Per T Ohlsson

Per T Ohlsson: Siffrorna formligen ropar efter en blocköverskridande lösning

Nästa års val ser ut att leda till en parlamentarisk situation som får dagens komplicerade läge att framstå som tämligen lättnavigerat: tre block, inga majoriteter – och inga idéer.

Politikfritt. Åtminstone för stunden.Bild: Hasse Holmberg
Sommarens dämpande slöja har draperats över svensk politik så som brukar ske mellan Almedalsveckan och partiledarnas återinträde på scenen i augusti. För vid den här tidpunkten i den politiska cykeln, ett år före valrörelsen, råder lugnet i väntan på stormen: när riksdagen öppnar i höst kommer allt fokus att ligga på valet den 9 september nästa år.
Men politiska kalenderbitare behöver icke misströsta.
I början av sommaren har det varje år sedan 1980-talet ramlat ned en läsvärd räddning i tegelstensformat från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Här analyserar Sveriges främsta statsvetare den senaste nationella SOM-undersökningen, ett oundgängligt redskap för den som vill förstå vad som rör sig under samhällsdebattens yta.
De undersökningar som publiceras året före ett riksdagsval är speciellt intressanta som prognoser för det politiska och opinionsmässiga väderläget. De beskriver stämningen halvvägs in i mandatperioden, då väljarna fått möjlighet att börja utvärdera den förda politiken och fundera på nästa val.
SOM-mätningarna genomförs huvudsakligen på hösten året innan deras resultat blir offentliga. Årets forskarantologi, Larmar och gör sig till, bygger alltså på den undersökning som gjordes i slutet av 2016, ett på många sätt omvälvande år med brexit, presidentval i USA och efterdyningar av den största flyktingkrisen sedan andra världskriget.
I den senaste cykliska motsvarigheten – Vägskäl, publicerad 2013 på basis av SOM-undersökningen 2012 – kunde man ana skymning för Fredrik Reinfeldts moderatledda alliansregering, vid makten sedan 2006, och gryning för Sverigedemokraterna.
Förtroendet för regeringen Reinfeldt föll till 46 procent från rekordnoteringen 58 procent 2010. Invandringen, SD:s profilfråga, tog ett språng från åttonde till fjärde plats bland väljarnas högst prioriterade samhällsproblem medan ekonomin, Moderaternas starkaste fråga, tappade mark. Och mycket riktigt: i valet 2014 förlorade borgerligheten regeringsmakten. Moderaterna gick kraftigt tillbaka och Sverigedemokraterna blev tredje största parti med 12,9 procent av rösterna.
Går det att utläsa några sådana framtidstecken av årets SOM-rapport?
En skillnad mellan förra hösten och idag är att flykting- och integrationspolitiken har förlorat något i betydelse hos väljarna. I SOM-mätningen låg den på klar förstaplats: 45 procent av de tillfrågade uppgav att migration och integration var ett viktigt samhällsproblem, före skola och sjukvård. Nu har frågan detroniserats från toppositionen och hamnar på tredje plats, enligt en undersökning som Novus i våras genomförde för SVT.
Men på ett sätt är bilden ändå densamma. Det är fortfarande dessa tre frågor – sjukvård, skola, invandring – som dominerar i opinionen. Därutöver finns det anledning att hålla ett öga på en fråga som har klättrat i såväl SOM-mätningen som senare undersökningar: lag och ordning. Det kan förklara politikernas nymornade intresse för allt från grasserande polisinkompetens till skärpt terroristlagstiftning.
Ekonomiskt relaterade frågor som tidigare varit högt prioriterade, till exempel arbetsmarknaden, har däremot tryckts nedåt på listan, vilket inte är så konstigt: Sverige befinner sig mitt uppe i en högkonjunktur.
Det inför valet mest intressanta kapitlet i Larmar och gör sig till – titeln är hämtad från Shakespeares Macbeth – har författats av Johan Martinsson, docent i statsvetenskap med inriktning på väljarbeteende.
I sitt bidrag analyserar Martinsson vad statsvetarna kallar sakfrågeägarskap, på engelska issue ownership, det vill säga vilka partier som har starkast ställning på olika politiska sakområden. Och det bådar inte särskilt gott för socialdemokraten Stefan Löfvens rödgröna minoritetsregering, med viss betoning på det gröna.
Martinsson granskar hur partiernas upplevda styrkor har förändrats på nio områden mellan EU-valundersökningen 2014 och SOM-mätningen 2016.
De båda största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, ansågs 2014 ha den bästa politiken på åtta av de nio områdena: S när det gällde sysselsättning, skola, välfärd, jämställdhet och invandring, M på områdena ekonomi, försvar och skatter. I endast en fråga, miljön, var det ett annat parti som fick bäst betyg: Miljöpartiet. MP vann i utklassningsstil med 47 procent och rejäl distans till tvåan, Centerpartiet, som nämndes av 17 procent av de tillfrågade. Detta speglades också i resultatet i EU-valet, där MP blev näst största parti.
