Kultur

Mörk roman om svält och existentiell utsatthet i omskolningslägret

I "De fyra böckerna" skriver Yan Lianke om ett ämne få kinesiska författare vågat närma sig.

Yan Liankes roman ”De fyra böckerna” nominerades 2016 till det internationella Man Booker-priset.Bild: Atlantis

Yan Lianke

BOKEN. De fyra böckerna. Övers Anna Gustafsson Chen. Atlantis.

När Yan Lianke kallar sin nya roman för "Si shu", i svensk översättning ”De fyra böckerna”, går mina associationer till den kinesiska kanon. Si shu är nämligen också beteckningen på de konfucianska klassikerna, de böcker som ligger till grund för filosofi, etik, moral och litteratur, och som varje bildad person i det traditionella Kina förväntades behärska. Men de fyra böcker som Yan Lianke behandlar skrivs av fångar i ett omskolningsläger, under den tidsperiod som brukar kallas ”det stora språnget”, 1958-62.
I läger nummer 99 sitter Författaren, Teologen, Musikern och många andra intellektuella, som skickats dit för att omskolas genom arbete. Ledda av en ung pojke, som bara kallas Barnet, ska de intellektuella odla jorden, smälta stål och i allt arbete ständigt överträffa produktionsresultaten, så att de kan anses ha blivit sanna revolutionärer och få lov att resa hem. När svältkatastrofen drabbar lägret sätts etik och moral på prov och människans storhet och svaghet avslöjas.
Yan Lianke är en av Kinas mest kända och produktiva samtidsförfattare, med 14 romaner och lika många volymer noveller hittills publicerade. Han har fått flera fina litterära priser, både i Kina och utomlands. I svensk översättning finns tidigare ”Drömmar om byn Ding” (Atlantis, 2013), som har AIDS-epidemin i Henan-provinsen som tema och förbjöds då den publicerades i Kina. ”Lenins kyssar” (Atlantis, 2015) är en omåttligt rolig satir över den nya ekonomiska politiken.
Yan Lianke har valt ett känsligt ämne för sin roman, som få kinesiska författare vågar behandla. Den nedtystade historien om svältåren under den maoistiska tiden har varit politiskt omöjlig att skildra. Utanför Kina har dessa år av svält dokumenterats i Jasper Beckers "Hungry ghosts: China’s secret famine" (1996) och i Frank Dikötters "Mao och den stora svälten" (2012).
”De fyra böckerna” är en mörk roman och Yan Lianke kan som få andra författare skapa en tidlös stämning av existentiell utsatthet. Fångarna i lägret medverkar själva till sitt förtryck, genom att vara angelägna om att uppfylla de uppskruvade produktionsmålen och det nyckfulla Barnets krav. Det välväxta vetet och majsen närs av mänskligt blod, som lägerfångarna tappar sig själva på. Samtidigt finns i berättelsen en sorts förtröstan, särskilt i skildringen av en kärlekshistoria mellan två av lägerfångarna.
Yan Liankes prosa är realistisk, med inslag av fantasi och folkligt berättande, och stilarna växlar i de fyra olika manuskript som boken består av. Översättaren Anna Gustafsson Chen lyckas skickligt överföra dessa varierande stilar till passande svenska. Bokens avslutande del är en sorts omvänd Sisyfos-myt, där Sisyfos på sitt eget sätt överlistar Gud, genom anpassning. På samma sätt kan man tänka sig att Kinas miljoner lärda, som boken är tillägnad, genom yttre anpassning överlistar makten. Och ibland lyckas en och annan författare faktiskt också lura censuren.
Gå till toppen