Så möttes de tu och ljuv musik uppstod.

Att männen med de likartade namnen kan spela är världens minsta hemlighet. Men när de nu uppträdde som duo blev också de musikaliska likheterna mellan dem extra tydliga.

Nisse Landgren och Jan Lundgren har bägge en bred repertoar med båda sandalerna i mainstreamjazzen. De känner varmt för svensk folkmusik, tappar aldrig bort svänget och bluesen och ser som en hederssak att kunna bära fram en melodi.

Rent speltekniskt agerar bägge med totalt lätthet. Och så delar de också en lyhörd lekfullhet.

Konserten sent på fredagskvällen, som direktsändes av P2, fylldes av bland annat en Landgrenblues, Leon Russells "This masquerade" (en Landgrenstandard), "Visa från Utanmyra" ihopklistrad med "Gånglek från Älvdalen" (en icke oväntad Lundgrenblinkning till Jan Johansson), "Norwegian wood" och så Nils Landgrens nästan viskande, ömsinta version av "The nearness of you".

Jan Lundgren framförde ensam en musikaliskt händelserik och egenskriven hyllning till sin bortgångne vän Jacques Werup.

Jazzälskare i inte minst den här landsändan har förstås hört de båda gentlemännen många gånger. Men det blir ändå en speciell upplevelse när två så skickliga musiker, som känner varandra väl, möts utan förkläden, trum- och baslöst.

Musicerandet blir verkligen naket och nära och musikanterna får särskilda möjligheter att vända på en femöring mitt inne i en låt och att töja den jämna pulsen åt olika håll. Alla nyanser går fram, i ett musikaliskt samtal som bjuder in publiken extra mycket.