Malmö

Östergård – nödbostäderna som blev hipsteridyll

Det är skillnad på öster och väster i Malmö. I Malmö skulle de styrande aldrig få för sig att uppföra ett fängelse, ett mentalsjukhus eller en alkoholistanstalt i de västra delarna. Inte heller en soptipp eller en pumpstation för avlopp, nej inte ens ett vattenverk.
Och definitivt inga fattighus. Allt sådant hörde till öster och Kirseberg där man förr begravde fångar och fattiga soldater i omärkta gravar.
Under första världskriget präglades Malmö av svåra tider, livsmedelsbrist, arbetslöshet och bostadsbrist. Man lät bygga nödbostäder. I år är det hundra år sedan man gjorde bostäder av det uttjänta vattentornet på Backarna, efter ritningar av arkitekterna August Ewe och Carl Melin.
År 1916 ritade de även storgårdskvarteret Östergård vid Södra Bulltoftavägen. Samtidigt befäste man Kirsebergs karaktär som arbetarförstad.
Bostadsområdet Österhus på Kirseberg i september 1927.Bild: Sydsvenskan.
För sin tid var Östergård ett stort bostadskomplex med arbetarbostäder och ett antal enhetliga trevåningshus av rappat tegel kring en gemensam storgård. Bygget kostade en miljon kronor. Totalt rymde husen 64 tvårums- och 127 enrumslägenheter samt tre mindre affärslokaler.
Men trångboddheten kom att bestå; över 900 personer bodde i husen – det vill säga fyra–fem personer per lägenhet.
Östergård stod inflyttningsklart 1918 och redan några år senare planerades ett nytt bygge. Österhem byggdes 1923–1924. Samtidigt uppförde Televerket Hagstorp med tjänstebostäder, kallat Telegrafhuset.
Östergård saknade centralvärme och hade torrdass, medan Österhem fick vattenklosetter och Hagtorp ansågs ännu finare.
Kolonier vid Österhus på Södra Bulltoftavägen och Österhagsgatan i Malmö 1948.Bild: Sydsvenskan.
Det mesta tyder på att Östergård, Österhem och Hagtorp utgjorde ett väl fungerande samhälle med fin sammanhållning de första tjugo åren.
Nils Nordin som med familj flyttade in i Östergård när huset var nytt har för Kvarterstidningen nummer 5 år 1976 berättat om sin första tid. Han var då 86 år.
Vi flyttade alltså in 1918, i en enrumslägenhet på Östergårdsgatan. Vi, det var jag, min fru och våra två barn. Hyran var då 22 kronor per månad. Men lönerna var ju låga.
Jag minns att jag 1913 arbetade 57 timmar i veckan och för det fick 16 kronor och 80 öre per vecka. […] När vi bodde på Östergårdsgatan fanns där inga toaletter utan dass på gården. Lägenheten eldades med kakelugn. Inne på gården fanns en stor jordhög. På gården fanns också gångar och vackra rosenbuskar. […]
På andra sidan Södra Bulltoftavägen höll hästhandlare Gustav Nilsson till. Mellan Vattenverksvägen och Södra Bulltoftavägen odlade man potatis. […]Vad jag hört så fanns det efter statistiken 1918 lika många människor på Östergård som i Skanör och Falsterbo tillsammans. Det fanns 196 lägenheter här och ungefär 500–600 barn.
***
Under senare halvan av 1930-talet började Östergårdsområdet ändra karaktär. Fler familjer fick råd att flytta till större och modernare lägenheter eller till egnahem.
Man ställde andra krav på standarden. De som inte hade råd blev kvar samtidigt som andra fattiga flyttade in, inte minst ensamstående män.
Skamfilat område med skamfilat rykte.Bild: Håkan Erickson/Sydsvenskan.
Östergårdsområdet blev ett koncentrat av socialfall. Skötseln och underhållet av husen blev eftersatt och gårdens gräsplan och planteringar ersattes av en grusplan. Fastigheterna såldes 1957 till O P Wihlborg som planerade en rivning.
Under 1960-talet hade förslumningen gått så långt att man från stadens sida tvingades ingripa.Ännu fanns det hyresgäster som bott där från början.
Östergård 1971.Bild: Uno Odenmar.
Malmö stad köpte tillbaka byggnaderna 1970 och det avsattes nästan fyra miljoner för att genomföra en renovering. Nya fasader, wc, dusch, centralvärme, nya golv och ny köksutrustning.
Genom sammanslagningar gjordes lägenheterna större. Renoveringen blev klar 1974. Hagstorpshusen utrymdes för renovering 1976.
Tio år efter kommunens renovering av Östergård hade området åter förslummats 1979.Bild: Leif Å Andersson/Sydsvenskan.
Östergårdsprojeket blev inte vad man hade hoppats på. Dels lyckades man inte vända den negativa bild som fanns om området. Dels var inte förändringarna tillräckligt genomgripande. Förslumningen fortsatte.
År 1977 blev det inflyttningsstopp i Östergård. Å andra sidan bildades en livskraftig kvartersförening som satte stopp för uppkomna rivningshot med hjälp av protestlistor och demonstrationer.
Aktivitetsgruppen inom Östergårds byalag samlades 1977 för att diskutera nästa drag i kampen om sin boendemiljö.Bild: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.
Riksbyggen som tog över fastigheterna påbörjade en ny renovering av Östergård 1981. Året därpå vardet inflyttning igen, nu i en bostadsrättsförening.
Hagstorp blev bostadsrättsföreningen 1997.
Idag är Östergård, med Österhus och Hagstorp, ett välskött och fridfullt bostadsområde med mindre hushåll och många barnfamiljer.
I helgen 2-3 september firas jubileet med fest och öppet hus.
Ett ännu orenoverat kök med vedspis på Östergård 1971.Bild: Rolf Olsson/Sydsvenskan.
På den soliga gaveln på Hagstorpsgatan 23 odlarLillian Ljungborg tomaterna 1975.Bild: Bert Olsson/Sydsvenskan.
***
Gula faran. På 1920-talet lät även SJ bygga två bostadshus för sina tjänstemän på Norra Bulltoftavägen. De var ursprungligen gröna men när husen blev barnrikehus på 1930-talet målades de istället gula. Då många av hyresgästerna var socialfall kom husen att kallas ”gula faran”.
Gå till toppen