Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minneord om Bertil Rehnberg

Docent Bertil Rehnberg, Göteborg, har som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 100 år. Han sörjes närmast av syskon och syskonbarn.

Bertil Rehnberg föddes i Göteborg den 5 juli 1917 som son till kyrkoherden, sedermera kontraktsprosten John Rehnberg och hans maka Ingegerd. Sitt släktsammanhang har han skildrat i ”Släkten Rehnberg från Söderköping” (1991), i ”Uddevallasläkten Sanne” (1952) samt i ”Stiftelsen Sannes minne” (2004), och, tillsammans med sin syster Lilian, i ”Julkrubban berättar” (1995).
Efter studentexamen i Göteborg, där han bott hos sin mors kusin, domprosten Gustaf Ljunggren, studerade han i Uppsala och Lund i olika perioder, som avslutades med disputation för teologie doktorsgrad i Uppsala 1966 på en omfattande avhandling om prästeståndet och religionsdebatten 1786–1800. Fakultetsopponenten talade om hans stora lärdom och samvetsgrannhet.
Han blev docent, prästvigdes i Göteborgs domkyrka, och blev året därpå docent i Lund. Annars var han skolan trogen, med tjänstgöringar i Ystad, Umeå, och längst i Malmö.
Efter docentårens omfattande opponentrecensioner, publicerade han flera översikter, baserade på egna källstudier: om Orusts kyrkohistoria och om herrnhutismen i Göteborgs stift, men också om Hälleviksstrands kyrka. Här, liksom i sina släktanknutna skrifter och i ett par biskopsbiografier i Lunds och Karlstads stifts herdaminnen, samverkade Bertils personintresse, källkritiska noggrannhet och kyrkliga förankring på ett lyckligt sätt.
De flesta av dessa publikationer kom till under den långa emerititid, som till mångas överraskning för Bertil blev en tid av vitalisering. Den tendens till omständlighet som präglade honom, blev inte längre till hinder, när plikterna släppt sitt grepp.
Bertil Rehnberg var ogift, men han var inte ensam. Han levde omgiven av släktingar och vänner, kollegor och elever, som fick del av hans omtanke, vänlighet och gammaldags älskvärdhet. Vid sin död var han Göteborgs stifts äldste präst.
Anders Jarlert
Professor i kyrkohistoria vid Lunds universitet
Gå till toppen