Malmö

Så minns vi Tage och Anita

En brevskörd av sällan skådat format nådde redaktionen efter artikeln om transpersonen Tage Valfrid Nilsson, även känd som Anita. Närmare ett hundratal kommentarer och minnen har inkommit.
Här några av de minnen från flydda dagar som kompletterar porträttet av Malmös första, öppet agerande transperson. Det är röster som också vittnar om värme, respekt och beundran för det mod Tage/Anita uppvisade.
Missa inte: ”Kalla mig inte Tage, jag heter Aniiita”.

***

Som barn bodde vi nära Höllviksgården i Höllviken. Där arbetade Tage. Inne på gården satt han ofta och skalade potatis. Det bör ha varit någon gång mellan 1948 och 1950. Han var snäll. Vi barn ropade till honom: ”Tage, vad är klockan”. Han svarade: ”Kvart över armbågen”. Det tyckte vi var jätteskojig.
Jane Ringdahl.

***

Tage, han var duktig. Han var inte så tokig som man kanske kunde tro, även om han kanske inte var så bra på service. Tage arbetade för Greta på Hornet, diskade, serverade och lagade kaffe. Tage var klädd som en vanlig människa. Men sen for Anita till Köpenhamn, uppklädd i högklackat och med kjol.
Greta hade en hund som hette Pullman, som Tage nog passade då och då. På den tiden bodde Greta i Slottastaden med utsikt över Öresund*. Greta och hennes son Sigge Wassberg, som hade en lägenhet på Storgatan, öppnade också ett kafé på Ven. Jag tror att Tage arbetade även där.
”Bittan” Strandh, syster till Greta Wassberg.
*) Reds. anm. Greta Hülphers (Wassberg) bodde i Ribershus, det andra huset med adress Limhamnsvägen 4.

***

Tage hängde mycket på centralen och jag arbetade i 35 år på restaurangen och puben. Jag bodde i Oxie och tog bussen hem. Så vi började prata vid busshållplatsen. Sen började han göra mig sällskap på bussen. Han brukade sitta utanför när jag slutade på kvällen. Till andra sa han: ”Jag väntar på min väninna”. Vi pratade mest om vardagliga saker.
Yvonne Strömberg.

***

I oktober 1967 började jag som elev hos Göte Perssons tandteknikerfirma på Slottsgatan. Göte var en vänlig själ. En gång i veckan, varje onsdag tror jag att det var, kom Tage med en kanelfläta till eftermiddagskaffet. Kaffebrödet hade han köpt på bageriet på Per Wijersgatan.
Tage var ju annorlunda, det tyckte man ju, men man respekterade honom. Han var ju som han var – också rolig på sitt sätt. Tage var snäll, men om han blev retad och arg, då var det bäst att springa.
Minns att Tage hade sett filmen ”Nyfiken gul”. Han/hon blev mycket förnärmad över sexscenen utanför Slottet*.Så göra bara man inte, det är upprörande”, menade Tage.
Tage sprang även mycket på Hermods, där lånade han papper och pennor.
Peter Nilmé.
*) Reds. anm. I Vilgot Sjömans film ”Nyfiken gul” från 1967 har skådespelareleven Lena (Nyman) och hennes pojkvän Börje (Ahlstedt) sex på bron utanför Slottet.
Tage Valfrid Nilsson, även känd som Anita, på Väster i Malmö.Bild: Privat.

***

Kvarteren där vi bodde var på den tiden inte särskilt fashionabla, på Väster bodde fattigt folk. Där såg vi Tage Tosa komma vacklande, krumbent på sina höga klackar, klädd i en svart dräkt med snäv kjol, lite framåtlutad med handväskan slängande.
Heddi Böckman.

