Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ann Lingebrandt: Percy Nilssons sommarprat genomsyras av revanschism

Percy Nilsson, affärsman

Bild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Percy Nilsson inleder sitt sommarprat uppe från skybaren på det egna sextonvåningshotellet i Hyllie. Därifrån kan han blicka ut över det tillväxtsjudande Malmö som han själv varit med om att drömma fram. På de forna jordbruksfälten står nu en arena och ett gigantiskt shoppingcenter, i fjärran skymtar bron som binder samman öresundsregionen.
Som herre på täppan blickar han ut också över den egna karriären och räknar upp alla sina framgångar som byggmästare, fastighetsägare, diskotekskung, golfbaneboss, ishockeyinvesterare.
Den som tvivlar på att Percy Nilsson är en ”riktig entreprenör” kan räkna antalet gånger han använder ordet i programmet.
Trots att allt han rör vid tycks bli (mer eller mindre) lyckade affärer genomsyras programmet av revanschism. Ingen trodde honom när han la fram sina storslagna visioner. Att han minsann visat alla vad han kan blir det lite röriga programmets röda tråd – det görs utan manus på grund av den dyslexi han kort berör och som kanske ger en psykologisk nyckel till självhävdelsebehovet.
Vad annat än Frank Sinatras ”My way” kan passa som soundtrack? Jo, lite lokalpatriotism à la kompisarna Östen Warnerbring och Danne Stråhed förstås.
Mot slutet lovar han att för sista gången prata om den famösa borrmaskinsattacken på glassbilen. Det blev ju ”kanske lite tokigt” säger han, men förstår fortfarande inte hur det kan vara tillåtet att tuta i bostadskvarter, särskilt inte just där han bor. Det hela blev en dyrköpt läxa, med 100 000 i dagsböter. Men kanske var det värt det: nu tystnar glassbilarna när de närmar sig Percy Nilssons kvarter.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna 2017
Gå till toppen