Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Buckliga stålplåtar möter pressade blommor

Mako Ishizuka (beskuren).Bild: Åke Hedström

Jamila Drott, "Skallgång" och Mako Ishizuka, "Beloved Equation"

KONST. Galleri Ping-Pong, Malmö, t o m 9/9.
Buckliga, söndriga stålplåtar och foton av böcker med pressade blommor, kontrasterna kunde knappast vara större än mellan Jamila Drott och Mako Ishizuka. Men vilket ger starkast upplevelse, viskning eller vrål?
Drott har lagt repade lackfärger på sina plåtar, som hon förvandlat till håliga reliefer med slägga och yxa. Tungt malande med en så mörk grundton, att jag förnimmer slagen mot de hårda ytorna. Envisheten är snudd på desperat. Som om hon sökte något. Attackerna på plåt efter plåt framkallar känslan av aktion, som då förstås ekar av samtidens konflikter. Men av och till lyser också ljusa färgstråk upp bilderna, som plötsligt vibrerar som landskap i motljus. En känsla av obestämbar upprymdhet fyller mig.
Vid sidan av plåtarna är Ishizukas foton av böcker dämpade: en bokstapel, uppslagna sidor med pressade växter, ett recept ur Hirams klassiska kokbok på ”Fritz i Lissabon”. Ishizuka brukar ju undersöka vardagliga kulturella avstånd med sig själv som riktmärke. Här är hon i Schweiz hos en äldre svensk dam, väljer böcker ur bokhyllan för att pressa växter hon plockat, och blir bjuden på den nämnda festliga rätten ur kokboken. Inga stora gester skymmer det alldagliga, och då blir närvaron i installationen desto intensivare. Med poeten Catharina Gripenbergs ord har Ishizuka ”sorterat små silvervikter”.
Vilken upplevelse är starkast? Frågan är nog fel ställd. Min uppmärksamhet skärptes mest av det lågmälda.
Gå till toppen