Huvudledare

Ledare: Genant ovilja att ta ansvar.

Regeringen lyder under riksdagen. Det säger grundlagen. Men statsminister Stefan Löfven (S) och hans partikamrater har svårt att acceptera denna ordning och att de regerar i minoritet. De har också en påtaglig ovilja att erkänna misstag.
"Man nyttjar misstroendevotumet som ett politiskt vapen", klagade socialminister Annika Strandhäll (S) på fredagen. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) fyllde i: "Det här är något helt nytt. Jag tror att det är hetsporrarna i alliansen som fått bestämma, och då kan det bli så här tokigt". Och finansminister Magdalena Andersson (S) ville inte var sämre: "det är ett oseriöst spel som de borgerliga partierna ägnat sig åt".
Knappast ödmjukt.
Utrikesminister Margot Wallström (S) twittrar att "regeringen tar ansvar för Sverige och Sveriges säkerhet. Oppositionen borde göra desamma och sluta ägna sig åt politiska krumbukter". Aftonbladets socialdemokratiska politiska redaktör, Karin Petterson, hävdar att misstroendeförklaringar är "riksdagens kärnvapen".
Magstarkt.
Regeringschefen Stefan Löfven påstod på torsdagens pressträff att "de [riksdagen] tillsätter inte och avsätter inte statsråd. Det gör statsministern".
Felaktigt. Riksdagen kan avsätta ett statsråd genom misstroendevotum.
Statsvetaren Anders Sannerstedt påpekar på Aktuella frågor att det för en misstroendeförklaring räcker att, som alliansen nu formulerat det, ”förtroendet är förbrukat”. Det är alltså en omdömesfråga, som helt legitimt kan prövas av riksdagen. Vidare skriver Sannerstedt att "reglerna om misstroendeförklaring är en hörnpelare i den svenska parlamentarismen. Och den grundläggande idén i parlamentarismen är att regeringen – och de enskilda statsråden – ska ha riksdagens förtroende eller åtminstone tolereras av riksdagen".
Konstitutionsutskottet utreder formella och juridiska fel –inte politiskt förtroende. Riksdagen kan däremot genom misstroendevotering avgöra om ett statsråd är olämpligt i de folkvaldas ögon. Socialdemokraterna är inte heller konsekventa. De har själva motanmält den förra alliansregeringen till KU rörande outsourcingen - samtidigt som de menar att oppositionen ägnar sig åt oansvarig sandlådelek.
I alla händelser behöver granskningen av praktskandalen i Transportstyrelsen och regeringskansliet fortsätta. Många frågetecken behöver rätas ut.
Varför reagerade inte styrelsen för Transportstyrelsen på den information den fick om "avsteg från lagen"? Varför fick den nu avskedade generaldirektören för Transportstyrelsen Maria Ågren strafföreläggande och därmed åtalseftergift? Varför tog inte Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S) upp hoten mot rikets säkerhet i statsministerns eget säkerhetsråd? Varför underlät regeringen att informera riksdagen och allmänheten? Är det helt klarlagt att Anna Johansson och Stefan Löfven verkligen inget visste förrän i januari i år? Hur kunde det komma sig, med tanke på att såväl statssekreterare som andra ministrar visste?
Därför är det utmärkt om KU sätter igång sitt arbete så fort som möjligt, kanske redan i augusti.
Det hör till riksdagsledamöternas viktigaste uppgift att kontrollera regeringen. För det arbetet finns flera verktyg. Misstroendevotum och KU-granskning är två. Båda har sin plats, oberoende av varandra. För att sanningen ska komma fram. För att ansvar ska kunna utkrävas.
Läs alla artiklar om: Regeringskrisen
Gå till toppen