Kultur

Seg start innan Fredrik Backman slår pucken i mål

Fredrik Backman

Vi mot er. Forum.
Uppföljaren till Fredrik Backmans roman ”Björnstad” börjar i motlut. Handlingen tar vid där den förra slutade, men innan den nya tar fart ska allting förklaras och presenteras på nytt. Vilket är en diger uppgift eftersom Backman arbetar med ett minst sagt brett persongalleri i den lilla norrländska staden där alla lever för sitt hockeylag.
De som bara känner till Backman genom hans bok om den sorglustige Ove, ska veta att det här är ett annat slags berättande. Böckerna om Björnstad är relationsromaner i norrländsk glesbygd där kärleken till idrotten är det bärande elementet. Den första boken hade ett driv i handlingen och ett slags moraliskt patos jag uppskattade: Hur reagerar ett hockeylag när deras största stjärna visar sig vara våldtäktsman – och när den våldtagna dessutom är sportchefens dotter? Vem kommer att offras när rättssamhället inte förmår skipa rättvisa?
I ”Vi mot er” har allt blåst över men de som drabbats lever kvar med såren. Förövaren har flyttat och klubben hotas av nedläggning. Men inledningen, som sagt, när allt som hänt ska rekapituleras, är verkligen seg som sirap. Och när berättelsen saknar driv framstår de sentimentala övertonerna i Backmans prosa som extra irriterande. Hur allting ska sägas med ödesmättad emfas för att liksom inpräntas i läsarens medvetande – och hur de högtidliga brösttonerna paras med överarbetade liknelser.
Men berättelsen tar sig och efter ett par hundra sidor är jag med på noterna igen. För när Backman slutar beskriva och sätter igång att berätta och gestalta sin berättelse är han bra. Han vet hur man bygger en spännande intrig och det han skriver om engagerar. Och allt är verkligen inte enkelt eller svartvitt i Backmans fiktiva hockeystad. Att vara en kvinnlig tränare för ett gäng tonårskillar är till exempel ingen lek. Våldet går hand i hand med den obrottsliga lojaliteten, kärleken med sveket, hatet med försoningen – eller katastrofen. Och när Backman hittar rätt i känslospelet blir det sentimentala en tillgång – som en puck som träffar rakt i hjärtat.
Gå till toppen