Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Kollegorna om Janne "Loffe" Carlsson

En person med stor värme och med bredd i sitt konstnärskap – så minns vännerna och kollegorna Janne "Loffe" Carlsson.

Varm, generös och chosefri. Så beskriver Eva Röse sin kollega och vän Janne "Loffe" Carlsson. Arkivbild.Bild: Pontus Lundahl/TT
Musikern Jojje Wadenius spelade med Janne "Loffe" Carlsson på Pugh Rogefeldts skiva "Pughish".
– Vi hade alltid otroligt kul, även om allt inte alltid var lattjo. Det fanns en värme hos Janne, han var helt underbar att vara nära. Vi hade inte kontakt på 30–40 år när jag var bortrest men när vi satte ihop bandet igen med Pugh blev vi väldigt goda vänner, säger Jojje Wadenius som brukade svänga förbi Janne Carlssons hem i Kristianstad när han fick tillfälle, för att ”jamma”.
Eva Röse spelade i "Göta Kanal" bland annat och beskriver Janne "Loffe" Carlsson som en varm, generös och chosefri person och skådespelare.
– Vi filmade mycket ute i landet och vart vi än kom mötte vi folk som alla tyckte att de var tjenis med Janne. Han kunde knacka på var som helst och alla upplevde att de hade en positiv relation till honom och det måste vara unikt.
Daniel Åberg på Tv-dags minns också en extremt folkkär skådespelare.
– Men många roller var ju inte särskilt lustiga egentligen utan det fanns en svärta där också. Även en paradroll som när han blev "Loffe" med svenska folket i "Någonstans i Sverige" så var han egentligen inte en rolig roll, säger Daniel Åberg och fortsätter:
– Han hade en stor bredd i sitt konstnärskap, det är viktigt att minnas det.
Även Jonas Gardell, som var med i "Stjärnorna på slottet" (premiär 2008) tillsammans med Carlsson, vittnar om hans bredd:
– Det som var slående med Janne var att han var den här blandningen och motsättningen mellan ett kluckande skratt och ett vemod, den frustande livsglädjen och sårbarheten. På samma gång som han hade det där asgarvet hade han en sårbarhet som han bar rätt öppet. Det kunde man se på hans ögon, han kunde sjunka ner i en sorg och verkligen ta in... han var inte rädd för mörkret, säger Gardell.
Skådespelerskan Christina Schollin lärde känna Janne "Loffe" Carlsson när de båda medverkade i "Stjärnorna på slottet".
– Han hade två sidor. Det var skoj och flams och hej och hå. Men han hade också en oerhört varm, mjuk och djup sida. Han var en skojfrisk djuping, säger hon.
Schollin berättar att de delade ett intresse för det andliga och meditation.
– Han hade fina tankar om existensiella frågor.
Fakta

Fler röster om "Loffe"

Skådespelerskan Marie Göranzon, som spelade i "Göta kanal" 1981, minns Carlssons insats inom filmen:

– För Filmsverige var han en jättestor färgklick, det är en mycket tråkig förlust.

Skådespelaren Ulf Brunnberg, som även han spelade i "Göta kanal" tycker att musiken riskerar att hamna i skymundan.

– Primärt så var han en av de bästa musikerna. Han gjorde genialiska grejer med Hansson & Karlsson och han har spelat med Jimi Hendrix. Han hade ett musiköra som var enormt och han kunde oerhört mycket om musik.

Hans Klinga som spelade i "Någonstans i Sverige" minns Carlssons bredd.

– Han var unik och samtidigt gjorde han klassisk komedi enligt de komiska traditionerna.

Jonas Gardell om Carlssons andliga sida:

– Han hade en stark andlig sida, han kunde hela, han kunde känna av andar i rummet och oavsett om man tror på det där eller inte så är det ett tecken på att någon är väldigt känslig. Men det fanns också ett pang-på-rödbetan-sätt hos honom, och om man misstolkade det kunde han bli ganska sårad, han var mycket känsligare än vad han gav sken av.

Pernilla Wahlgren, som spelade med Carlsson i föreställningen "På bettet" 2013:

– Vi åkte turnébuss runt hela Sverige men han ville åka i egen bil för att kunna lyssna på jazz. Det tyckte han var mysigt. Han var väldigt, väldigt gullig och omtänksam, bjöd hem oss alla till sitt hem och bjöd på fisksoppa.

Gå till toppen