Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

I fas och ofas med naturen

Anna Lings "Mörk krusning":gipsavgjutningar av ett års förbrukade förpackningar.Bild: Peter Hudi

"About scenes and trees", Elizabet Thun. "Mörk krusning", Anna Ling. "Scania Clockwork", Markus Copper,

KONST. Galleri Arnstedt, Östra Karup, t o m 10/9.

Barren tycks rispa mot ytan, som en kittling mot huden. Elizabet Thuns måleri för med sig doften av gran och kåda. Där är tjärnens nattsvarta spegling, och mellan stammarna lysande fläckar av blomster och fjolårets löv. Det är en skönhet så drömsk att det suger i maggropen där längtan bor. Men precis som i vanlig ordning när det gäller den Malmöbaserade konstnärens arbete är det ingen renodlad naturromantik hon lockar fram. Istället skiktas bilden när tid och rum löses upp. Om det nu är till uppväxtens småländska skog som hon under de senaste åren återvänt, tränger andra platser, konstruktioner och minnen in i dess djup.
Parallellt med skogsmystiken målar hon in stråk av vemod och förgänglighet. Kvistar som knäcks och skyar av grönska, så lätta att de tycks skingras inför min blick. Mot skogens dragningskraft, på en gång lockande och skrämmande, ställs medvetenheten om att dess villkor i allt högre grad dikteras av människan.
Elisabeth Thuns "Pond".
Anslaget är tidlöst, och samtidigt högst aktuellt. Det gränsar dels till samtidskonstens allt starkare ekologiska engagemang, som hos Lundakonstnären Caroline Mårtensson eller i ett internationellt perspektiv Olafur Eliasson. Men även det mytiska landskapets skildrare som tyske Till Gerhard eller Danilo Stankovic, också han Malmömålare och liksom Thun och Mårtensson född kring skiftet mellan 1970- och 80-tal.
På Galleri Arnstedt i Östra Karup fortsätter nu Thun att raffinerat fläta samman växtlighet och arkitektur. Tidigare har hon rört sig genom förfallna salonger liksom den forne rumänske diktatorns Ceausescus palats. Denna gång har hon vandrat genom Japans skogar, tempel och naturreservat. I målningar som "Jinja" och "Inari" blir det tydligt hur hon också funnit nya vägar i sitt konstnärskap. Här bryter ljus och abstraktion in, medan kompositionen öppnas mot det okända. En löftesrik utveckling som liksom utställningen i sin helhet får mig att längta efter mer.
Även Malmökonstnären Anna Ling visar en ny svit övertygande verk. Konsekvent knyter serien "Mörk krusning" an till hennes tidigare exkursioner där hon bland annat spårat sediment och rester som lagrats i Limhamns kalkbrott, från fossiler till frigolit. På ett för henne karaktäristiskt vis är uttrycket behärskat men rymmer en vrede över människans hänsynslösa hantering av natur och hav.
Med nålfina tuschstreck tecknar hon hur oljan sprids genom vågornas virvlar, i satellitbilder tagna av utsläpp till sjöss. På ett bord placerar hon gipsavgjutningar av ett urval förpackningar som hennes familj förbrukat under ett år. Skulpturernas blygrå yta blänker matt och len. Trots sina triviala former - tandborstar och glödlampor - vilar det något ödesmättat över deras samlade tyngd.
Tystnaden i galleriet bryts av det tickande ljudet från den finske skulptören Markus Coppers sällsamma skulptur "Scania Clockwork" tvärs över gårdsplanen. Likt ett mekaniskt urverk har kravallpolisen i terrakotta sedan sommarens början taktfast slagit på sin sköld. Leran vid hans fötter bär spår av vildsvinens klövar och barnens ristade hopphage. Kanske vaktar han det vattenhjul som sätts i rörelse, medan en gestalt på knä bland mossbevuxna kullar envist vaskar en trasa vars fläckar aldrig går ur.
Redan då Copper, som tidvis varit baserad i Skåne och numera är verksam i Köpenhamn, år 1999 mottog det prestigefyllda Ars Fennica-priset hade han gjort mekaniska skulpturer till sitt kännetecken. Snidade, svetsade och vibrerande eller dovt sjungande, i en ständigt växande skala. Nog finns här spår av den molande blandning av rädsla, hot och sorg som kännetecknat hans arbete, där han inte väjt för historiens och samtidens trauman. Från väderkvarnen "Khyber Pass" som med sina rakbladsvassa vingar smärtsamt berättade om kvinnlig omskärelse, till Ku Klux Klans skrämmande frammarsch i skulpturgruppen Circle of Brothers, visad på Galleri Arnstedt år 2011.
Fast starkare än tidigare märks i "Scania Clockwork" ett försonande, rentav ömsint drag. Hjulet ska fortsätta snurra och tvätten bykas. Ur gravkullarna spirar grönskan, och hoppet är kanske inte ute. Formatet är måhända med Coppers mått blygsamt, men det är tveklöst ett storslaget verk. Ytterligare ett tungt skäl att bege sig till Galleri Arnstedt innan säsongen är slut.
Gå till toppen