För några månader sedan satt jag och min man i baren på det stora hotellet vid Triangeln i Malmö och tog varsin drink. Två män kom gående utanför, hand i hand. De stannade vid övergångsstället mitt emot hotellet. Den ene sade något som fick den andre att skratta. De såg glada och förälskade ut där de väntade på grön gubbe. Plötsligt släpper de varandras händer. Det blir grönt och de går raskt över gatan, på behörigt avstånd från varandra. Jag förstår snart varför de låtsas vara främlingar. En större grupp unga män kommer gående från andra hållet. Jag hör inte vad de säger, men ser hur de flinar, pekar och kastar glåpord efter de två förälskade männen.

Nej, ingen blev fysiskt skadad, ingen blev attackerad eller nedslagen – men en annan sorts skada tillfogades de båda männen som nyss skrattade tillsammans medan de väntade på att korsa gatan. Deras kärlek hånades, smutsades ner och underkändes. Gänget som mötte dem gjorde genom sitt agerande klart att de är sämre än andra, att de är äckliga och föraktliga. Att något sådant sker är oacceptabelt.

All kärlek mellan vuxna människor har samma värde och är av samma natur. Jag har levt omväxlande med män och kvinnor. Jag har känt samma kärlek till mina kvinnliga partners som till mina manliga. Skillnaden har funnits i betraktarens öga, i omgivningens blick, i fördomar och föreställningar.

Sverige är ett av världens bästa länder för homo-, bi- och transpersoner att leva i. Enligt World Values Survey, WVS, en global studie som undersöker människors värderingar och attityder i nästan hundra länder, utmärker sig Sverige genom att värdera individuell frihet mycket högt. Hur han eller hon vill leva, vem han eller hon älskar, vad han eller hon anser vara ett gott liv är varje människas ensak.

I Sverige betraktar vi varje vuxen individ som beslutsfattare i sitt eget liv. Ett av de viktigaste beslut en människa fattar handlar om vem hon vill leva med, bilda familj med, vara trygg och lycklig med. Vi är autonoma, och kan ­­– och får ­– själv fatta beslut i frågor som rör det egna livet.

Sverige utmärker sig också, enligt WVS, genom att svenskar är mycket toleranta och generösa mot varandra. Svenskar lägger sig inte i hur andra lever, så länge de är nöjda själva. Vi hyser i mycket låg utsträckning sexistiska, rasistiska eller homofoba åsikter. Vi värdesätter jämställdhet och jämlikhet högt. Det gör oss unika i världen och är något att både vara stolt över och att värna. De rättigheter vi vunnit har inte kommit gratis. De värderingar vi nu tycker är självklara kan gå förlorade om vi inte fortsätter att hävda deras giltighet. Vi måste fortsätta hävda sexuella minoriteters rättigheter, arbeta mot diskriminering och för inkludering.

Även i Sverige förekommer diskriminering, hat, hot och våld mot homo-, bi- och transpersoner. Nordiska motståndsrörelsen, NMR, har ökat sina aktiviteter med udd mot homosexuella, och i en del moskéer predikas homofobi. I många moskéer tycks homofobi betraktas som något normalt.

Våren 2016 fick Malmö besök av den salafistiske imamen Salman-al-Ouda som är känd för sina antisemitiska och homofoba åsikter. De över 1 000 personer som begav sig till Amiralen för att lyssna på honom fick bland annat höra att ”homosexualitet är synd”.

De senaste åren har Sverige haft en stor invandring från länder med en annan syn på kön och sexualitet än den svenska. Syrien, Afghanistan, Somalia och Marocko befinner sig enligt WVS i andra änden av värderingsskalan. Det är länder som präglas av traditionella, patriarkala värderingar. Diskussionen om sexuella minoriteters rättigheter är närmast obefintlig och homosexuella förföljs.

De människor som flyr till Sverige för att undkomma förföljelse på grund av sin sexualitet ska erbjudas skydd här – och de som förföljer och trakasserar homosexuella i Sverige ska klandras. Det går inte att tvinga någon att ändra attityd, men det går att fordra av alla som lever i Sverige att de ska följa svensk lag och respektera varandra och varandras val. Alla som lever i Sverige ska åtnjuta samma rättighet och frihet att välja själv, vem de är och vem de älskar.

Det uppstår konflikter när olika värderingssystem möter varandra. Vi kan inte förvänta oss att människor omprogrammeras till att omfatta svenska värderingar när det gäller jämlikhet mellan könen och allas rätt att älska vem de vill, så fort de passerat Öresundsbron. Värderingar är sega – men de går att förändra. Alla vinner på frihet, ansvarstagande och öppenhet.

Jag tror på varje vuxen individs förmåga och rätt att välja själv, att vara beslutsfattare i sitt eget liv. Därför går jag stolt tillsammans med Öppna moderater när Malmö Pride på söndag, den 6 augusti, i en parad genom staden hyllar kärleken och friheten. All kärlek ska firas – och måste försvaras.