I slutet av teaterföreställningen ”Automata” glider en liten strålkastare långsamt och ryckigt upp längs en stålställning. När den når målet, och liksom triumferande tänds och riktar en skälvande stråle tunt ljus mot de centrala delarna av scenografin, går en suck av förtjust lättnad genom publiken. Den klarade det!