Kultur

Petter Larsson: Gullan Bornemarks sommarprat är nästan olidligt trevligt

Musiker, musikpedagog

Bild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Det är bara att konstatera: Gullan Bornemark är ett superradioproffs som kan bubbla obehindrat om precis vad som helst eller ingenting alls.
Första timmen av denna svåröverträffade hitmakerskas sommarprogram är som en porlande bäck av harmlösa minnen, hela tiden på gränsen mellan det intetsägande och det medryckande: för här har vi, om man får tro henne själv, att göra med en lycklig människa, som fått bada hela livet i sitt stora intresse.
Och som, får man tillägga, tidigt hade turen att folk omkring henne såg hennes talang, från barndomens pianolektioner och musikinternat till musikhögskolan. 15 år gammal ser hon Alice Tegnérs sista konsert och blir i vuxen ålder den som axlar hennes mantel som det sena 1900-talets barnvisetant. 17 år gammal träffar hon sin blivande man, också han musiker, som hon lever lyckligt med i alla sina dagar.
Det är nästan olidligt trevligt. Sudda, sudda.
Men så kommer det oundvikliga stänket av svärta. En död storasyster, en mor som förtränger, och sedan den egna sonens förtida död, som blir det lilla, men nödvändiga förbehållet i denna hyllning till musiken, ramstramset och barnen, med djuren och naturen, stjärnorna och planeterna och hennes man, rosenkavaljeren Walter, på flanken.
Gå till toppen