I den senaste SOM-mätningen intar Miljöpartiet fortfarande förstaplatsen på sitt ”hemmaområde”, men har rasat till 23 procent, ett väldigt tapp som delvis måste förklaras med den gröne bostadsministern Mehmet Kaplans avgång i april förra året och Miljöpartiets nederlag i frågan om statliga Vattenfalls brunkolsbrytning i Tyskland.
Miljöpartiet, det minsta av två regeringspartier, kan vara på väg att förlora den särställning som utgör dess existensberättigande, raison d’être: trovärdigheten i miljöpolitiken. På bara ett par år har partiet gått från sensation till kris: 15,4 procent i EU-valet 2014, 6,9 procent i riksdagsvalet och nu opinionssiffror i farlig närhet av fyraprocentsspärren till riksdagen. Därför var det inte så underligt att språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin kritiserade andra partier för att ignorera klimathotet när han talade i Almedalen.
Sent skall syndaren vakna. Fridolins brådmogna viftande med en kolbit före valet och hans närmast monomana försvar för den extremistkopplade Mehmet Kaplan är två av de grövsta felbedömningarna på länge i svensk partipolitik. Att det ändå blev språkröret Åsa Romson som skickades till den gröna schavotten framstår som något av en gåta.
Men den mest iögonfallande skillnaden mellan 2014 och 2016 är att ett annat parti än de två största har fått den starkaste positionen på ytterligare ett område: invandring.
Sverigedemokraterna anses nu ha den bästa migrationspolitiken i såväl SOM-mätningen som i Novus undersökning från i våras. Här avtecknar sig ett mönster som liknar SOM-siffrorna från 2012: ett förebud om ännu en valframgång för främlingsfientliga SD. Om det sedan räcker för partiet att nå det hett eftertraktade målet att bli näst störst återstår att se; invandringsfrågan är viktig, men knappast ensam avgörande.
Inte på ett enda av de övriga åtta sakfrågeområdena får Sverigedemokraterna bäst betyg av mer än 7 procent av respondenterna. Det är noteringen när det gäller invandring som sticker ut, 21 procent, något högre än Socialdemokraternas 19 och Moderaternas 17 procent.
Man kan också läsa SOM-undersökningen som ännu ett belägg för att svensk opinion har flyttat ett snäpp högerut, trots att landet sedan 2014 styrs av en rödgrön regering med stöd av Vänsterpartiet. Blocket med S, V och MP har inte erövrat majoritet i något val efter 2002 och den gamla socialistiska konstellationen med S och V har inte gjort det sedan 1994.
Numera har Sverige i praktiken tre block: det borgerliga, det rödgröna och SD. Det är ett nytt politiskt landskap, där partierna, fixerade vid den gamla kartan, har förtvivlat svårt att orientera sig.
På grundval av SOM-siffrorna studerar Johan Martinsson också vilka partier som är mer populära på sakpolitiska områden än vad de är i hela opinionen. Tanken är att skillnaden illustrerar partiernas tillväxtpotential.
Resultatet är nedslående för den sittande regeringen. Med undantag för MP:s styrka på miljöområdet har de rödgröna partierna inte störst potential på ett enda område, inte ens sysselsättningen, socialdemokratins traditionella paradgren. Där leder Moderaterna.
Kontentan blir att om de borgerliga lyckas få upp frågor som sysselsättning och ekonomi på dagordningen kan alliansen bli mer attraktiv än vad som framgår av de senaste opinionsmätningarna, där de rödgröna har ett litet men klart övertag. Detta kan möjligen vara Moderaternas och Anna Kinberg Batras räddning undan en genomklappning liknande den 2002: 15,3 procent.
Men alliansen har också en blottad akilleshäl. Kristdemokraterna är sedan länge parkerade under fyraprocentsspärren. Hur man än vänder och vrider på SOM-siffrorna ligger KD utomordentligt illa till. Med ett av de fyra partierna ute ur riksdagen lär det inte bli en ny alliansregering.
Det allra viktigaste budskap som mellan raderna kan utläsas av Larmar och gör sig till är att nästa års val ser ut att leda till en parlamentarisk situation som får dagens komplicerade läge att framstå som tämligen lättnavigerat: tre block, inga majoriteter – och inga idéer.
Siffrorna formligen ropar efter en blocköverskridande lösning, i varje fall om de anständiga partierna menar allvar med att hålla extremismen och populismen stången. Men den beredskapen lyser med sin frånvaro i en handfallen ledarkrets, präglad av partiintressets trånga rum och syrefattiga atmosfär, fastlåst i larmande motsättningar bortom verklighetens krav.
Som hos Macbeth:
Det är en saga
berättad av en dåre.
Låter stort,
betyder intet.
Söndagskrönikan tar nu sommaruppehåll. Åter 20/8.
Fakta

Mer att läsa

Larmar och gör sig till (SOM-undersökningen 2016, SOM-rapport nr 70) red. Ulrika Andersson, Jonas Ohlsson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson.

Vägskäl (SOM-undersökningen 2012, SOM-rapport nr 59) red. Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström.

Svensk politik (Historiska Media) av Per T Ohlsson.

politologerna.wordpress.com.

novus.se.

Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen