Heidi Avellan

Heidi Avellan: Nej, ”män” är inte sexistiska.

Vissa män beter sig illa. Mäter penisar publikt, kallar kvinnor horor. Men skulden är inte alla mäns – och lösningen är inte mansfria zoner.

Anders Borg – här på välgörenhetsgala i Båstad – är inte "män".Bild: Björn Lindgren/TT
En dryg vecka har gått. Indignationen har lagt sig. Polisutredningen har lagts ner. Den pressetiska debatten ebbar ut. Låt oss ändå göra ett omtag:
Nej, hur jag än tänker efter så kommer jag inte på någon fest där män gått runt och tagit varandra i skrevet och kallat kvinnor slampa. Inte för att någon etikettexpert sagt nej, det är bara självklart. Det mellan benen ska få vara ifred. Om en före detta finansminister kommer ut som grottman så gäller det att hålla i minnet att även om det där med att supa och snuska inte är helt vanligt bland vuxna människor så är detta inte det enda exemplet på att där spriten gör in går folkvettet ut.
Sorgligt och solkigt, alltihop.
Nu har förundersökningen mot Anders Borgs påstådda snedsteg i skärgården också lagts ner. Det saknas förutsättningar för att fortsätta utredningen eftersom det inte finns några kända målsägare eller vittnen, uppger polisen.
Men att Borgs partikamrater ställde sig upp och viftade bort det som hänt med ett ”det har vi väl alla gjort någon gång” är märkligt. Lika förbluffande som att Borg vände kritiken mot Moderaternas partiledare när hon gjorde klart att hon ser allvarligt på detta.
”Anna Kinberg Batras omdöme har ofta ifrågasatts, jag kan känna allt större förståelse för det ifrågasättandet”, skrev Borg på Facebook. Rätt person att kritisera?
Vad som hände på Husaröfesten är inte lätt att veta. Men att uppmärksamheten måste vara tung för Borg och hans närmaste är klart. Han har lämnat sina styrelseuppdrag och varit offentligt ångerköpt, dock med reservationer:
"Min ursäkt på Facebook handlade om att jag betett mig otrevligt. Den ska inte tolkas som ett erkännande av brott. Jag har inte gjort något brottsligt."
Att Borg tydligen var full som en alika är tröst för ett tigerhjärta. Det som hände går att förklara, men knappast försvara. Det går att förstå, men inte att förminska. Borg är en offentlig person med tunga uppdrag – och förtroende måste hanteras varsamt.
Det som hänt kan inte viftas bort med att boys will be boys. Ja, se karlar.
Tänk om Borg hade varit kvinna – så där som en skämtteckning på nätet där en kvinna säger ”jag råkade visa fittan för gästerna på en fest … så råkade jag också ropa ord som till exempel horgubbe, torskjävel och kuk till dom manliga gästerna och greppade dom i skrevet … jättetokigt!”
Hade hon fått stöd eller hade allt bara varit för pinsamt? Vänsterledaren Gudrun Schymans offentliga fylla fördömdes skarpt då det begav sig; det var för övrigt hon som började kalla lådvinsdrickandet ”krana”. En politiker som ska ta ansvar för andra människors liv och skattepengar måste ha omdöme.
Tänk om Borg hade varit invandrare. Vilket käbbel om ”kulturer” och ”icke-svenskt” det hade blivit.
Under veckan har det talats om machokulturer i näringslivet, om att visst beteende skulle vara accepterat där – och på något sätt förklara sexismen. Men det enda riktigt bra med hela den här historien är väl ändå att de allra flesta inser att Anders Borg är Anders Borg. En man – med en mans problem och ansvar. Det handlar varken om Moderater eller ”män” i allmänhet.
Inte som när det dåvarande gröna språkröret Åsa Romson i Almedalen valåret 2014 hetsade mot y-kromosomgänget: män äter mer kött, män kör mer bil, män flyger mer, män förstör miljön. Eller nej, inte män, utan ”medelålders heterosexuella vita män”.
Pinsam populism, tyvärr vanlig i vänsterfeministiska kretsar där det inte går att skilja mellan man och ”män”, individ och grupp. Lika beklämmande som Roksordföranden Ireen von Wachenfeldts ”män är djur” i Evin Rubars tv-dokumentär Könskriget 2005.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att Aftonbladet avslöjade nyheten om Borgs påstådda rumlande samma vecka som debatten annars handlade om mansfria festivaler.
Många kvinnor har trakasserats just på festivaler de senaste åren. Efter beskedet att Bråvallafestivalen ställs in nästa år som en följd av de många fallen av sexuellt ofredande denna sommar lanserade radioprofilen Emma Knyckare idén om en musikfestival helt utan män – "tills män lär sig". Hon ville ha ”en rockfestival där brudar kan känna sig helt trygga”.
Falkenbergs kommun tände snabbt på idén.
Men att skilja könen åt för att brudarna ska känna sig trygga är som att skjuta mygg med kanon. Vem ska bort? De som gör fel. Inte alla män.
Skilda badtider är inte lösningen när vissa män beter sig vidrigt i badhusen, tafsar och ofredar. När några män våldtar i mörka parker och ofredar på stan får lösningen inte vara vare sig att kvinnor skräms till att stanna hemma – eller att alla män får husarrest. Slöja och kringskuren kvinnofrihet, påtvingad kyskhet, är inte lösningen när en del män befaras ha problem med att tygla sina lustar.
Nya mansfria zoner är att gå med rumpan före in i framtiden.
Det är att missa poängen med jämställdhet – där könen har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Att tvinga kvinnor anpassa sitt beteende till att det finns män som gör fel är orimligt. Att utgå från att alla män är djur är lika galet.
Väldigt, väldigt långt ifrån alla män antastar kvinnor och ”hojtar” hora. Väldigt, väldigt få, faktiskt. Låt dem stå med skammen och straffet.
Gå till toppen