Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Klass bör intressera liberaler”

När klasstrukturerna fortfarande är så cementstela som i Sverige, med utbyggd välfärdsstat och omfattande marginalskatter borde en liberal klasskamp kunna visa på vänsterpolitikens begränsningar.
Det skriver Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (L).

Hälsningsgille för nya studenter vid Lunds universitet. Människors beteenden tycks gå i arv till nästa generation. Forskning visar att i Sverige "ärvs" både sjukskrivningar och högre utbildning, skriver Birgitta Ohlsson (L), riksdagsledamot.Bild: Hussein El-Alawi
Snart strömmar studenterna till Lunds universitet. Fyllda av förväntan inför en ny termin eller tyngda av allvaret med kommande omtentor. Några återvänder vant efter sommaren på hemorten, andra sätter försiktigt fötterna för första gången i akademins värld. En del är till och med den första personen i släkten som kan titulera sig student. Men en sak förenar de flesta. Deras bakgrund, eller snarare deras föräldrars utbildningsnivå.
Människors beteenden tycks gå i arv till nästa generation. Forskning visar att i Sverige "ärvs" både sjukskrivningar och högre utbildning.
Tre faktorer är avgörande för den sociala snedrekryteringen till landets universitet och högskolor: föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomiska förhållanden och samhällsklass. Mest avgörande är föräldrarnas utbildningsnivå.
Nästan 70 procent av dem som läser på universitet och högskolor har föräldrar som är högutbildade, det vill säga har gått minst tre år på universitet eller högkola.
Studerar du till läkare eller arkitekt är det nästan säkert att dina föräldrar är akademiker och inte helt ovanligt att de är i samma bransch.
Den sociala snedrekryteringen till svenska universitet och högskolor har i stort sett varit oförändrad bland dem som föddes mellan 1980 och 1990. Personer som invandrat efter att de börjat i skolan, i ålder mellan 7 och 18 år, är också underrepresenterade på universitet och högskolor.
”Klassresan börjar i klassrummet”, är en av Liberalernas allra viktigaste valslogans på 2000-talet. Skolan kommer tveklöst alltid att vara liberalismens viktigaste redskap för att människor ska kunna förverkliga sina livsdrömmar. Klassresan ska gälla alla. Och klass är något som startar tidigare än skolgång.
Fler liberaler bör intressera sig för klass, men samtidigt betona möjligheten till social rörlighet och klassresor. Det handlar om att vara medveten om klass utan att tappa individens eget ansvar.
Heidi Avellan, politisk chefredaktör för Sydsvenskan och HD, beskriver det tydligt:
”Klassresan är möjlig, men den är ingen charter, all inclusive. Kollektivtrafik och gemensamma biljettsystem – alltså samhällets insatser – gör den lättare. Fast resa måste den som vill nå målet fortfarande göra själv”.
När klasstrukturerna fortfarande är så cementstela som i Sverige, med utbyggd välfärdsstat och omfattande marginalskatter, borde en liberal klasskamp kunna visa på vänsterpolitikens begränsningar.
Liberala lösningar skulle inte minst gynna arbetarklassens eller migrationens duktiga flickor som redan i barndomen genom sitt ursprung tillskrivs en viss social status. Idag får många unga, begåvade och strävande människor aldrig blomma ut.
Liberalismens styrka är individens frihet och att alla själva ska få definiera sina drömmar oavsett klass, kön eller föräldrarnas tjocklek på plånboken.
För elever i skolor i utanförskapsområden – områden där arbetslösheten är hög och utbildningsnivån låg – är utmaningarna extra stora. De elever som har sämst förutsättningar ska få mer ekonomiska resurser, men också möta de skickligaste lärarna.
Genom bättre löne- och arbetsvillkor ska lärare och rektorer uppmuntras att söka sig till skolor i utanförskapsområden. Skickliga lärare ska ledas av de skickligaste rektorerna. För att det ska vara möjligt måste rektorerna kunna bilda ”superteam” vid sidan av dagens organisation.
Liberalerna talade inte för mycket om skolan i valrörelsen 2014. En röst för kunskap, bildning och klassresor kan aldrig ljuda för högt. Vi behöver vidga våra politiska fält, men skolan förblir lika viktig i valet 2018.
Möjligheten till social rörlighet behöver stärkas. Därför ger liberaler aldrig upp skolan.

Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson (L) är riksdagsledamot sedan 2002 och var mellan 2 februari 2010 och 3 oktober 2014 Sveriges EU-minister och demokratiminister.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen