Signerat

Sofia Nerbrand: Klyftor är inte alltid av ondo.

Klassklyftor har kommit i ropet. Liberalernas ledare talade om dem i Almedalen. Hjälporganisationen Oxfam presenterade på måndagen (17/7) ett nytt index som mäter hur olika stater bekämpar dem inrikespolitiskt. Sverige får den finaste guldstjärnan, emedan USA pekas ut som värst i den rika klassen och Nigeria och Indien i den fattiga.
Men är skillnader alltid av ondo? Nej. Liberaler fokuserar på lika möjligheter och socialister på lika utfall. Människor är olika och väljer inte samma saker. Att då tro att resultatet ska vara detsamma i varje enskilt fall och i varje stund är därför både omöjligt och ovälkommet. Totalt lika blir det bara om vi är lobotomerade kloner som lever i identiska miljöer.
Liberaler är emellertid inte okänsliga satar som struntar i om människor far illa. Tvärtom. Att på olika vis tillgodose att människor har frihet och så bra verktyg som möjligt att leva ett gott liv – efter eget huvud –är själva essensen. Det kan röra sig om allt från god utbildning och assistanshjälp åt funktionshindrade till tillväxt och demokrati.
Den som går före och tar ekonomiska risker ska få utdelning för detta. Men den som blir rik på att korrumpera staten eller på annat vis fulspelar ska få rött kort (läs Vladimir Putin och allehanda diktatorer).
Att Sverige toppar Oxfams lista ska vi vara glada för. Inte främst för att skillnaderna i kronor är små, utan för att Sverige – trots alla larmrapporter – är ett land som erbjuder människor bland de bästa livschanserna i världen. Notera också att den breda amerikanska medelklassen tjänar bäst i OECD. Den mest upprörande skillnaden är inte den mellan superrika och relativt fattiga i USA, utan den mellan amerikaner och nordkoreaner.
Att kunna förverkliga sina drömmar är nyckeln till lycka.
Gå till toppen