***

Tage var servitris på Hornet, klädd i den tidens servitriskläder svart klänning och vitt förkläde. Kunderna som bestod av Malmös skinnklädda tuffingar accepterade Anita, även om det delades ut en och annan stjärtsmekning. Då protesterade Anita och kallade antastaren en ”äcklig djävel”. Men det förekom aldrig hot eller våld från någon sida.
Han bodde på första våningen ett stenkast från Hörnet och var tydligen stolt över sina uppträdanden på Kivik eftersom det under flera år satt ett foto i fönstret från detta.
I slutet på sjuttio talet bodde han i ett hus på Lönngatan inte långt från korsningen Lönngatan och Nobelvägen, han satt ofta i fönstret när jag cyklade till jobbet på morgonen och utdelade kommentarer som ”God morgon, snygging”.
Kjell Lindh.

***

Greta Wassbergs son Sigge Wassberg ägde aldrig Hornet, vad jag vet. 1963 köpte jag och Benny Sander Hornet av Greta Wassberg, utan  att ha den allra minsta aning om att polisen hade stängt stället. När vi började renovera lokalen, knackar det på rutan. Det var första gången vi träffade Tage. Vi bjöd in Tage och frågade vad han ville. ”Jag arbetar här”, berättade Tage. ”Vet du om att det är nya ägare?”, frågade vi.  ”Nä!, svarade han.
”Skall jag visa er runt lite”, undrar Tage. Sedan visade han var prickarna som suttit över Hornet låg om vi ville byta namn.
Sven Erik Edvinsson

***

Från 1951 fram till dess att jag skaffade eget bodde jag i mitt föräldrahem i en lägenhet på Södra Förstadsgatan 7 (nästan mitt emot Hollandia) i Malmö. Det var en stor lägenhet på 160 kvadratmeter i hörnet av Södra Förstadsgatan och Storgatan.
I våningen under oss bodde Greta Wassberg*. I porten vid sidan om vår köksingång (Storgatan 37) låg förutom Johanssons Skomakeri ett Café som hette Bohème. Detta drevs och, vad jag vet, ägdes under en tid av Greta Wassberg. Under en period under 60-talet arbetade Tage/Anita som servitris på Café Bohéme. Under denna period var han också inneboende i ett rum hos Wassbergs.
Lägenheten var planerad så, som många stora sekelskiftesvåningar var, att man hade en pigkammare i rummet innanför köket. Det var detta rum som Tage disponerade.
Jag minns att vi, jag och mina grabbkompisar, kunde stå förundrade på en överbyggnad inne på gården och titta in i Tages rum då hen klädde upp sig för servitrisarbetet på Bohème.
Greta Wassberg flyttade från lägenheten och den överläts till Restaurang Kronprinsen som nyttjade den som boende för sina gästartister.
Jan Dahlqvist
*) Reds. anm. Vi har inte lyckats belägga att Greta Wassberg verkligen bodde i nämnda lägenhet. Enligt adresskalendern från 1961 bodde Greta Hülphers (Wassberg) i Ribershus, på adressen Limhamnsvägen 4. Det finns dock en uppgift om att hennes som Sigge Wassberg disponerade en lägenhet på Storgatan i början av 1960-talet. Inte heller kan vi bekräfta att Greta Wassberg drev eller ägde kaféet Bohéme (en lokal som senare blev en kemtvätt).

***

Under åren 1974-79 jobbade jag på AB Sterner Blomquist på Norra Grwngesbergsgatan. På somrarna låg vi ute på gräsmattan på lunchen.  Ofta kom han förbi med sin hund. En oerhört trevlig och intelligent människa.
Birger Elfström.

***

Jag arbetade på Per Weijersgatan på 60-talet och då gick jag och lunchade på restaurang Hornet. Där arbetade Tage en kort period och jag kommer ihåg honom. Han hade alltid väldigt rött läppstift. Och var väldigt svarthårig.
Tage bodde på Augustenborg redan på 70-talet. Jag hade bekanta som bodde i sexvåningshuset Augustenborgsgatan 22. Då bodde han på första våningen och då träffade jag han vid ett flertal tillfällen när jag var ute med min egen hund och talade med honom och ibland hade han en ljus röst och ibland var den mörk.
Han hade vid dessa tillfällen hunden som jag såg på balkongen på er bild men han hade också en katt som för det mesta följde med på promenaden. Och katten var aldrig kopplad men följde med sällskapet ändå.
Barbro Schöld.

