Kultur

Francisco Boix – en av världskrigets dolda hjältar

Fotografen Francisco Boixs utsmugglade fotografier från koncentrationslägret Mauthausen användes som bevis i Nürnbergrättegången. Men hans insatser föll snabbt i glömska.
Författaren René Vázquez Díaz berättar om en av krigets dolda hjältar.

Sovjetiska krigsfångar och SS-män i Mauthausen, oktober 1941. Enligt vittnesmål skapade de sovjetiska fångarnas ankomst stor uppståndelse. Foto: ©MHC-Fons Amical de Mauthausen. Fotograf: Fritz Kornatz / Paul Ricken
Det är med djup vördnad som jag vill berätta om den spanske antifascisten och fotografen Francisco Boix. Hans far var en skräddare med socialistiska idéer som också var en hängiven amatörfotograf. Boix ärvde faderns kärlek till fotokonsten och utvecklades snabbt till en skicklig fotograf.
År 1936 gjorde fascisterna uppror mot den demokratiskt valda republikanska regeringen, inbördeskriget bröt ut och den 17-åriga Francisco Boix, som var kommunist, deltog i striderna mot fascisterna i första frontlinjen.
Det vi ser i Boixs bilder från den tiden är tonåringens milda blick mitt i fascismens blodiga tid. Fotona visar inte krigets förödelse utan det vardagliga livet vid fronten och de bakre linjerna: danserna i byarna, soldaternas enkla måltider och deras liv på fälten när de arbetar tillsammans med bönderna. Man anar hoppet och hemlängtan hos dessa kämpande män och kvinnor som inom kort skulle stupa eller arkebuseras av Francos styrkor.
Sovjetiska krigsfångar framför barackerna i Mauthausen, oktober 1941. Foto: ©MHC-Fons Amical de Mauthausen. Fotograf: Fritz Kornatz / Paul Ricken
När fascisterna vinner inbördeskriget 1939 flyr Boix till Frankrike tillsammans med 200 000 besegrade republikanska flyktingar. Efter en tid i Vernet d’Ariège och andra flyktingläger blir han intagen i en arbetsstyrka inom den franska armén.
Vid den tyska ockupationen av Frankrike 1940 blir Boix tysk krigsfånge och han genomlever olika fångläger, tills han hamnar i Mauthausens koncentrationsläger tillsammans med 7 000 republikanska spanjorer.
Boix är ung och frisk, han har lärt sig franska och lite tyska och han är en driven fotograf. SS börjar använda honom som fotolabbassistent. Han ska arkivera och framkalla de tusentals bilder som SS-män tar för att systematiskt dokumentera koncentrationslägrets grymma vardag.
Boix förstår omedelbart att han har hamnat igen i främsta frontlinjen mot nazismen.
Boix är relativt privilegierad men han är ingen förrädare. Tyskarna gillar honom. Han är duktig. Bödlarna kallar honom Franz. Boix uppfattar inte detta avskyvärda uppdrag som ett sätt att rädda sitt skinn medan tusentals andra medfångar misshandlas, dödas och kremeras, utan han förstår omedelbart att han har hamnat igen i främsta frontlinjen mot nazismen. Och han börjar bekämpa den inifrån.
Domingo Urnen Ascaso i randig fångdräkt, framför ett taggtrådsstängel i Mauthausen, maj 1945. Foto: ©MHC-Fons Amical de Mauthausen. Fotograf: Fritz Kornatz / Paul Ricken
Med ett dödsföraktande mod börjar den unge spanjoren att stjäla och gömma undan hundratals negativ som han hoppades skulle visa eftervärlden de avskyvärda brott som nazisterna begick. Bland bilderna finns inte bara högar av lik, krematorierna och hemskt utmärglade människor.
Där finns också utförlig dokumentation om alla naziledare som kommer till Mauthausen för att inspektera dödandet: Heinrich Himmler, Ernst Kaltenbrunner, Albert Speer och förstås Mauthausens blodige kommendant Franz Ziereis samt garnisonläkaren Eduard Krebsbach.
Efter den ryska segern i Stalingrad 1943 ger tyskarna order om att förstöra fotoarkivet. Över 60 000 bilder hade passerat genom Boix händer. Han har hunnit gömma undan 20 000 negativ.
Heinrich Himmler var en av nazistledarna som besökte koncentrationslägret. Foto: ©MHC-Fons Amical de Mauthausen. Fotograf: Fritz Kornatz / Paul Ricken
Av de 7 200 spanska fångarna i Mauthausen hinner tyskarna döda 4 761 före befrielsen och Boix hyser inga förhoppningar om att överleva, så negativen måste smugglas ut i tid. I förbund med andra kommunistiska fångar lyckas han kontakta en dam vid namn Anna Pointner.
