Det är lite av ödets ironi. Stormen Harvey har valt att dra fram över Houston där en av världens största oljehamnar ligger. Förutom bilder på flyende människor med vatten upp till bröstet sprids fotografier på dränkta flygplan och motorvägar. Oron är stor över hur fossilindustrins infrastruktur kommer att klara sig när regnet fortsätter vräka ner.
Av rapporteringen i väst kan man räkna ut människors värde genom att jämföra pågående katastrofer: Medan stormen Harvey som hittills har krävt tio människoliv toppar hemsidor med liveuppdateringar platsar inte nyheten om 1200 döda i Nepal, Bangladesh och Indien på grund av den senaste tidens kraftiga monsunregn ens på notisplats.
De som först och värst drabbas av klimatförändringarnas effekter är de i världens periferi utan nämnvärd skuld till den globala uppvärmningen, brukar det heta. Men vad Harvey visar är att klimatkatastrofer kan slå till var som helst, när som helst och numera med allt större intensitet.
Sedan finns de som anses vara mer värda, de som har resurser att anpassa sig eller kan fly med hälsan i behåll. Så även inom ett och samma land. Det är inte en slump att de människor vi ser vada i Houston undan stigande vatten varken har vit hy eller blont hår – precis som under Katrina.