***

En gång på 60-talet kom Anita gående med en dammsugare av märke Nilfisk. När man skrattade åt honom och frågade varför han var ute och gick med sin dammsugare svarade han: ”Det är ingen dammsugare det är min hund”. Man visste inte riktigt om man skulle skratta eller gråta.
Frid över hans minne.
Anne-Charlotte Björk.

***

En gång omkring 1965, tror jag, det var på den tiden när de utländska killarna höll till på Gustav, satt Anita på en bänk och stickade typ en halsduk. Hon hade stora örhängen av plast i form av ringar. En utländsk kille skulle vara lustig och satte sig bredvid henne. Vad han sa till henne vet jag inte, men säkert något dumt, för han fick världens örfil. Killen gav inte tillbaka utan reste sig snopen och gick sin väg. Anita fortsatte att sticka.
Eva.

***

Tage/Anita kom alltid förbi gatuköket ”Qvicken” inne på Malmö centralstation och ville köpa korv och då allra helst av de unga killarna där. Det gick väl bra med mig med (17-årig tjej på den tiden, sent 80-tal) men allra helst ville han skoja med killarna.
Minns att han alltid hade nagellack men inte på alla naglarna. När jag jobbade själv på kvällarna kom Tage alltid förbi och hjälpte mig att plocka undan stolar och bord, och slänga skräp vid stängningsdags. Som tack fick han en gratis korv med mos. Han berättade hur elaka vissa ungdomar kunde vara mot honom och ibland spottade de i hans mat. Tänker på honom fortfarande ibland när jag ser andra nya ”original” i Malmö. Tage var lugn och trevlig. Som alltid hade han glimten i ögat trots allt jobbigt som hände honom.
Linda.

***

Jag minns när jag var liten. Det måste ha varit någon gång på 90-talet. Då stod han vid kiosken utanför Persborgstorget med sin hund och pratade med någon. Hunden skällde för fullt. Han sa till hunden med sin ljusa stämma, att den skulle vara tyst. Rätt som det var tröttnade han väl på hundens tjat och röt till med en mörk stämma. Då tystnade hunden.
Jag har tänkt på honom ibland och att han måste ha varit en stark person som vågade vara sig själv trots en annan tid.
Sofia Hartell Falkner.
Anita luktar på blommor.

***

Tage hjälpte även till på det kafé som min före detta faster Greta Wassberg drev på Hven. Jag vet att min kusin, Pia Hülphers*, hade en bra kontakt med Tage och jag tror att schäfern, som syns på
några bilder i artikeln tillhörde Greta och Pia.
Minns honom som en modig och avvikande person, som stod för det han var och inte dolde detta. Men det är inte svårt att föreställa sig, att livet ofta var mycket jobbig för honom. Man är tacksam för att denna form av stigmatisering nu är på väg att försvinna.
Torbjörn Hülphers.
*) Reds. anm. Pia Hülphers flyttade – tillsammans med Greta Wassberg till USA – och bodde sedan i många år i Kanada där hon avled 2015.

***

Det lär finnas en variant till om Tage, han lär ha blivit erbjuden en operation om könsskifte* i Malmö, men kostnaderna ville inte betalas av Vellinge. Tage hade ju inte pengar så det blev inget av.
Evert.
*) Reds. anm. Det är en uppgift som inte går att verifiera.

