Huvudledare

Ledare: Expolitiker får gärna ta jobb – efter en tid.

Margot Wallström (S) har 93 500 kronor per månad efter skatt livet ut från Sverige och EU.Bild: Geert Vanden Wijngaert
Politiker har förtroendeuppdrag, inte ett arbete. Politiska tjänstemän är politiskt tillsatta och omfattas därför inte av gängse arbetsmarknadslagstiftning. Att jobba politiskt under några år kan också innebära att man halkar efter i sin yrkeskarriär – det kan vara svårt att behålla sin position som forskare eller advokat om man inte är verksam inom sitt område.
Detta är bakgrunden till att det finns särskilda regelverk och ersättningar för politiker och politiska sekreterare. Tanken är god, eftersom det är viktigt att vem som helst ska kunna göra en insats i vår representativa demokrati.
Men bestämmelserna måste vara rimliga för att bibehålla legitimiteten för det politiska systemet.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) meddelade på tisdagen att regeringen ämnar lägga fram förslag om att införa karrensregler för personer som innehaft politiska toppositioner i regeringskansliet. För att förhindra potentiella intressekonflikter ska före detta statsråd och statssekreterare inte få ta ett arbete i den privata sektorn inom en viss tidsrymd efter att de avslutat sitt uppdrag. Gott så.
Det är samtidigt berättigat och viktigt att privata företag har kompetens om alltifrån lagar och regler till hur beslut fattas. Det är därför inte heller konstigt att många ex-politiker går till pr-branschen eller blir styrelseledamöter i stora bolag. Den kunskapsklyfta som finns mellan näringslivet och den offentliga sektorn om hur logiken ser ut i den andra sfären behöver överbryggas.
Dessa resonemang borde dock inte bara röra personer som varit verksamma i rikspolitiken, utan även i landsting och kommuner.
Det finns också en rimlighetens gräns rörande avgångsvederlag och pensioner för dem som inte går tillbaka till den normala arbetsmarknaden efter att ha innehaft ett förtroendeuppdrag. När politiker från höger till vänster argumenterar för arbetslinjen borde den gälla även dem.
Några har vittnat om att de haft svårt att finna ett jobb som de anser passar dem. Lars Ohly (V) har berättat att han förgäves sökt många och fått nobben. Karin Svensson Smith (MP) från Lund lyckades inte heller hitta något lönearbete efter att hon åkt ur riksdagen 2010.
Margot Wallström (S) har 93 500 kronor per månad efter skatt livet ut från Sverige och EU. Och är det rimligt att Anja Sonesson (M) sedan 2014 lyfter omkring 40 000 kronor i månaden efter sina åtta år som oppositionsråd i Malmö stad? Enligt de tidigare generösa reglerna kan hon göra så fram till den dag hon går i ålderspension.
Ickepolitiker kan inte hävda att de inte behöver ta något lönearbete för att försörja sig och istället leva på skattebetalarnas pengar hur länge som helst. Ibland får man till och med acceptera att flytta eller gå ner i lön.
Att systemet finns innebär inte att det måste eller bör utnyttjas. Det vore klädsamt om även före detta politiker hittade andra inkomster.
Expolitiker får gärna ta jobb efter en tid. Annars förlorar folk med rätta förtroendet för de folkvalda.
Gå till toppen