Inside Redhawks

Vem ska vara Redhawks rinkpolis?

Bild: BILDBYRÅN
CHL-matcherna är en nyttig omvärldsorientering för Malmö Redhawks. Inte minst för att kontrollera om kartan stämmer överens med verkligheten.
Mot Kalpa förvandlades en vacker landskapsmålning till en ångestladdad scen när 4–1 blev 4–6 i en handvändning.
Länge såg det ut som om Redhawks mötte motstånd av allsvensk standard, men rollerna blev snart omkastade.
På lördagen väntar Stavanger – med hyfsat bekanta profiler som Josh Soares och Tony Romano på lönelistan.
Vad kan vi förvänta oss av Redhawks? Här scrollar jag snabbt igenom laguppställningen med Kalpaförlusten på näthinnan.
MÅLVAKTER
Cristopher Nihlstorp och Oscar Alsenfelt.
Kommentar. Nihlstorp kan inte lastas för raset i Finland, men behöver självklart stå för skarpare insatser om han ska vara något annat än back-up till Oscar Alsenfelt.
BACKPAREN
Tuukka Mäntylä–Jens Olsson.
Kommentar: Finländaren har klarat sig länge på hög nivå, trots sin jockeystorlek (171 cm). Som 36-åring står han inför en stor utmaning i Europas kanske snabbaste liga. Olsson avslutade förra säsongen starkt. Nyckeln till hans spel är att hålla koncentrationen upp och värdera, inte låta tillfälliga framgångar förvandlas till övermod. Sammansättningen Mäntylä och Olsson kanske inte är optimal. Den sistnämnde brukar fungera bäst med en större pjäs.
Nils Andersson–Carl-Johan Lerby.
Kommentar: Här handlar det mycket om riskminimering. Två hyfsat kreativa backar ska inte hämmas, men inte heller ska försvarskonturerna lösas upp. Mot Kalpa gick det hyggligt. Anderssons andra utvisning drabbade dock laget hårt med ett baklängesmål.
Erik Andersson-Stefan Warg.
Kommentar: Storebror Andersson har förmågan att få 1+1 bli 3 med små medel. Warg och Andersson brukar fungera väl. Mot Kalpa hade herrarna en tuff afton när det bjöds på accelerationsytor i form av fri is precis framför dem.
Anton Mylläri.
Kommentar: Sjundeback mot Kalpa. Tanken är att det forna storlöftet ska gå en ny vår till mötes som 26-åring. Hade det otroligt kämpigt mot Pantern. Betydligt bättre mot Kalpa. Tricket för honom blir att göra de små tingen rätt. Vara pålitlig i en mindre roll. Det kan gå.
Samlad backkommentar: Niklas Arell ska in i mixen och som det ser ut nu är han en självklar kugge i något av de två första backparen. Storlek och rörlighet är alltid eftertraktat.
Utan att vara allt för tjatig: vem ska stå för den fysiska kraften? Det underliggande hotet. Den viktiga skrämseleffekten som gör att motståndarna inte kör rätt in i Alsenfelt. Våldsmonopolet som Noah Welch hanterade så väl förra säsongen i sin polisiära rinkroll. Den rollen är obesatt.
KEDJORNA
Robin Alvarez, Andy Miele och Rhett Rakhshani.
Kommentar: Bitvis såg vi tendenser till kemi. Rakhshani kan SHL och lär göra sina femton mål. Alvarez är en slowstarter, men rullar alltid igång. Petit-centern Miele höjde sig väsentligt jämfört med Panternförlusten. Playmakerkvaliteterna syntes.
Max Görtz, Fredrik Händemark, Daniel Zaar.
Kommentar: Bästa formationen mot Kalpa. En väl sammansatt enhet. Händemarks storlek och relativa skicklighet gifte sig väl med Görtz powerforwardbeteende och Zaar som avig skytt (och framspelare).
Frederik Storm, Dennis Svensson, Nichlas Hardt.
Kommentar: Panterncentern Svensson vikarierar istället för Erik Forssell. Kristianstadskillen satte grunderna mot Kalpa, men har kapacitet att släppa loss ännu mer. Storm var Storm. En hög svårighetsgrad. Nästa steg för honom är att klara sju åtta av de svåra prestationerna per match, istället för två eller tre, och sätta dit chanserna. Då hade han varit en SHL-dominant. Prövningen för Hardt blir att hitta slutspelsformen under grundserien.
Lars Bryggman, Lukas Haudum, Christoffer Forsberg.
Kommentar: Forsberg är en av de mest pålitliga spelarna i laget. Står alltid för energi. Bryggmans utmaning blir att orka samma sak som Forsberg – men med en betydligt större kropp.
Haudum fortsätter vara intressant. Används i PP och kan avancera i hierarkin om han gör jobbet över hela isen.
Extraforwarden Johan Olofsson fick finna sig i att främst vara boxplaykugge mot Kalpa.
Samlad forwardskommentar: Onekligen ser anfallssidan bredare och djupare ut än backsidan. Här finns fler möjligheter till variation. Känslan är att relativt många kan avgöra matcher, men nyckeln till framgång är ett noggrant hemjobb. För att få spelvändningarna och stötta bakåt.
Gå till toppen