Aktuella frågor

Debattinlägg: "Det är tydligt att lagen om hets mot folkgrupp måste ändras."

Genom att kalla någon för aktivist förnekar Ilan Sadé deras insats och framför allt behovet av insatsen. Det Sadé inte inser, är att heterosexuella cis-personer varje dag bedriver identitetspolitik, när de som politiker och lagstiftare exkluderar personer som inte är som de själva.

Chris Schenlaer är frilansande skribent och föreläsare.Bild: Emil Langvad
Ilan Sadé är jurist och partiordförande i Medborgerlig samling. Han argumenterar under Aktuella frågor mot en lågrådsremiss som vill förändra lagstiftningen kring publiceringen av för individen känsliga personuppgifter. Det andra lagförslaget han vänder sig mot, handlar om att utvidga begreppet hets mot folkgrupp till att omfatta också transpersoner.
Vad gäller den första punkten, nöjer jag mig med att konstatera att grundlagsändringar kräver beslut av två riksdagar, med ett val emellan. Det borde lugna de flesta och ge svängrum för Medborgerlig samling att argumentera.
Jag fokuserar på det andra förslaget, eftersom Sadés argumentation berör mig personligen. Han tycker att det är fel att begreppet hets mot folkgrupp ska ”omfatta missaktning som anspelar på en persons könsidentitet eller könsuttryck”. Detta leder till, menar Sadé, att gränserna för begreppet hets mot folkgrupp ”blir alltmer oklara”. Det är oklart varför gränserna blir oklara.
Det är ”identitetspolitiska aktivister” som bär skulden till detta, enligt Sadé. Genom att kalla någon för aktivist, förnekar han deras insats och framför allt behovet av insatsen. Det Sadé inte inser, är att heterosexuella cis-personer varje dag bedriver identitetspolitik, när de som politiker och lagstiftare exkluderar de som inte är som de själva.
Sadé går längre och skuldbelägger den utsatta gruppen. Han skriver: ”Tryck- och yttrandefrihet innebär med nödvändighet att osakliga, ohyfsade och ibland också obehagliga yttranden inte kan angripas (på) laglig väg. Denna insikt försvinner så snabbt när makten och identitetspolitiken får umgås alltför länge.” Hat och hot mot transpersoner är ingenting lobbyister har hittat på. Lagsrådsremissen ser vad Sadé inte förmår se. Att diskrimineringslagstiftning ser två sidor: en utsatt grupp och en diskrimerande.
Sadé fortsätter: ”Denna utveckling drivs på av identitetspolitiska aktivister, vilka inte alltid ser skillnad på saklig kritik och hatiska uttalanden”. Sadé förklarar med ett cirkelbevis att eftersom transpersoners förmåga att skilja mellan ”saklig kritik och hatiska uttalanden” inte är att lita på, behövs ingen lagstiftning på området.
Saklig kritik mot någons könsidentitet är en omöjlighet. Könsidentitet i sig är en subjektiv upplevelse, både för transpersoner och för cispersoner och kan ändras över tid. Men de som är transpersoner har tyvärr god insikt i vad hat innebär. De blir utstötta ur sina familjer och mördade för att de anses bryta mot naturens lagar. De möter närgångna frågor om sin kropp från berusade främlingar. De blir misstrodda i passkontroller, i omklädningsrum och på vårdcentraler.
Normivrare slår på stora trumman för traditionella familjevärden, religion och könsnormer över hela EU, i Ryssland, över den afrikanska kontinenten, i Iran och USA. Dessa tre stöttepelare utgör garanten, säger de, för ett sunt och friskt samhälle. Men lagrådsremissen har insett att dessa sunda, friska normivrare är just de som hatar och hotar.
Jag välkomnar lagrådsremissens förslag om att utvidga begreppet hets mot folkgrupp till att också omfatta oss transpersoner.
Sadés text visar att lagen behövs.
Chris Schenlaer

SKRIBENTEN

Chris Schenlaer är frilansande skribent och föreläsare.
Gå till toppen