Huvudledare

Ledare: Ansvaret för skandalen ­­är även Stefan Löfvens.

Emma Lennartsson, Stefan Löfven (S) och Magdalena Andersson (S).Bild: Leif R Jansson / TT
Emma Lennartsson var inte vilken statssekreterare som helst. Hon var närmaste medarbetare till statsminister Stefan Löfven (S) och ansvarade för det löpande arbetet i statsrådsberedningen. Och hennes avgång var inte som vilken som helst. Beskedet att hon lämnar sin post – utan avgångsvederlag – kom efter ett extra regeringssammanträde på söndagseftermiddagen.
Så skördade Transportstyrelsens it-skandal ännu ett offer i regeringskansliet och hanteringen framstod som ännu lite märkligare.
"Jag har gjort ett misstag", förklarade Lennartsson och kom med nya uppgifter om när hon först informerades om att känsliga myndighetsuppgifter kan ha läckt ut. Tidigare har hon hävdat att hon inte fick veta något förrän i december 2016. Nu säger hon sig ha närvarat vid minst två tidigare möten där saken har berörts i övergripande ordalag, bland annat i februari samma år. Men Lennartsson förstod inte allvaret, ställde inga följdfrågor och informerade således inte heller statsministern.
Den förklaringen är anmärkningsvärd på flera olika vis.
Det kan noteras att även Anna Johansson (S) – som avgick som infrastrukturminister till följd av skandalen – ska ha haft en statssekreterare som avstått från att föra uppgifter vidare.
"Anna Johansson har konstaterat att hon bär ansvaret för att nödvändig information inte har nått henne", sade Löfven i en kommentar till att hon gick.
Enligt samma princip faller ansvaret på Löfven då det gäller Lennartsson. Oavsett vad hon förstått eller inte förstått är det han som ska se till att det finns rätt kompetens och informationsrutiner.
Det finns fler tecken på att kommunikationen brustit i regeringskansliet. Ett par statsråd informerades till exempel om it-skandalen utan att uppgifterna för den skull nådde Löfven. De ene, inrikesminister Anders Ygeman (S), avgick samtidigt som Johansson. Den andre, försvarsminister Peter Hultqvist (S), hänger fortfarande löst. Allianspartierna kan alltjämt tänkas rikta en misstroendeförklaring mot honom, även om de i dagsläget tycks sakna gemensamt svar. Tongångarna är genomgående hårda i deras kommentarer till Lennartssons avgång.
"Det är ju väldigt allvarligt att statsministerns närmaste medarbetare har känt till det här under lång tid utan att förstå allvaret", konstaterar L-ledaren Jan Björklund.
Moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark uppmanar i sin tur regeringen att lägga korten på bordet och redovisa exakt vad som har hänt. Det vore högst rimligt och tillfälle lär ges dels inom ramarna för den utredning regeringen tillsatt, dels i den granskning som Konstitutionsutskottet, KU, har inlett.De väntas inte vara klara förrän nästa år. Resultatet borde spela in i valrörelsen, inte bara för att det handlar om rikets säkerhet, utan också för att det rör regeringens krishanteringsförmåga. Och Socialdemokraternas regeringsfähighet.
Det handlar om mer än att få klarhet i vem som vetat vad, och varför inte de som borde ha känt till saken har informerats i ett tidigt skede. Till exempel statsministern.
Frågan just nu är också om Lennartsson är ett bondeoffer för att rädda Löfven.
Bilden måste klarna av hur det står till i Rosenbad med rutiner och informationsvägar. Ju mer som blir känt kring hanteringen av Transportstyrelsens it-skandal, desto mer gör det sig påmint vad tidigare statsrådet Kristina Persson skrev på DN Debatt (9/6 2016):
"Ett stort hinder i Sverige är regeringskansliets starka låsning till 'silos' – för mycket stuprör och för litet av strategiskt, resultatinriktat samarbete."
Hon efterlyste mer öppenhet och planering på tvärs mellan departementens ansvarsområden och framhöll att bara regeringschefen kan driva en förändring.
Om Löfven axlat det ansvaret hade it-skandalen kanske inte behövt bli fullt så djup. Nu måste fokus ligga på att undvika liknande framtida fall. En nödvändig början är att få klarhet i rutinerna inom regeringskansliet.
Gå till toppen