Kultur

"Oskars Amerika": Poetiskt om ett barns längtan

"Oskars Amerika" utspelas i Nordnorge och skildrar pojken Oskar (Odin Eikre) som blir vän med byfånen (Jørgen Langhelle). Oskar längtar efter att resa till USA, där han tror att mamman befinner sig – men i själva verket är hon inlagd på en rehabklinik.Bild: Folkets Bio

Oskars Amerika

BIO. FAMILJEFILM. Norge, 2016. Regi: Torfinn Iversen. Med: Odin Eikre, Jørgen Langhelle, Bjørn Sundquist, Marie Blokhus. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.19.

Oskar är en kille i tio-, elvaårsåldern som lever med sin singelmamma någonstans i Nordnorge. Han drömmer om cowboys och hästar på den amerikanska prärien.
Drömmarna blir viktiga eftersom vardagen innehåller problem kring mammans alkoholmissbruk och alltför utsvävande leverne, något som också leder till att han mobbas i skolan. När sommarlovet kommer tvingas han fara till sin tystlåtne, märklige morfar (Bjørn Sundquist) vid Lofoten och får inte veta sanningen om att mamman tas in på en rehabklinik. Hon låter honom tro att hon rest till USA på jobbintervju.
Utifrån detta skapar Torfinn Iversen en i långa stycken engagerande men också lite ojämn film, där handlingen utspelar sig någon gång i slutet på 60- eller början på 70-talet. Odin Eikre är utmärkt i rollen som den ensamme och vilsne Oskar. Han möter en särling, den hånade byfånen Levi, som bor med sin lilla vita ponny och drömmer om sin döda mor. Jørgen Langhelle spelar honom säkert och med total tonträff. Undan för undan ökar dramatiken kring Levi, morfadern, ponnyn som försvunnit och den ljugande mamman.
Regissören Iversen väljer bitvis en poetisk stil med en ljudbild fylld av fågelkvitter och andra igenkännbara naturljud. Det storslagna landskapet förstärker känslan av ödslighet och ensamhet. Filmen påminner ibland om en saga, där ont och gott ställs mot varandra, men dramat bottnar samtidigt i en evigt aktuell diskussion kring sanning och lögn. Ska ett barn skyddas från en jobbig sanning och i så fall hur länge?
Dessvärre kommer inte Iversen helt undan vissa schabloner i karaktärsteckningarna. Och vad finns i morfaderns förflutna som gjort honom så bitter och tillknäppt? Bjørn Sundquist är lysande i rollen men här räcker det inte. Jag hade velat ha lite fler ledtrådar.
Att ”Oskars Amerika” sedan har ett öppet, utmanande slut visar filmarens tilltro till den unga publiken.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 11 augusti
Gå till toppen