunds prisbelönta film Turist tvingar huvudpersonen till självrannsakan. Det blir ohållbart att förneka den bristande förmågan att hantera en krissituation.
Så borde det, efter helgens missöde i Stockholm, även vara för flera svenska myndigheter.
Vid tiotiden på söndagskvällen tjöt mistlurarna över huvudstaden. Det var den så kallade VMA-signalen, i folkmun kallad Hesa Fredrik, som larmade om ett viktigt meddelande till allmänheten. Systemet har varit i bruk sedan 1950-talet. Det kan sättas igång av SOS Alarm på uppdrag av räddningstjänst eller polis och är kanske mest känt för att testas vissa måndagseftermiddagar. När det ljuder på andra tider är instruktionen till allmänheten att snarast ta sig inomhus, stänga dörrar och fönster samt invänta information, i första hand via radio.
Cirka tio minuter efter söndagens larm gav radion beskedet att det utlösts av misstag. Då hade otaliga stockholmare redan sökt information på nätet, varpå flera samhällsviktiga webbsidor havererat och larmnumret 112 överbelastats. Den långa signal som ska blåsa faran över hördes aldrig överhuvudtaget och den ansvariga politikern, finanslandstingsrådet Iréne Svenonius (M), informerades om det inträffade först efter flera timmar.
"Vad händer om det blir en verklig händelse? Och det inte är semester utan stan är full med folk? Då blir trycket på sajterna ännu högre", sade hon i en kommentar till DN.
Det är högst befogade tankar. Fallet antyder att Sverige inte ens i fredstid har vad som krävs för att hantera en krissituation. Till råga på allt tycks reflexen hos vissa myndigheter vara att släta över det inträffade och skjuta skulden ifrån sig.
Det uppges till exempel att sajten för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, inte var dimensionerad för anstormningen eftersom det egentligen är Krisinformation.se som ska informera. Det påpekas även att folk inte ska ringa 112, utan informationsnumret 113 13 när larmet går.
Men hur många medborgare känner till vart de ska vända sig? Och borde inte myndigheter med så vital betydelse för samhället ha beredskap för plötsliga anstormningar via nät eller telefon?
Många frågor måste besvaras. Däribland varför det dröjde så länge innan Krisinformation.se gick ut med en förklaring till vad som hänt.
Själva larmet berodde enligt SOS Alarm på ett handhavandefel och berörda myndigheterna lovar nu att utreda och analysera vad som gick snett.
"Regeringen ser mycket allvarligt på händelsen. Det är oerhört viktigt att det finns fungerande rutiner för detta", säger inrikesminister Anders Ygeman (S) i en kommentar till TT.
Så sant. Det inträffade manar till eftertanke kring vad de bristande rutinerna hade kunnat leda till om läget varit skarpt. Medborgarna måste ta VMA-signalen på allvar och i en tid av desinformationskampanjer på nätet är det särskilt viktigt att ansvariga myndigheter snabbt kan nå ut.
En lagändring gav nyligen lite hjälp på traven. Från den 1 juli finns möjlighet att skicka ut meddelanden till alla mobiltelefoner som befinner sig i ett krisdrabbat område.
Men informationskanaler är förstås inte till någon större nytta om de inte används på korrekt och effektivt vis.
"Någonstans i grunden är detta olika pusselbitar i medborgarnas tilltro till samhällets förmåga att skydda medborgarna och leverera tillförlitliga tjänster", konstaterar Johan Sigholm, forskare vid Försvarshögskolan, i Svenska Dagbladet.
Myndigheter med svårighet att hantera ett falsklarm har knappast fullgod förmåga att klara en verklig kris.
Nu krävs grundlig självrannsakan. Om krisen kommer måste medborgarna kunna lita på att samhällets ansvariga lever upp till förväntningarna och springer åt rätt håll.
Gå till toppen