Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Olle Bosemark

Nils-Olof "Olle" Bosemark, Ängelholm, somnade stilla in i sitt hem den 17 juni. Han sörjes av hustru Titti, barn, barnbarn, familj och vänner. Olle blev 93 år.

Olle Bosemark var en i raden av glänsande växtgenetiker som fick sin akademiska utbildning under den tid på 1930 till 1960-talen då Lund var ett erkänt center för växtgenetisk forskning.
Han disputerade 1957 på en avhandling om så kallade B-kromosomer hos olika gräsarter. Olle blev tidigt engagerad av Hilleshög i Landskrona som förädlare av sockerbeta och arbetade då i några år under den legendariske Johan Rasmusson.
Olle tillbringade några år i England på Hilleshögs förädlingsstation där, innan han blev utnämnd till forskningschef i mitten av 60-talet. Hilleshög var då i färd med att släppa en ny, unik sockerbetssort – den arbetsbesparande monogerma betan som blev en revolution i odlingsledet. Sorten gjorde att Hilleshög under ett 20-tal år var en ledande leverantör av sockerbetsfrö i världen. Olle var i högsta grad involverad i den forskning som ledde fram till den nya betsorten.
Som ett resultat av växande marknadsandelar så kunde nu Hilleshög investera i nya och framtidsinriktade projekt. Olle fick det stora ansvaret att följa vad som hände i forskningsfronten. Han reste mycket och etablerade kontakter världen över inom ett brett fält av växtforskning.
Mot slutet av 70-talet engagerade sig Hilleshög i bl.a Kabigen som då höll på att utveckla ett tillväxthormon med hjälp av genteknik. Olle var mycket engagerad i denna nya teknik och såg till att Hilleshög kunde vara med från början då tekniken utvecklades. Han var med och startade två olika bioteknikföretag, ett i USA (Advanced Genetic Systems) och ett i Belgien (Plant Genetic Sciences) och kunde på så sätt direkt följa med i den snabba utveckling som följde.
Vid sidan av sina engagemang inom biotekniken och den växande kadern av forskare på Hilleshög så var Olle också involverad i förädling av majs, korn och raps.
Han var engagerad som adjungerad professor och uppskattad lärare under några år på Genetiska institutionen i Lund och senare på SLU i Svalöv. Han ägnade mycket arbete inom den internationella Betorganisation IIRB, där han var speciellt engagerad i organisationens förädlingsavdelning.
Olle Bosemark var sannolikt den forskare i Sverige som bäst känner till hur den moderna biotekniken utvecklades. Han var en levade uppslagsbok som höll sig väl uppdaterad om nya rön fram till slutet. Han var mycket engagerad i debatten om genetiskt modifierade organismer och var av den bestämda uppfattningen att ny teknik som sådan är legitim och neutral men att man kan diskutera dess användning inom forskning och utveckling.
Olle var en person med fullständig integritet. Han hade bestämda uppfattningar men ändrade sig gärna om man kunde visa att han hade fel. Han hade en fantastisk arbetskapacitet och höll sig uppdaterad genom ett kopiöst läsande – först i den tryckta vetenskapliga litteraturen och på senare år på nätet. Han var en månglärd person, en polyhistor, och delade alltid generöst med sig av sitt gedigna kunnande.
En av undertecknarna fick ett telefonsamtal från Olle några veckor innan slutet. Sannolikt anade han då att det inte var så långt kvar. Olle framhöll då att han hade haft ett fantastiskt givande liv och att han inom det vetenskapliga området haft den stora turen att få vara med under den revolutionerande tid då biotekniken utvecklades – något han uppskattade oerhört. Han hade dessutom för det mesta haft riktigt roligt under resans gång.
Växtgenetisk forskning och förädling behöver många personer som Olle Bosemark men tyvärr är de en bristvara.
Olle Bosemark var ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien samt av Kungl. Fysiografiska Sällskapet.
Bengt Bentzer
Roland von Bothmer
Gå till toppen