Heidi Avellan

Heidi Avellan: Ramblan skulle ju vara livet.

Ytterligare en plats där människor samlas för att roa sig och njuta blir måltavla för vettvillingar. Ytterligare ett vansinnesdåd förefaller ske bara för att sprida skräck. Ytterligare en europeisk storstad fogas till listan:
Barcelona och den berömda gågatan, La Rambla. Platsen där människor från hela världen flanerat, gatan som så många känner till och tycker om. Lite större än livet.
Halv sex på torsdagseftermiddagen slog våldsverkarna till där. Polisen betecknar det som ett misstänkt terrordåd.
Och mitt i allt det vidriga, med ett tiotal dödsoffer och många skadade, är förvåningen häpnadsväckande liten. Terrordåden är nu så många att det nästan bara känns som en tidsfråga när nästa inträffar. Fruktansvärt.
Med enklast tänkbara medel – en vit skåpbil denna gång – sprids skräck i vardagen.
En bil vansinneskör rakt in i folkhopen. Som på Drottninggatan i Stockholm i våras, som på den berömda marknaden vid Gedächtniskirche i Berlin strax före jul, som på strandpromenaden i Nice i fjol.
Den här sortens dåd är svåra att skydda sig mot. De kräver minsta möjliga förberedelser, det gäller bara att komma över en tung bil och lyckas ta sig in på en gata med många människor. Det är ännu enklare än självmordsbomberna, knivattackerna, skjutningarna.
Frågorna är många. De gäller inte bara vem som står bakom – IS har i vanlig ordning tagit på sig dådet – och vad som hänt. De gäller också varför det gick så lätt att köra in på Ramblan. Trots alla tidigare bildåd fanns här alltså inga fysiska hinder.
Kanske en bild av att terrorn inte lyckas kringskära friheten i vardagen.
Eller bara en påminnelse om att uppgivenheten inte får vinna. Mycket mer kan och måste göras för att stoppa denna farsot. För att bekämpa terrorismen och försvara friheten.
Det här en opinionstext från ledarredaktionen. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Läs alla artiklar om: Misstänkt terrordåd i Barcelona
Gå till toppen