Åsikter

Läsartext: Föräldrarnas religion ska inte följa med in i barnens klassrum

Religionens roll i vårt land har förändrats och därför måste skolan förbereda eleverna för ett samhälle i ständig utveckling, skriver Berit Lindberg Johansson.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Almedalsveckan är slut för i år och många budskap har klingat ut. Skolfrågan har dock inte berörts med många ord i årets massmedierapportering.
All svensk skolundervisning ska leda till utvecklandet av ett självständigt tänkande, att utforska och att skapa, och med respekt och hänsyn ska vi alla kunna mötas även om vi inte delar samma tro (och politiska samhällssyn). Vårt samhälle har utvecklats från modernism till postmodernism och det har presenterats ett otal undervisnings-, kurs- och läroplaner under senaste seklet, men det krävs tydliga mål och kontinuerligt utvärderingsarbete samt inte minst välutbildade lärare. Studier från såväl Sverige som OECD visar att det är arbetet med ”eleven i centrum”, som är viktigast och måste styra verksamheten såväl pedagogiskt som administrativt.
Det kan därför vara på sin plats att ge några tankar, som berör det skattefinansierade skolpenningsystemet och framför allt religiösa friskolors vara eller inte vara.
Angående begreppet skolpeng ska erinras om att det redan på 1920-talet i tidningen Tidevarvet föreslogs ”en skola med frihet under ansvar, det vill säga med inspektion som tillika var inspiration /.../ en skola med en ’skolpenning’ åt varje barn /.../ att uttagas för vilken skola det vara må, statsskola eller privatskola /.../”. Begreppet myntades av rektorn för Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, Honorine Hermelin Grönbech, som dessutom var Sveriges första kvinnliga ordförande i en folkskolestyrelse. Hon hade format det efter en engelsk skoldebatt från 1926, vilket skulle innebära ett statligt tillgodohavande för varje barn och motsvaras av statens faktiska kostnad.
Rektor Hermelin trodde inte att det var möjligt för skolor på grund av affärsintresse eller att en skolpeng kunde ”utnyttjas av politiska eller sekteristiska riktningar till uppfostran i tjänst för deras speciella intressen”. Hon menade dock att det kunde ske i ett demokaratiskt samhälle, men ”den offentliga skolans förtjänster kommer att gentemot den fria skolan utgöra ett mäktigt korrektiv”.
Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) och de fria skolformerna (Lpf 94) ska all undervisning bedrivas på icke konfessionell (religiös) grund. Detta gällde dock inte för friskolor, men senaste skollagen (2011) säger att friskolor är tvungna att följa samma läroplan som de kommunala skolorna, men får ha en konfessionell inriktning. Här åberopas Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Den värdegrund som gäller för det offentliga skolväsendet måste dock alltid gälla. Här råder således svåra målkonflikter, vilket kräver en snar lösning, som även bör betänkas i samband med Skolkommissionens remissrunda.
Religionens roll i vårt land har förändrats och därför måste skolan förbereda eleverna för ett samhälle i ständig utveckling. Därför ska man inte heller blanda in religion i den svenska skolan annat än i undervisningen OM olika religioner. Alla barn har rätt till en objektiv undervisning och måste få chans att själv välja sin egen väg. Man föds inte in i någon religion och ingen ska behöva följa en bekännelsetrogen förälders val.
Jag menar att den svenska skolan således måste vara ett forum, där barn och ungdomar från olika kulturer och religioner kan mötas på samma villkor och bidra till att de kan skapa sig en egen framtid, likaväl som det främjar internationaliseringen och integrationen i vårt samhälle.

Berit Lindberg Johansson

Berit Lindberg Johansson har många år bakom sig som aktiv kommun- och kyrkopolitiker. Hon är också fil dr i pedagogik och före detta lektor.
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen