Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Michael Tapper: Oliver Stone dansar efter Putins pipa

Filmregissören Oliver Stone har gjort en närmare fyra timmar lång intervju med Vladimir Putin, som sänds i fyra avsnitt på SVT.Bild: SvT
Många har häpnat inför Oliver Stones idoldyrkande intervju med Rysslands president Vladimir Putin. Men frågan är om inte Putin var den som överraskades mest. Flera gånger under samtalen tystnar eller småskrattar han lite förvirrat inför kärleksbombningen.
Kanske undrar han, som jag, om Stones taktik är att få sitt intervjuobjekt att tappa garden. Kameran gör i alla fall sitt bästa i saken när den oroligt fångar Putins ansikte ur mängder av bildvinklar. En del, exempelvis, grodperspektivet mellan benen, är tämligen osmickrande. I sådana stunder är hans förmåga att behålla den kontrollerade furstemasken intakt beundransvärd..
Komiska inslag saknas inte. Som när Putin deklarerar att han minsann inte har något mot bögar i militären men knappast skulle duscha med någon efter en övning: ”Varför provocera honom?” Fast för en mästare i judo och sovjetisk närstridskonst blir förstås en sådan situation aldrig hotfull, lägger han till.
Det självbelåtna machogrinet går i repris från ett tidigare uttalande om att han aldrig har några dåliga dagar, till skillnad från kvinnor (underförstått: med sina menstruationsproblem). Samtidigt som vi skrattar bör vi dock minnas att Putin varken avslöjar någon ny sida eller slinter med tungan. Det är på denna plumpa nykonservatism han byggt sin popularitet såväl i hemlandet som bland utländska autokrater och högerextremister. Här klipper filmen in bilder som problematiserar bilden av Rysslands påstådda homoliberalism.
För övrigt är emellertid Stone en usel journalist. Inga fakta granskas. Frågorna lägger allt som oftast fördelaktiga påståenden i Putins instämmande mun. Han undviker besvärande följdfrågor som skulle pressa Putin att fördjupa någon av sina många vaga eller korta formuleringar.
Nog för att också svenska journalister kan dansa fogligt till härskartekniska flöjttoner från politiker, tydligast i fallet Carl Bildt. Med det är bara en västanfläkt av den entusiastiska undfallenhet som Stone visar upp. Bristerna skadar inte bara den politiska aspekten av intervjun utan också personporträttet. Såväl Wikipedia som Kremls hemsida ger en utförligare bild av Putins uppväxt i det krigshärjade Leningrad, juristutbildning och karriär inom KGB.
En snabb nätsökning avslöjar dessutom en del skavanker på hans image som en blygsam och oförvitlig man i nationens tjänst. År 2014 utsåg grävande journalist-organisationen Organized Crime and Corruption Reporting Project honom till Årets Man för hans främjande av korruption och organiserad brottslighet. Under mer än ett decennium har han via en rad företag och utländska bankkonton slussat mångmiljonbelopp till ett palatsbygge i regionen Krasnodar Kraj vid Svarta Havet. Och i samband med skandalen 2015 kring de så kallade Panamadokumenten ryktades det om att Putin via bulvaner förfogade över hemliga konton på flera miljarder dollar.
Inget av det här nämns med ett ord under intervjun. Inte heller om hur journalister och politiska motståndare trakasseras, fängslas och mördas. Eller andra fläckar på Rysslands demokratiska polityr.
Enda gången det hettar till är när Stone i sista avsnittet konfronterar Putin med anklagelserna om en hackerattack mot det amerikanska presidentvalet 2016. Först då blir tonen en annan än odelad trivsel, och Putins irriterade och omständliga svar kan man möjligen tolka som en halv bekräftelse. Men eftersom det inte finns några fakta eller oberoende källor i ärendet stannar samtalet, likt de andra i intervjuserien, vid att Stone inte avslöjar något som helst nytt.
"Putin enligt Stone". Intervjuserie i fyra delar på SVT. USA, 2017. Regi: Oliver Stone. Med: Vladimir Putin, Oliver Stone, Sergei Chudinov (översättare). Längd: cirka 55 minuter/avsnitt.
Gå till toppen