Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Vilket av parallellsamhällena vill vi att utsatta människor ska vända sig till?

Många papperslösa hamnar i svartjobb för att kunna försörja sig.Bild: Karl Melander
Öppet brev till Leif Fransson och gränspolisen:
Vi har antagligen fundamentalt olika åsikter i fråga om jakten på papperslösa. Ni anser antagligen att asylprocessen i Sverige 2017 är rättssäker, och att papperslösa begår ett brott och därmed bör jagas av polis. Själv är jag säker på att varenda individ som väljer den vidrigt otrygga vardag som papperslöshet innebär framför att bli utvisade till vad de är säkra på är förföljelse och död måste ha asylskäl eller skyddsbehov. Oavsett vilken av de här åsikterna som stämmer så är det något som går fruktansvärt fel med vårt samhälle när ni jagar papperslösa på sommarläger med kyrkan.
På DN:s ledarsida på nätet den 30/8 läser jag att det var rätt av poliserna att hämta gömda just på kyrkans läger, för att undvika att ett parallellsamhälle växer fram och det är just här som jag anser att logiken brister. Ni förstår, så länge som vi har människor som lever gömda i vårt land så finns det ett parallellsamhälle. Det spelar ingen roll hur hårt ni jagar papperslösa, vi kan numera räkna dem i tiotusentals och ni kommer aldrig få tag på alla. Det finns alltså ett parallellsamhälle och det kan vi inte göra något åt. Det vi kan påverka är vilket slags parallellsamhälle det är.
I Malmö finns det ett parallellsamhälle som ser till att det finns sjukvård, skola till barnen, svenskundervisning för vuxna, fritidsaktiviteter och sociala sammanhang för dem som står bredvid samhället. Det är aldrig tillräckligt och räcker aldrig så långt som en önskar, men det finns. Utan de här nätverken så hade livet som papperslös varit ännu otryggare, rättslösare och hälsovådligare. Men tro mig, ingen av de som lever i papperslöshet hade ändå valt att hellre bli utvisad. För utvisad i deras ögon är lika med döden. Och livet är, hur miserabelt det än är, bättre än döden.
Sen finns det parallellsamhället som ingen av oss vill ha. Det parallellsamhället där den rättslöshet som papperslösa lever i gör dem till lätta byten för trafficking, knarkhandel och svartjobb med omänskliga arbetsförhållanden.
Vi som agerar i den förstnämnda sortens parallellsamhälle är tvungna att vara till viss del synliga. Vi måste bland annat kommunicera med andra organisationer och individer för att de som behöver vår verksamhet ska kunna hitta den. Det gör att det är rätt lätt för gränspolisen att hitta oss. Det som sen händer när ni går in och tar till exempel barnfamiljer på kyrkans sommarläger är att ni skrämmer bort människor från den här sortens verksamhet. Papperslösa vågar inte söka upp det parallellsamhälle som existerar av andras välvilja och vars syfte är att hjälpa. De blir mer isolerade och ännu mer utlämnade och vi ger den andra sortens parallellsamhälle, den som existerar av en vilja att utnyttja och kriminalisera, utrymme att växa istället.
Så, Leif Fransson, när du och dina gränspoliser funderar på att ta barnfamiljer på kyrkans sommarläger nästa gång måste du tänka en gång till. Om inte av moraliska och medmänskliga skäl så av samhällsekonomiska och brottsbekämpande skäl.

Annika Nilsson

Annika Nilsson är gymnasielärare i samhällskunskap och hållbar utveckling. Hon kämpar för allas mänskliga rättigheter och blir upprörd när åsikter om samhället baseras på undermåliga kunskaper i samhällskunskap.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen