Kultur

Steg för steg mot en friare värld

Palladium förvandlas till en glittrande balsal 11 augusti när dansare från när och fjärran ska göra upp i dueller med skarpa outfits och akrobatiska poser. Sydsvenskan stämde träff med balfixarna Anna Näsström och Bianca Traum för att prata om vogue, balkultur och rötterna i Harlems HBTQ-kretsar.

Bianca Traum och Anna Näsström är arrangörerna bakom Vogue Ball, som ingår i Malmöfestivalen. Dörrarna på Palladium öppnas klockan 17 och vid klockan 19 drar sjävla balen igång.Bild: Emma Larsson
– Priset? Det är ju äran, säger Anna Näsström när hon och danskollegan Bianca Traum försöker sätta ord på vad en voguebal egentligen handlar om.
Man kan beskriva det som en färgsprakande danstävling med olika kategorier, domare, rivaliserande dansare och en rappkäftad kommentator, kallad mc, som driver upp tempot och publiktrycket. Men det ger inte riktigt hela bilden.
Vogue-kulturens ursprung skildrades i Jennie Livingstons gripande ”Paris is burning” (1990), en omistlig dokumentär för alla som är nyfikna på 1980-talets ballroom-scen i New York. Inom denna subkultur blev balerna en plats där homo- och transsexuella afro- och latinamerikaner kunde ta plats, iklä sig roller, iscensätta drömmar och tävla mot varandra i olika former av drag, performance och dans.
Det var också där vogue föddes, en dansstil som hämtat sitt namn från modemagasinet Vogue och mycket av sin estetik från modevisningarnas catwalks. Madonna satte strålkastarljus på stilen med låten och videon till ”Vogue” (1990). Men i sin ursprungliga form möts rivaliserande dansare ofta i dueller där de ständigt växlar poser, som om de stod inför smattrande fotoblixtar.
Många av de framträdande ballroom-profiler som porträtteras i Livingstons film – som Willi Ninja, Pepper LaBeija och Angie Xtravaganza – är döda idag. Men när nu Malmö laddar för sin första stora voguefest så framgår det tydligt att deras arv levt vidare. Arrangörerna och dansarna Anna Näsström och Bianca Traum tillhör exempelvis den svenska grenen av samma House of Ninja som Willi Ninja en gång var med och startade i Harlem. Numera är House of Ninja internationellt, med grenar i bland annat Danmark, Tyskland, Frankrike, Ryssland och Japan. Och som traditionen bjuder framträder medlemmarna med husnamnet Ninja som efternamn när de går på bal.
Fast Anna Näsström och Bianca Traum betonar att begreppet "house” har lite olika betydelser i USA och Europa. Här kan man likna dem vid danskompanier. Men i sin ursprungliga amerikanska kontext har husen en djupare social innebörd.
– När samhället inte finns där, när den biologiska familjen sviker, då finns man där för varandra inom huset. Och det kan handla om så grundläggande saker som att erbjuda en sovplats eller se till att någon får mat i sig. Huset är en trygg plats. Det är svårt att riktigt förstå utifrån svensk horisont, för det är så stor skillnad i hur de sociala skyddsnäten ser ut. Oftast finns det en modersfigur och en fadersfigur, som tar in medlemmar till sitt hus. Alla medlemmar behöver inte dansa vogue, men de är del av kulturen på något sätt, säger Bianca Traum.
Hon är pappa till den svenska grenen, eller kapitlet som de säger, av House of Ninja medan Anna Näsström är mamma. De har själva, när de utbildade sig till dansare, bott i New York och upplevt stadens ballroom-kultur på nära håll.
– Att uttrycket kommer från ett utanförskap präglar hela kulturen. Det handlar lika mycket om frustration och överlevnad som om ett upphöjande av den egna existensen, säger Anna Näsström.
Balen i Malmö har fått undertiteln ”The future is female”, som en hyllning till det feminina i varje människa. Bianca Traum berättar att hon föll för just voguens bejakande av det kvinnliga.
– Här fick jag för en gångs skull uppleva det feminina som något positivt och förhöjande, som stärkande för självförtroendet. Det feminina, som oftast kännetecknas som mjukt, känsligt och sårbart, framställs annars ofta som något negativt i dag. Men för oss är det så tydligt att vi alla befinner oss i kroppar som har både maskulint och feminint i sig, säger Bianca Traum.
Riktigt hur många dansare som kommer att delta vet arrangörerna inte. Men så brukar det vara. En del av charmen, förklarar de, är att låta balen ta form i ögonblicket och lämna dörren öppen för dem som vill axla utmaningen att ”walk the ball”. För att säkerställa en hög nivå har de bjudit in en erfaren kommentator, Jack Mizrahi, samt tre vogue-domare med internationellt renommé, Javier Ninja, Sinia Ebony och Alex Mugler. Och de hoppas på en stor, brokig och entusiastisk publik.
Anna Näsström och Bianca Traum är medlemmar i den svenska grenen, eller kapitlet, av The Iconic House of Ninja.Bild: Emma Larsson
Anna Näsström och Bianca Traum pratar båda om kraften i att genom dansen och balerna skapa utrymmen där majoritetssamhällets normer kan luckras upp och ifrågasättas, och där deltagarna kan hävda sin rätt att vara som de är. Eller, för den delen, presentera sig som de vill vara.
Vilket, menar Anna och Bianca, gör konstformen betydelsefull även i dag. Hur subkulturen utvecklats skildras också i Sara Jordenös prisade ”Kiki – live your truth” (2016), som visas på Malmöfestivalen. (Spegeln, fredag 11/8, klockan 14.30). Så hur ska man översätta frigörelsekraften i vogue till svenska termer och förhållanden?
– Det är ju en komplex fråga. Men vi kan börja med "fuck Jante", säger Anna Näsström efter lite funderande.
– Den enda positiva sidan av Jantelagen är väl ödmjukhet, och det är ju något vackert, fortsätter hon. Men man måste också få lov att stå upp för sig själv, pusha sig själv och andra, och få ta plats som människa, som kvinna, som dansare.
FAKTA
Anna Näsström
Bor: Stockholm
Gör: Frilansande dansare och koreograf
ålder: 31
Bakgrund: Uppvuxen i Lomma. Pluggade på Heleneholmskolan i Malmö och flyttade till Stockholm som 19-åring för att gå bland annat Dans & cirkushögskolans moderna dansarutbildning. Har efter detta bott i New York för studier på bland annat Broadway dance center och är där från och till.
Det betyder vogue för mig:
"Vogue är mer än bara ett rörelsespråk jag älskar. Hela kulturen inspirerar en i dagliga livet såväl som på dansgolvet. En får ta för sig och vara sig själv. Det är en livsstil och den har lämnat styrka hos mig som dansare, kvinna och människa på olika sätt"
Bianca Traum
Bor: Stockholm
Gör: Dansare, koreograf och skådespelare
Ålder: 32
Bakgrund: Född i Rumänien, växte upp i bland annat Fredriksdal i Helsingborg, flyttade till Sthlm som 20-åring. Har därefter bott i New York ett flertal gånger och studerat på bland annat Broadway dance center och Dance New Amsterdam.
Det betyder vogue för mig:
"Vogue har blivit som någon typ av överlevnad och den styrka som jag hittat i kulturen och i just dansstilen vogue har hjälpt mig genom mycket både privat och på ett professionellt plan."
Gå till toppen