Kultur

"The trip to Spain": Komisk och kulinarisk resa

Steve Coogan och Rob Brydon gör sin tredje restaurangresa i "The trip to Spain".Bild: Nonstop Entertainment

The trip to Spain

BIO. KOMEDI. Storbritannien, 2017. Regi: Michael Winterbottom. Med: Steve Coogan, Rob Brydon. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.55.

De blir bara äldre, Steve Coogan och Rob Brydon, för varje gång vi får se dem kryssa mellan lyxrestauranger i natursköna landskap.
Likt en het potatis har de bollat medelålderskrisen mellan sig genom norra England (”The trip”, 2010), Italien (”The trip to Italy, 2014) och nu fortsätter de till Spanien i ”The trip to Spain”. Precis som föregångarna bygger filmen på en tv-serie med samma namn.
Idén är alltså att huvudpersonerna spelar fiktiva versioner av sig själva, med Coogan som reflekterande, prestigefylld och orolig singel och Brydon som mer jordnära och nöjd småbarnspappa. Don Quijote och Sancho Panza ligger ganska nära tillhands i tanken, och mycket riktigt inte bara uttalas den referensen i Spanien-filmen –det blir också en fotoposering med Coogan till häst och Brydon på en åsna.
Det är kul, men inte filmens roligaste ögonblick. Det är istället den närmast rituella upprepningen av imitationerna de ägnat sig åt genom alla filmerna. Coogan och Brydon som låter associationerna flöda medan överspänd kokkonst radas upp på bordet framför dem – det är filmseriens själ, och den är rikare än det låter som.
Här finns fritt formulerade guldkorn som när de liknar sig själva vid väl mogen frukt och helst vill bli plockade innan de faller till marken. Och så återkommer bland annat imitationer från Bond-filmerna ( ”come come mr Coogan”), av Anthony Hopkins och favoriten Michael Caine.
Det är underbart, för dels finns det så mycket lustfylld kreativitet i det där jazzandet, dels lever de ut både gemenskap, konkurrens och ångest genom det.
Kanske ska det till en så flexibel och flyhänt filmskapare som Michael Winterbottom för att fånga detta, och aldrig frestas att bygga upp för traditionella komiska poänger. Det krävs också två så säkra komediskådespelare som Coogan och Brydon.
Kringhistorien är banal, med trygga fruar som ställs mot spännande, opålitliga älskarinnor och en evig fruktan att yrkesmässigt bli betraktad som gammal skåpmat.
Sedan går det inte att blunda för all produktplacering och reklam som är inbyggd i konceptet. Filmen ser ju ut som en resebroschyr. Inte ens ironin med vilken Brydon läser entusiastiska Lonely Planet-omdömen kan skyla över den skamlösheten. Men njutbart är det.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 11 augusti
Gå till toppen