Kultur

"Superswede": Filmen om Ronnie Peterson håller sig i mittfilen

Dokumentären "Superswede" handlar om Sveriges störste Formel 1-förare någonsin, Ronnie Peterson (1944–78).Bild: Nonstop entertainemnt

Superswede

BIO. DOKUMENTÄR. Sverige, 2017. Regi: Henrik Jansson-Schweizer. Med: Nina Kennedy, Emerson Fittipaldi, Mario Andretti, Niki Lauda, Jackie Stewart. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.28.

Tiden tycks vara mogen för sportnostalgiska återblickar till sjuttiotalet. I september kommer spelfilmen "Borg", om tennisstjärnans rivalitet med John McEnroe, och denna vecka är det premiär för dokumentären om Sveriges bästa Formel 1-förare genom tiderna, Ronnie Peterson.
Man förstår lockelsen i projekten. Svenska folkhjältar, visst, men det var också en spännande brytningstid då sportvärlden började professionaliseras och kommersialiseras på allvar. Stjärnatleter upphöjdes nu till ett slags jetset och popstjärnor, men det fanns fortfarande stort utrymme för excentriska personligheter både på arenorna och i omklädningsrummen. Det var lite friare och slängigare, helt enkelt, lite mer vilda västern, lite farligare. Eller, i fallet Formel 1, rentav livsfarligt.
"Rullande likkistor" kallas dåtidens aluminiumklädda vrålåk i filmen, och "Superswede" inleds med det ödesdigra loppet på Monzabanan i Milano 1978 som ledde till Petersons död. Då hade han under de föregående åren redan förlorat flera av sina kolleger under tävlingslopp. Sportens enorma popularitet berodde till hög grad på att det var en kittlande och makaber dödscirkus som idag skulle vara otänkbar. Det var en eller två dödskrascher varje år, och många svåra olyckor. Idag sitter säkerheten i förarsätet; sedan år 2000 har bara en person avlidit under en Formel 1-tävling.
Regissören Henrik Jansson-Schweizer har gjort en engagerande film, som berättar om Formel 1:s utveckling under epoken, och som också är en känslosam skildring av den genomsympatiske Örebrosonen Peterson, vars ödmjuka framtoning dolde en djävul bakom ratten, en våghals som ständigt låg på gränsen, till familjens och vännernas oro. Frun Barbro (död 1987) blir en stark närvaro tack vare gamla tv-intervjuer, och "Superswede" ramas in av nyfilmat material med dottern Nina Kennedy som bara var tre år då pappan dog. Regissören har också fått tillgång till intressanta hemmafilmer, som den när familjen Peterson besöker den före detta Beatlesmedlemmen George Harrison på hans herrgård.
Att Peterson var omtyckt märks i den parad av gamla Formel 1-legendarer som har ställt upp för intervjuer: Emerson Fittipaldi, Mario Andretti, Niki Lauda och Jackie Stewart öser alla lovord över "Superswede", "Supersvensken", både som förare och privatperson. För Formel 1-fantaster är det här givetvis mumma, men hyllningskören blir lätt enahanda efter ett tag. Det tycktes inte finnas en fläck på Petersons blankpolerade förarhjälm, ingen hejd på hans begåvning.
Svensken var antagligen den största talangen som aldrig lyckades vinna VM-titeln i Formel 1, delvis av företagspolitiska skäl då hans stall Lotus kunde tjäna mer pengar om en amerikan som Andretti tog hem bucklan. Själv hade jag gärna sett att filmen dragit mer i sådana trådar, och berättat om motorspektaklet som fenomen och industri. Men Jansson-Schweizer har inte riktigt ambitionen att sätta in Formel 1 i något större samhälleligt eller historiskt sammanhang, och lite talande är att filmen visar klipp från Petersons firande av segern i Sydafrikas Grand Prix 1978, utan att med ett ord nämna apartheidregimen.
"Superswede" håller sig med jämn och lugn fart i mittfilen av vägen. Men det räcker nog långt för de många fansen – med drygt 200 filmkopior på landets biografer sätter den nytt rekord för en svensk dokumentärfilm.
Läs mer:Fittipaldi: ”Ronnie var född med det”
Läs alla artiklar om: Filmfredag 18 augusti
Gå till toppen