Huvudledare

Ledare: (M)er av samma. Hur kul blir det i valet?

Ulf Kristersson.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Ny ledare, men samma gamla problem. Det är av allt att döma vad som väntar Moderaterna vars partiledarfråga nu ser ut att vara avgjord.
Favorittippade Ulf Kristersson meddelade på fredagen att han kandiderar och fick snabbt stöd från flera olika håll. Kollegan Elisabeth Svantesson förklarade till exempel att hon kommer att rösta på honom. Därmed är hon inte längre med och utmanar om posten. Partiveteranen Carl Bildt har nyligen förklarat att han inte är intresserad av jobbet och tidigare försvarsministern Mikael Odenberg tycks ha ganska klent stöd internt.
Där slutar listan över starka kandidater. Det innebär att Kristersson lär ta över efter avgående Anna Kinberg Batra – men också att den moderata kursen sannolikt inte läggs om.
I en kort programförklaring framhåller nu Kristersson att allianspartierna måste driva offensivare politik. Decemberöverenskommelsen var fel – skarpa förslag måste läggas fram även om SD kan rösta för dem och på så vis fälla de rödgrönas politik, resonerar han.
"Jag har inga problem med att människor vill stödja vår politik."
Men samtidigt betonar Kristersson att det är inom alliansen som det politiska samarbetet ska ske. Det kan visa sig vara svårförenliga linjer. Centerpartiet och Liberalerna har tydligt deklarerat att de inte vill bilda regering om allianspartierna får färre röster än de rödgröna i valet.
Det är egentligen inte konstigt att Kristersson i stora drag vill hålla fast vid Kinberg Batras agenda: som en av hennes närmaste förtrogna har han varit med och utformat den. Märkligt är däremot att Moderaterna försummar möjligheten till ideologiska samtal och omlagd politik.
Odenberg har framhållit att flera olika partiledarkandidater borde gå ut och förklara vilken politik de vill ha, så att partiföreträdarna sedan kan diskutera och välja därefter. Det vore mest naturligt, så som läget ser ut.
Väljarna har uppenbart inte gillat den riktning som M-politiken har tagit och tveksamheten är utbredd även inom partiet. Falangstrider rasade öppet under sensommaren och tvingade till slut Kinberg Batra att gå. Men problematiken grundar sig naturligtvis i mer än en simpel personfråga.
"Jag tror att man ibland överdriver partiledarens betydelse", säger Kristersson själv i en TT-intervju.
Vad får honom då att tro att han kan lyckas bättre än Kinberg Batra med en likvärdig agenda? Visst kan han tänkas komma med en eller annan politisk förändring, men i stort lär det bli mer av detsamma som förut. För detta talar inte minst att Kristersson vill ha kvar Elisabeth Svantesson och helsingborgaren Peter Danielsson i partitoppen.
Till Kristerssons fördel talar hans starka interna förankring och politiska erfarenhet. Och uppenbart är han väldigt sugen på att ta sig an uppdraget.
"Kul, viktigt och spännande", säger han om sin kandidatur.
Men frågan är hur kul det blir för Moderaterna om partiet kör på i samma tröga hjulspår ända fram till nästa års val.
Gå till toppen