Den unge antifascisten hade segrat. Han hade vistats i nazisternas ofattbara helvete och han hade lyckats visa upp det för mänskligheten.
Hon bor i byn Mauthausen och jobbar i det dystert berömda stenbrottet där fångarna straffarbetade. Österrikiskan Anna Pointner går med på att gömma de utsmugglade negativen i sitt eget hem.
Efter befrielsen i maj 1945 deltar Francisco Boix i jakten på och förhöret av den förrymde lägerkommendanten Franz Ziereis, som skjuts ner och dör av sina skador. Året därpå kallas Boix till Nürnberg som ett av huvudvittnena.
Han är den ende spanjoren som vittnar där. Bilderna som han gömde undan visas som ett ovedersägligt bevis på nazisternas brott mot mänskligheten. Den unge antifascisten hade segrat. Han hade vistats i nazisternas ofattbara helvete och han hade lyckats visa upp det för mänskligheten.
”Dödens trappa” i Mauthausen. Fångar tvingades bära stora stenblock uppför den branta trappan med 186 steg tills de kollapsade. Foto: ©MHC-Fons Amical de Mauthausen. Fotograf: Fritz Kornatz / Paul Ricken
Efter kriget arbetade Boix som fotograf i olika franska vänstertidningar, men hans kropp var sargad efter allt lidande i de olika lägren där han hade ådragit sig en obotlig njursjukdom. Han avled i Paris 1951, endast 31 år gammal, och begravdes i en avlägsen förort till Paris i en oansenlig och enkel grav, där han låg bortglömd i många år. Hans insatser och levnadsöde passade inte in i kalla krigets historieskrivning: han var kommunist och hans egna tidiga bilder hade dessutom försvunnit.
Men år 2010 dök hans tonårsbilder från inbördeskriget plötsligt upp på ett auktionshus i Barcelona. En privatperson hade köpt tre lådor med 1 386 gamla negativ på en loppmarknad i Perpignan och ville sälja fyndet.
Ingen vågade köpa för ingen visste vad det var för upphovsman, förrän en förening som forskar i det spanska inbördeskrigets offer identifierade några av fotografierna. Det visade sig att det bland negativen även fanns bilder av Boixs far, den gamle skräddaren. Negativen förvärvades och digitaliserades.
Nu hade fotografen och antifascisten Francisco Boix återuppstått från de döda och forskningen kring hans liv och gärning tog fart. Ett team reste till Paris och gjorde intervjuer med de få republikaner som hade överlevt koncentrationslägren.
Francisco Boix (i mitten), Ramon Millà, Luisín García, Jesús Grau och José Alcubierre – medlemmar i den grupp som hjälptes åt att gömma och smuggla ut negativ från Mauthausen, framför Anna Pointers hus, där negativen gömdes. Maj 1945, okänd fotograf. Foto: ©MHC-Fons Amical de Mauthausen.Bild: Francesc Boix
Några av dem hade varit med om att smuggla ut nazisternas negativ från Mauthausen. Böcker om Boix skrevs, tv-program gjordes, vandringsutställningar producerades.
Hans liv blev till ett exempel på värdighet och mod i en tid när rasism, fascism och aggressiv nationalism vinner mark i Frankrike och övriga Europa. Boix visade världen sanningen om nazismen. En fruktansvärd sanning som idag förnekas av svenska nazister.
I juni i år flyttades Boixs stoft till Père-Lachaise-kyrkogården i en fin ceremoni. Nu vilar han nära det minnesmärke som restes för att hedra de 10 000 spanska republikanska flyktingar som dog i koncentrationslägren samt de 25 000 som förlorade sina liv när de kämpade tillsammans med de allierade styrkorna och i den franska motståndsrörelsen.
Francisco Boix är begravd i närheten av poeten och antifascisten Paul Éluard och den judiska fotografen Gerda Taro, som dödades i det spanska inbördeskriget.
Fakta

Francisco Boix

Francisco Boix föddes 1920 i Barcelona. Fördes till Mauthausen i januari 1941. De utsmugglade fotografierna användes som bevis under Nürnbergrättegångarna och Boix vittnade själv och pekade ut högt uppsatta nazistledare som besökt koncentrationslägret.

Efter andra världskrigets slut och fram till sin tidiga död, 1951, arbetade Boix som journalist i Frankrike, bland annat på L’Humanité. Hans livsöde har skildrats i Llorenç Solers dokumentär "Francisco Boix, un fotógrafo en el infierno" (2000) och Benito Bermejos bok "El fotográfo del horror" (2015).

Alla bilder i reportaget publiceras med tillstånd av organisationen Amical De Mauthausen.

Gå till toppen