***

När jag för många år sedan med min mor en gång tog upp det här namnet ”Tage Tosa”, påpekade hon att det under hennes yngre år fanns en man* som gick under just den beteckningen. Han skulle ha ”stått på torget” och sålt något, grönsaker eller ägg kanske, jag minns inte detta.
Ulf Thorén.
*) Reds. anm. Ja, det stämmer. Det lär ha funnits en man som tidigare kallades ”Tage Tosa”. Han höll till på Gustav Adolfs torg – vid den åttakantiga bänken runt spårvägskiosken – och kunde ses i trakten av Kaptensgatan där han rentav påstods driva rörelse, en budbyrå med dragkärra. Kåsören Anders Carlsten mindes honom från tidigt 1940-talet i en krönika publicerad i Sydsvenskan 1996:
”Han var en av en omild Moder Natur illa behandlad skapelse, både skackig och skev, haltande och falsettpipande. Huvudet var märkligt hydrocefaliskt med buktig barnpanna och därunder näsborrar som elkontakter, ej utan snorsträngar.”
Tage/Anita.

***

Tage åt många gånger på Ringbaren vid Triangeln där jag jobbade 1965. Han var rolig och jättesnäll.
Hon använde även våra toaletter ofta.
Lena Davidsson.

***

Som barn på 1970-, 1980- och 1990-talen bodde jag på gamla Väster. Då träffade man ofta Anita. Hon var alltid trevlig, social, kontaktsökande och snäll. Hon sökte ofta kontakt och när man handlade i kiosken på Gustav Adolfs torg  så fick man gärna gå före henne så hon kunde stå kvar och snacka med allt och alla.
Personalen i kiosken och bussförarna som pausade i ML:s lokal bredvid kiosken bör känna till Anita väldigt väl då hon gärna uppehöll sig där.
Mitt intryck var att hon alltid var hel, ren och fräsch. Bar ofta glasögon och en speciell ton i sin kvinnoröst som avvek från hur andra kvinnor låter när de talar.
Mats Lundell.

***

Jag kommer ihåg Tage eller Anita mycket väl. År 1960 började jag arbeta på Edw.H. Thomee som då låg på Engelbrektsgatan. Anita kom då dit på vår middagsrast och pratade med lagerkillarna och även med mig som arbetade som kontorselev.
Gun Hellén-Halme.

***

Första gången jag såg Tage var på 1960-talet. Vid stod bredvid varandra på Domus bijouteriavdelning på Triangeln. Jag såg att han hade ludna armar och tänkte: Vilken snäll man som vill överraska sin käresta med ett smycke. Sen hörde jag hans ljusa stämma.
Sista gången jag såg honom var i början av år 2000. Jag väntade på min buss vid Gustav Adolfs torg. Tage gick fram och tillbaka. han var klädd i en grön lång kappa. Runt håret hade han ett grovt vitt nät.
På en bänk vid fontänen satt två färgade män. Den ena, storvuxen, reste sig och sparkade Tage i rakt i ändan. Tage hoppade till, men gick bara därifrån. Flera personer såg det hela men låtsades som ingenting. Jag grämer mig än idag att jag inte gick fram till Tage och sa några tröstande ord.
Frid över hans minne.
Berit.

***

Måste göra en rättelse. Tage bodde på första våningen på Augustenborgsvägen 22A redan på 70-talet. Jag och min skolkompis Tjodde (Tord) brukade prata med honom och han bjöd in oss en gång på första våningen och vi fick låna en singelskiva med två lite fräcka låtar. Och det måste ha varit runt 1972.
Man hade stor respekt för honom. Han var ingen liten grabb och han hade väldigt grova drag och stora händer minns jag. Snäll om man inte mobbade honom. Sa man nåt dumt så svarade han: ”Äh stick iväg era små pågapillar!”
Man förstod ju inte då hur tragiskt och jobbigt han måste ha haft det.
Kent Åbrodd.

