Heidi Avellan

Heidi Avellan: Men vilket ”haveri”, Löfven?

Nu granskar KU it-skandalen. Det tar tid. Minnen bleknar, upprördhet avtar. Men affären borde baxas hela vägen till valet.

Alltså svenskarna. Aningslösa. Eller tvärtom lite för smarta för sitt eget bästa?
Det sades inte rent ut, men hängde i luften de där högsommardagarna när avslöjandena om it-skandalen i Transportstyrelsen stod som spön i backen. Det danska tv-teamet tog alla milen ut till min semesterfrid för en intervju – och kom igen senare samma dag, följande dag och dagen därpå. Finsk radio ringde och stod ut med språkrostiga analyser. P1 sökte åsikter och insikter:
Hur kunde det gå så här? Vem borde ha reagerat – och varför reagerade ingen?
Ja, hela affären andades aningslöshet. Allt hanterades illa och doldes därefter nödtorftigt med nödlögner. Svårbegripligt. Men svenskt?
Det gick bara en vecka så kom nyheten:
Risken är stor för att it-skandalen i Sverige kan ha en dansk motsvarighet. Det var tidningen Information som avslöjade att flera danska myndigheters kontroll av underleverantörer har varit så bristfällig att det i praktiken är ovisst vem som har fått tillgång till vilken information.
Detta sagt helt utan skadeglädje. För även om den här affären vill fastna i partipolitisk pajkastning och landskamp så kvarstår problemen:
Sekretessbelagda uppgifter i fel händer. Oklart vem som nu vet vad. Det är det ena, det mer tekniska. Det andra är hanteringen:
Vem visste vad och när? Vem skulle informera statsministern? Vems var ansvaret? Här får regeringen inte komma undan.
En generaldirektör som medvetet rundade lagen och tunga politiker som tydligen hoppades att allt skulle försvinna om de lekte de tre japanska aporna: se inget, hör inget, säg inget.
"Ett haveri", sade statsminister Stefan Löfven (S). Fast hans haveri är snävt.
Vad som står klart är att Socialdemokraterna inte har klarat av sin forna paradgren: själva regerandet. Det praktiska arbetet. Den insikten behöver följa med till valet.
Och inte bara den.
Statsminister Stefan Löfven (S) under en gemensam pressträff på Rosenbad med Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och Transportstyrelsen med anledning av Transportstyrelsens it-affär. Foto: Emma-Sofia OlssonBild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT
Viktigast nu är att reda ut vad som hänt och se till att rätta till felen, menar Löfven. Kanske det. Fast ansvaret?
Vissa hoppas väl att allt ska vara glömt eller uttjatat när utredningar och KU-förhör är över, nästa år. Men det här får inte försvinna bara för att sommaren bleknar och vardagen kopplar greppet. Det är för allvarligt – och mångfasetterat.
Från vänster pekas på alliansens skuld, för att den ville privatisera. Problemet är snarare att outsourcing så ofta görs oskickligt. Både i åldringsvård och it-drift kommer den avgörande frågan – vad är bra? – i skymundan. Både när färdtjänst och städning handlas upp avgör i regel priset. När Transportstyrelsen behövde se över sin it-drift tycks det inte ha varit känt vad som fanns i registren. Så hamnade känsliga uppgifter hos utländska IBM-anställda utan säkerhetsgranskning.
New Public Management har också diskuterats här, lite som ett illvilligt angrepp på folkhemmet. Fast i grunden handlar om det som redan socialminister Gustav Möller (S) visste:
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”
När offentliga sektorn blev för dyr, fick det privata näringslivet stå modell för effektivisering. Det gick så där. Tidigare var en chef förvaltare, nu skulle hen vara manager. Och en styrfilosofi för varuproduktion fungerar inte rakt av för den offentliga sektorns uppdrag att leverera service.
Också den traditionella ämbetsmannarollen – bara vara uppgiften hängiven – börjar vara historia när var och en ska förverkliga sig själv. Förr premierades kunskaper för den som ville befordras i en myndighet, idag väger nätverk tyngst, konstaterade förvaltningsforskare Louise Bringselius i SR:s Godmorgon, världen! (30/7). Då är det också känsligare att påtala fel: kritiken riktas ju mot en person som kan jämna ens karriärväg.
Men också i en ny myndighetskultur borde det vara helt otänkbart att medvetet runda lagen. Likafullt var det vad generaldirektör Maria Ågren gjorde.
Affären landar ändå hos den högsta politiska ledningen.
Det är ofattbart hur något som statssekreterare och statsråd visste inte nådde statsminister Stefan Löfven (S). På mer än ett år. Antingen har Löfven faktiskt inte känt till vad som hänt – och måste känna sig blåst. Eller så är han selektiv med sanningen.
Det är inte lätt att säga vad som är värst.
Kan det vara så att varken dåvarande ministern med ansvar för krisledningen, inrikesminister Anders Ygeman (S), eller hans statssekreterare Ann Linde (S) förstod allvaret då hon fick informationen i september 2015?
Illa, men för att citera Albert Einstein:
Any fool can know. The point is to understand.
Då finns det skäl att misstro regeringens krishantering. När krisen kommer – och den kommer, oklart bara hur och när – så känner ingen igen den. Ingen kan hantera den. Minns flodvågskatastrofen 2004 och hur länge det tog innan den polletten trillade ner.
Ett haveri. Löfvens ord är inte för stort.
Fast han talade om Transportstyrelsen. Hur var det med statsministern själv? Regeringskansliet? Ministrarna? Han sparkade ju inte Ygeman och Johansson för att de gjort fel, utan accepterade deras avskedsansökan eftersom deras position var politiskt ohållbar.
Många tycks ha bidragit till detta haveri. Löfven har skäl att vara upprörd. Men tyvärr verkar han mest bara irriterad över kritiken.
Gå till toppen