Kultur

Skamlöst roande av Reidar Jönsson

Reidar Jönsson har skrivit en skamlöst roande roman om Kuba efter Fidel Castro.

Reidar Jönsson.Bild: Per Lindström

Reidar Jönsson

BOKEN. Vännen i Havanna. Historiska media.
Någon gång på 60-talet lär Howard Hawks ha sagt att han ännu inte visste vem som begått ett av morden i "The Big Sleep", hans redan då klassiska filmatisering av Raymond Chandlers roman med manus av William Faulkner.
En poäng hos Chandler var också att Philip Marlowe hade begränsad kontroll över det skeende som hans spaningar satte igång. Privatdetektivens bristande överblick hade existentiell betydelse, som en filosofisk metafor för människan utkastad i universum.
En snarlik känsla får jag när jag läser Reidar Jönssons roman "Vännen i Havanna", den andra boken i en trilogi om slemma, manliga skurkar. Där Graham Greenes ”Vår man i Havanna” skrevs mot bakgrund av Batistadiktaturens upplösning, iscensätter Jönsson ett farofyllt skeende om intriger och kamp om makten efter Fidel Castros död, ett skeende som inkluderar både en planerad invasion av Kuba och försöken från en amerikansk superkapitalist att göra hela världen till sockerknarkare, den senare en klassisk gestalt i den amerikanska populismens populärmytologi.
I centrum står en kvinnlig militär och vältränad mördare, Monica Aguirre. Hon får ett dunkelt uppdrag som på något sätt har med Kuba att göra. Men vari består egentligen hennes uppdrag? Är hon jagad eller jagar hon? Vem drar i trådarna? Hur kommer de intrigerande, höga kubanska officerarna in i bilden? Vilken roll spelar den gåtfulla santeríaprästinnan? Vilka trådar drar vrålkapitalisten i? Och kommer Monica Aguirre någonsin att kunna återförenas med sina föräldrar, de papperslösa nicaraguanska socialisterna som försköt henne när hon blev soldat, men för vilkas skull hon åtar sig uppdraget?
Det är några frågor som pockar på svar. Fler dyker dock upp längs Aguirres och de andras väg. Hon utgör det litterära huvudspåret tillsammans med två halvbröder som hamnat på varsin sida i det kubanska dilemmat. Både i de senares och i Monica Aguirres väg dör folk som flugor, eller åtminstone nästan.
Romanen kan läsas på flera plan. Den är underhållande på ett förstrött sätt. Det är som om Reidar Jönsson släpper loss sitt våldsamma bestiarium för att se vad som händer, vilket vore en vacker grimas åt den intrigstyrda spänningsromanen där allt förklaras.
Det är också en läsning som får näring ur den bristande överblicken hos huvudpersonerna. Ingen har full kontroll över skeendet, men kanske är det snarare en metafor för politiskt kaos än en filosofisk och existentiell utsaga.
Och så har vi den samhällskritiska läsningen. Romanen uttrycker en balanserat nihilistisk skepsis inför både kubanska potentaters och exilkubaners bisarra drömmar om makt. Inget är trots allt vad det ser ut att vara, blott tusan så mycket värre.
På vägen till den insikten bjuder Reidar Jönsson på ett skamlöst roande attentat på läsarens förväntningar på en harmoniserande lösning.
Gå till toppen