***

Jag flyttade till Malmö från Ystad på sent 60-tal och bodde på Dalaplan. Träffade ofta på Anita på Tempo och sminket eller damekiperingen där. Det jobbade en tjej från Ystad i kassan och vi tre pratade smink och kläder ihop.  Hon var väldigt mån om att ge rätt råd till kunderna och även Anita. Anita var mån om sitt yttre och kvinnlig. Hon hade fina vita spetsvantar en gång minns jag och jag beundrade dem superkvinnliga. Anita satt på bussen ibland och vi småpratade lite. Hon var alltid vänlig och rar. Jag var ung och nyfiken ny i stan och hade aldrig sett en dam som kanske var herre.
Det var iallafall alltid positiva möten med Anita de få gånger vi sprang på varandra och goda råd vid sminket på Tempo.
Liza.

***

Jag och min väninna som bodde på Söderkulla gick med några killkompisar till Augustenborg där de bodde. De berättade att Anita brukade komma ut på sin balkong klockan fyra och spela trumpet. Om det var dagligen eller veckovis kommer jag inte ihåg.
Vi satte oss på gräsmattan nedanför, det satt andra där med och strax efter 16 kom Anita ut iförd något som jag uppfattade som aftonklänning med stor krage och spelade trumpet. Det måste varit efter hon flyttade upp på sjätte våningen för hon stod högt uppe, i siluett. Vi satt kvar ett tag efteråt och hon kom ut med hunden klädd i kappa (bytt kläder).
Maria.

***

Under min studietid körde jag taxi ibland på helgerna. En sommarkväll fick jag mitt livs kortaste körning. Jag blev kallad till Stora Kvarngatan och beställaren visade sig vara Anita, elegant klädd och omsorgsfullt sminkad.
Hon gled in i taxin och bad mig köra runt hörnan in på Gasverksgatan, en körning på ca 40 meter. Malmös transor hade stämt träff där och Anita mottogs med högaktning och jubel när hon steg ur taxin. Det gällde ju att anlända med klass.
Bob Stalin.

***

När jag arbetade livsmedelsaffären på Grynbogatan i Malmö brukade Tage (Anita) komma in och handla cigarretter. Då jobba han i restaurangen på Hornet. Han hade en ljusgrå rock och ett litet  vitt förkläde med volang. Han såg ordentlig ut. Jag va bara 16 år. Det kändes att något var ”fel”, men han störde aldrig någon.
Wiveka Ek.

***

Han (hen) fanns med i min värld under hela min uppväxt. Stötte på honom i mina tonår när han arbetade på Hornet och även som ”hembiträdade” hemma hos Greta Wassberg och dottern Pia Hülphers. Anita passade deras vovve, en snäll schäfer (Dixie? Roxie?). De bodde i Ribershus.
Träffade Anita i slutet av 90-talet. Vi satt och pratade på Åhléns (som blev Hemköp) med våra kassar. När jag pratade med Anita om Wassbergs, blev hon jättearg och svor så det osade. Hon kände sig utnyttjad på något sätt.
Jag fick i alla fall sagt att jag tyckte hon varit en mycket beundransvärd och modig människa som alltid varit sig själv och struntat i vad andra och sa. Hon tog nog till sig med en viss förvåning.
Louise Nessim.
Jag mötte Anita första gången när jag var "chaufför" i en raggarbil där vi körde tre godkända rundor i Malmö, som började från Triangeln och bort till kyrkan vid Adelgatan. Där stod Anita och ropade till raggarna: kalla mej Anita!
En gång i början på 1970, kom hon upp i restaurangen i köpcentrat i Dalaplan. I varuvagnen hade hon en liten skivspelare som spelade en låt. Hon vände upp och ner på salladskålen och sa högt och tydligt: "jag ska bara ha lite mat här idag!"
Sen såg jag henne ofta på Augustenborg med sin svarta hund, när jag hälsade på mina föräldrar. Jag har hört att hon tidigare ska ha bott i ett rosa hus borta vid Caroli, där hon blev väldigt trakasserat. Hon är väl värd att minnas! Frid över Hennes minne!
Elisabeth
Gå till toppen