Kultur

Maria Küchen: Värme och allvar i Jonna Bornemarks program

Jonna Bornemark, filosof

Foto: Mattias Ahlm
Det finns perioder i livet när jag ständigt har radion på, det ger lugn och förströelse under dagliga sysslor. Jag lyssnar bara med ett halvt öra men ibland uppstår luckor, lyckor, i det pågående bruset och min uppmärksamhet skärps. En sådan glänta är filosofen Jonna Bornemarks "Sommar i P1".
På sommarpratares gängse vis delar hon med sig av privata erfarenheter. Hennes son är på väg att få en autismdiagnos. Hon har varit sjukskriven för utmattning. Hon har exakt det jobb hon vill. Serveras lyssnaren ännu en sådan där story vi nog snart har hört till leda i "Sommar"? Nej. Bornemark sätter sig själv i relation till annat och andra. Det personliga perspektivet omfattar medmänniskor och samhälle och öppnar för existentiella frågor.
Vardagsslitet knyts ihop med reflektioner kring kunskapens väsen och gränser. 1400-talsfilosofen Cusanus kopplas till samtida arbetsvillkor i vård och omsorg. Den medeltida mystikern Mechtild av Magdeburgs maktkritik blir giltig här och nu.
Bornemarks språk gör det möjligt. Ibland hör jag ren poesi. ”Jag tycker om skuggområdena, långsamt vänjer sig ögonen. I det sammetslena mörkret ser vi med huden.”
Det är ett kärleksfullt program. Värme och allvar, ljus och skugga drar genom ord och sånger – Nina Simone, Pink, Perro del Mar, P J Harvey, Barbro Hörberg. Jag borde ha lyssnat i hängmattan eller på en brygga, vid kunskapens gräns där världen öppnar sig.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna 2017
Gå till toppen