Kultur

Gripande poesi på minnenas eget språk

Skördekarlar och frusen potatisblast tar plats i Gennadij Ajgis tjuvasjiska poesi. Gripande, skriver Eva Ström.

Gennadij Ajgi (1932-2006).Bild: Ellerströms

Gennadij Ajgi

BOKEN. Grodd. Övers Mikael Nydahl och Eva Lisina. Ellerströms.
Gennadij Ajgi (1932-2006) räknas till förnyarna av den ryska samtidspoesin, men han skrev även dikter på sitt modersmål tjuvasjiska. Det var i Tjuvasjien, provinsen sextio mil öster om Moskva, han föddes och växte upp. Nu har Mikael Nydahl i samarbete med poetens syster Eva Lisina översatt ett urval av Ajgis tjuvasjiska dikter, på plats i det Tjuvasjien som är scen för denna poesi.
Först under artonhundratalets senare del fick tjuvasjiskan ett skriftspråk som gjorde det möjligt att nedteckna dess muntliga traditioner. Den tjuvasjiska dikten är alltså ännu ung, och kanske därmed traditionell, jämfört med ryskan med sin avantgardistiska historia. Den värld som avspeglas i ”Grodd” är ett gammalt bondesamhälle där skördekarlar, soldater och frusen potatisblast tar plats i dikten. Bäst blir dock Ajgi när man känner spår av hans ryska poetik, som i ”April: den sista snön”:
– Tömd på kraft är denna snö!
Denna sista – inte bara för i år
utan liksom för hela livet sista
vita – vita – vita snö…!
Som vore själva denna sena
snöstorm en vit död –
en död-av-snö! – som yrde i mig!
Kall är dess vita skugga
i denna främmande trakt.
Gennadij Ajgi fortsatte att skriva på sitt modersmål livet ut. Genom de tjuvasjiska dikterna kommer man närmare hans ursprung i den fattiga hembyn. Den döde fadern, som 1943 stupade vid Smolensk, tar större plats. ”Som ett mått på själens omfång/ har denna i tysthet lidande sång/bevarats, Så snart du lystrar till den/kommer det du bevarat i minnet, det dina ögon sett, att flamma upp och visa sig”, skriver Ajgi gripande och håller på så vis sin hemby kvar i minnet, på minnenas eget språk.
Gå till toppen