Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Likhunden Wirre kan lösa mordgåtan – åklagaren yrkar på livstids fängelse

Två gånger markerar likhunden Wirre i den Volvo där en försvunnen sjubarnspappa misstänks ha dödats. Filmen där Wirre sniffar är ett av åklagarens viktigaste bevis för att få en 53-åring fälld för mord. Under fredagen avslutades rättegången – åklagaren yrkar på livstids fängelse.

Fallet gäller sjubarnspappan från Malmö som varit försvunnen sedan lunchtid den 22 juni ifjol. Den aktuella dagen var han ute och åkte bil med en 53-årig vän i dennes Volvo i två omgångar.
Två månader senare hittades Volvon dumpad på en rastplats i Lundåkra – i fordonet fanns över en halvliter av sjubarnspappans blod. Och i blodstänket på en mäklarpärm fanns 53-åringens fingeravtryck. Analysen visar att avtrycken satts där mindre än två minuter efter att blodet hamnat på pärmen.
Eftersom varken något offer eller mordvapen hittats valde åklagaren Pär Andersson att bara åtala 53-åringen för människorov och grov misshandel. Mannen dömdes till fyra års fängelse.
Men några veckor efter att rättegången avslutades i tingsrätten i maj blev Sveriges första renodlade likhund certifierad efter 15 månaders utbildning: den fyra år gamle Cocker Spanieln Wirre. Hans femte uppdrag i tjänst blev att sniffa igenom Volvon.
Undersökningen ägde rum den 12 juli och filmades. När rättegången avslutades under fredagen visades klippet som bevis, och Wirres hundförare Christer Lindvall hördes.
– Hunden är utbildad och kvalitetssäkrad för att enbart markera på lukt från döda människor. Andra hundar markerar även exempelvis på blod och sperma eller vapen och narkotika, säger Christer Lindvall.
På klippet får Wirre först undersöka två "blindbilar" som inte har med brottslighet att göra – här markerar han inte.
Sen är det dags för den aktuella Volvon, där han två gånger står helt stilla och pekar med nosen på golvet bakom passagerarsätet fram.
– Det är så han markerar, säger Lindvall.
Christer Lindvall fick ägna lång tid av förhöret åt att förklara hur likhundar tränas – och vad likvätska egentligen är för något.
– Nedbrytningen av en död människas kropp börjar runt 20 minuter efter att personen avlidit. Var likvätskan rinner ut beror på om kroppen är skadad. Är kroppen oskadd sker det först genom de naturliga kroppsöppningarna. Annars sker det oftast genom själva skadan.
– Det är själva doften från döda människor han markerar på. Vid träningen använder vi svepningar från rättsmedicin: tyg och lakan som döda människokroppar förvarats i.
Svepningarna läggs på olika platser vid träningen – och plockas sedan bort. Men hunden kan ändå markera på platsen långt tid senare. Christer Lindvall har varit med om att det skett efter sex år.
– Vi tränar regelbundet med en burkbana med olika dofter. Det är för att han inte ska markera på blod, sperma eller annat.
Bild: Peter Herkel
Både försvarsadvokaten Mikael Moritz och chefsrådmannen Dag Cohen pepprade Christer Lindvall med frågor om hur säker en markering verkligen är och hur stor risken är för förväxling med blod, eftersom framsätet i det aktuella fallet var dränkt av den röda vätskan.
– För Wirre är människoblod likvärdigt med en gurkbit, det är något han inte får belöning för när han markerat, säger Lindvall.
Hur vet man att hunden inte markerar fel?
– Det är i träningen som vi genomför som vi får bevis på att han är felfri. Skulle han markera fel så kan vi inte längre använda honom till det här.
En annan aspekt är att Wirre markerar i baksätet på den misstänkta mordplatsen – medan åklagarens hypotes är att sjubarnspappan satt i passagerarsätet framför när han dödades.
– Jag har ingen aning om varför han inte markerar där, säger Lindvall.
Wirre markerar heller inte i det hästsläp som åklagaren tror använts för att transportera bort och dumpa sjubarnspappans kropp.
Hur starkt är markeringen som bevis?
– I nuläget ska det här ses som ett indicium, inte som ett bevis.
Under fredagens slutpläderingen yrkade chefsåklagaren Pär Andersson på att 53-åringen döms till livstids fängelse för mord, alternativt en längre tidsbestämt straff. Om tingsrätten anser att han bara skall dömas för misshandel ska den klassas som synnerligen grov och ge uppåt tio års inlåsning.
53-åringen har under hela rättsprocessen nekat till alla anklagelser. Tingsrätten beslutade att han skall vara kvar i häktet fram tills dom meddelas den 25 augusti.
Gå till toppen