Signerat

Sofia Nerbrand: Bygg gärna annat än svartvita lådor.

I det planerade Sigfridshäll i Växjö blir det gedigna material, hantverk och historiska fasadmotiv.Bild: Spridd
Vad är vackert? Var mår människor bra? Hur ska man skapa välkomnande miljöer i växande städer?
Alltför ofta läggs tonvikten på att få fram många bostäder – snabbt, snabbt, snabbt. Hållbarhet är ett honnörsord, men det är tveksamt huruvida det som byggs har hög boendekvalitet och lång livslängd.
Kommer de nyuppförda kvarteren att åldras vackert? Redan efter några år börjar ljusa och fräscha fasader att vittra.
Tar man sig runt i nybyggda urbana områden slås man av hur enformiga de är. Kantiga exteriörer i plåt, glas och betong. Svartvitt med rost som accentfärg. Platta tak och få organiska former.
Med Sveriges karga natur och mörka vinterhalvår kan man fråga sig om det är mer gråtoner och hårda material vi behöver för ökat välbefinnande.
Vilket formspråk man uppskattar är självfallet subjektivt. Många värdesätter modernismen, men alla gör det inte. För oss som föredrar mjuka linjer, en mustig färgpalett och utsvävande utsmyckningar finns inte mycket att välja på om vi vill bo i en nybyggd lägenhet. Sekelskiftesvåningar finns såklart, men de är inte alltid praktiska och finns i ett begränsat antal. Det höga pris de betingar speglar deras attraktionskraft.
Det går inte att göra något åt, de tillhör historien, invänder någon.
I Sverige, ja. I många andra länder byggs flerbostadshus i jugendstil eller efter klassicistiska ideal. I Storbritannien lever arts and crafts-arkitekturen fortfarande. I tyska Dresden uppförs hela kvarter i klassisk stil.
Här i Sverige bygger vi vidare i funktionalisten le Corbusiers anda, trots att han varit död och begraven länge. Arkitektkåren fortsätter i hans idétradition att förfula medeltida stadskärnor, som den i Lund, med livlösa punkthus.
Naturligtvis ska det byggas framåtsyftande, egensinnigt och roligt – men det utesluter inte inspiration från annat än modernismen. Enda sättet att få den standard och design man önskar är att själv låta uppföra en villa. På småhusmarknaden styr nämligen de boende mer hur det ska vara – inte främst politiker, byggbolag, kommunala tjänstemän eller arkitekter.
Allt fler höjer sina röster för en större mångfald i städerna; Facebookgruppen Arkitekturupproret samlar tiotusentals.
Varför byggs det då inte mer mångfasetterat? Byggbolagen prioriterar billig storskalighet framför fint hantverk. Den arkitekt som skulle drista sig till att rita ett hus som inte är modernistiskt skulle bli utskrattad av den egna kåren. Nya pampiga fastigheter i Växjö med 1800-talshusen på Strandvägen i Stockholm som förebilder och Hansainspirerade Jakriborg i Hjärup anklagas för att vara pastischer från tidigare epoker. Men vad är då de strama byggnader som uppförs idag? Dåliga kopior på tidiga välbyggda funkishus, kan man hävda.
Det finns en god anledning till att vi köper hem blommor, en designad dator eller mönstrade kuddar till soffan. Estetik är inte något onödigt extra. Människan behöver omge sig av skönhet för att må bra.
Tänk om de folkvalda skulle ställa högre krav på prakt och mångfald i stadsrummet. Galet nog känns det som en förryckt idé. Modernismens tankefigur är allenarådande.
Gå till toppen