Huvudledare

Ledare: En poliskår på gränsen till sammanbrott.

Polis och polistekniker på plats efter en av första halvårets 40 skjutningar i Malmö.Bild: Johan Nilsson/TT
Det är i slutet av mars 2016. Intervjuad i Dagens Nyheter gör ställföreträdande rikspolischefen Mats Löfving sitt bästa för att sprida lugn.
Det är inte så lätt. Kritiken mot polisreformen vill inte avta. En undersökning bland polisens anställda har just visat att endast 14 procent anser att reformen hittills bidragit till att polisen kommit närmare medborgarna – ett huvudsyfte med omorganisationen. Bland poliser i yttre tjänst är siffran ännu lägre, 6 procent.
Den biträdande rikspolischefen efterlyser större tålamod från sina underlydande. Det är "inte alls illa ställt", försäkrar han.
"Vid utgången av 2016 ska jag kunna sitta här ganska självsäker och säga 'vad var det jag sa?'”, säger Löfving.
Året går. 2016 blir 2017. Och den där vändningen – vad hände med den? Det är snarare polisreformens kritiker som har anledning att säga: "Vad var det vi sa?".
Midsommarhelgen står för dörren. Det är den 21 juni 2017. På en presskonferens går Löfvings överordnade, rikspolischefen Dan Eliasson, ut med en dramatisk vädjan till andra samhällsaktörer:
"Hjälp oss, hjälp oss".
Polisen har just sammanställt en ny rapport om "utsatta områden". Dessa har blivit fler och är nu 61 till antalet. 23 områden beskrivs som "särskilt utsatta". Där är det enligt rapporten "svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag". I de utsatta områdena finns enligt polisens uppskattning omkring 5 000 kriminella och 200 kriminella nätverk.
Detta, fastslår Eliasson, är inget polisen kan reda ut på egen hand.
"Titta tio år tillbaka, situationen har förvärrats och den kommer naturligtvis att förvärras ytterligare om ingenting markant görs", säger Eliasson.
På dessa tio år har det också skett en dramatisk ökning av antalet "skjutningar". I Malmö inträffade 40 stycken bara under första halvåret i år, enligt statistik som Malmöpolisen tagit fram åt Radio P4 Malmöhus. Sex personer sköts ihjäl, lika många som under hela 2016. Utredningarna lägger beslag på en stor del av polisens ansträngda resurser.
"Fortsätter det här så måste vi begära någon form av nationell förstärkning", säger Claes-Arne Hermansson, chef för Malmöpolisens utredningssektion.
I Stockholm har polisen liknande problem, rapporterade SVT Nyheter på måndagen. Utredningar läggs på hög innan de i många fall – allför många – läggs ner.
"Vi har en tanke på att också rekrytera poliser från andra delar av Sverige till Stockholm", säger Manne Jönsson, chef för grova brott i polisområde Stockholm Syd.
Frågan är var den förstärkningen ska komma från. Det är inte så att det finns ett överskott av poliser ute i landet. I lördags rapporterade Kvällsposten om att 83 polisstationer håller helt eller delvis stängt under sommarmånaderna på grund av semester.
Att få grepp om polisstatistiken är inte helt enkelt. Enligt siffror Svenska Dagbladet nyligen tog fram har antalet poliser i ingripandeverksamheten, de poliser som bland annat rycker ut på larm, minskat stadigt sedan december 2015, från 6 886 till 6 688 i juni i år. Antalet nyutexaminerade som tillkommer är färre än de som lämnar polisyrket. Plus att de nytillkomna av förklarliga skäl saknar avhopparnas erfarenhet.
Vad statsrådet Morgan Johansson (S), efter regeringsombildningen häromveckan ansvarig för polisen, tänker göra för att lösa polisens kris är ännu så länge oklart.
Johanssons företrädare Anders Ygeman (S) ägnade sig ömsom åt att lova miljarder till polisen – efter nästa val – ömsom åt att förringa problemen. Att "säga att polisbristen är akut, det är att ta till överord", fastslog Ygeman dagen efter rikspolischefens dramatiska vädjan om hjälp.
Lag och ordning seglar upp som en av de tunga frågorna inför valet nästa år. Statsminister Stefan Löfven (S) har lovat att "knäcka den organiserade brottsligheten".
I dagsläget är det snarare polisen som håller på att knäckas. Trovärdiga svar från politiskt håll på hur denna kris ska lösas lyser så här långt med sin frånvaro. Och det gäller inte enbart regeringen.
Försvaret, polisen, sjukvården, skolan – att så många av det offentligas kärnuppgifter har så påtagliga brister i landet med ett av världens högsta skattetryck är inget annat än ett gigantiskt underbetyg till ansvariga politiker.
Gå till toppen