Kultur

Satirikern Randy Newman kan skriva om allt utom om Trump

Randy Newman har tillfälligt lämnat filmmusikfabriken för att istället sjunga låtar om Putin, Kennedy och de båda bluesmännen Sonny Boy Williamson. Men Trump? Där gjorde han halt.Bild: Jordan Strauss

Randy Newman

ALBUM. Dark matter

Det finns inte en endaste textrad om USA:s nuvarande president på Randy Newmans nya album.
Det är talande.
Newman gjorde ett försök att skriva en låt om Trump, men ratade den eftersom den blev för vulgär. Det verkar inte gå att driva med karln utan att hamna på hans planhalva.
Newman skrev om George W Bush på sitt förra album; låttexten, "A few words in defense of our country", publicerades som ett debattinlägg på The New Yorkers opinionsida. Medan Nixon satt i Vita Huset skrev Newman en burlesk ragtime, den hysteriskt överdrivna "Political science", där ledaren framstår som en känslomässigt sårad kuf som hotar bomba Europa sönder och samman eftersom ingen i den gamla världen tycker om honom. Boom! goes London and boom! Paris / More room for you and more room for me.
När Randy Newman senast turnerade i Europa skrattade publiken inte längre åt låten, påstår han. Den nya kufen i Vita Huset saknar spärrar.
Istället har Newman gjort den fantastiskt roliga "Putin": en ironisk hyllning, med folkloristiska inslag, till macho­presidenten i Kreml.
När Newman i låten "Brothers" trots allt tar sig till Vita Huset är det 1961, och bröderna Kennedy överväger möjligheterna att störta den kubanska regimen. President Kennedy ska precis ge CIA klartecken när han kommer att tänka på Celia Cruz, den kubanska sångstjärnan. Gärna invasion, men först måste Celia Cruz räddas! Samtalet tar en abrupt vändning, och likadant gör musiken som glider in i en mjukt slipprig salsa.
Annars är musiken på albumet den vanliga blandningen av Aaron Copland, Broadway och New Orleans hela gumbogryta av blues, jazz, ragtime och boogie woogie. Vartenda spår har sin poäng, men jag kan sakna riktigt minnesvärda sånger. Orkesterarrangemangen har hela tiden omisskännlig finess, och det är tätt mellan de musikaliska skämten, men de finns där mer för att backa en story än för att skapa låtar du kan sjunga i duschen.
Med hans musikal "Faust" som enda undantag är detta Newmans mest teatrala album. Fram till att tanken på Celia Cruz griper tag i JFK hjärterötter är "Brothers" mer av tonsatt dialog än en sång.
Det teatrala är allra tydligast i "The great debate", det åtta minuter långa spår som inleder albumet. Debatten står mellan vetenskapen och tron, scenen är en konferenslokal i North Carolina, och på agendan står frågor om mörk materia, om evolutionen och om global uppvärmning. Eftersom Newman sjunger alla huvudroller är storyns detaljer och alla ordvitsar lite svåra att snappa upp (vad sägs om a bible belter from the Mississippi delta?), men de stora dragen är tydliga så det räcker.
Vetenskapen uttrycker sig gärna med komplexa harmonier och räds inte dissonanserna. Vid orden "mörk materia" avbryts bums den raka fotstamparrytmen, och musiken tycks ramla ner i ett stort svart hål. Trons folk, däremot? De ser alltid till att hålla tamburinerna varma och slösar inte bort tid på spets­fundigheter. Varje fråga mynnar ut i samma trosvissa svar och smittande refräng: I'll take Jesus any time!
Vem som vinner? Framgår inte. Efter en halvtidspaus, då månglarna ska sälja souvenirer, blir det ingen andra omgång.
Det är en fyndig låt och ett kul grepp, men den har kanske inte så lång livslängd. Det är inte den typen av låt. I gengäld har albumet ett par grant orkestrerade ballader: känsliga, precis på rätt sida om det sentimentala. Men min favorit hamnar någonstans mellan dessa ytterligheter. Den heter "Sonny boy" och handlar om bluesmännen Sonny Boy Williamson, både ettan och tvåan. Den mördade Sonny Boy Williamson nr 1 för ordet; han sitter i himlen och spyr galla över killen som snodde hans identitet. Och nu är han lite bitter, the only bluesman in Heaven, utan någon att lira med.
FLER TIPS
Steven Wilson: Refuge (singel)
David Rawlings: Cumberland gap (singel)
Iron & Wine: Thomas County law (singel)
Broken Social Scene: Hug of thunder (album)
Gå till toppen