Huvudledare

Ledare: Brexit svider allt värre för britter.

Theresa May.Bild: Matt Dunham
Skilsmässor brukar präglas av motstridiga viljor. Storbritanniens separation från EU är inget undantag. När samtalen om brexit fortsatte i veckan var parterna inte ens överens om vad de skulle tala om.
Britterna ville diskutera formerna för sin relation till EU efter fullbordat utträde, medan unionen menade att notan först måste göras upp. Och det brådskar att komma överens. Utträdesprocessen ska avslutas i mars 2019 och förhandlingarna behöver vara klara i god tid innan dess.
Det är rimligt att EU får kompensation för de budgetåtaganden som London har gjort och Storbritannien godtar numera tanken på att betala. Men oenigheten kvarstår om hur summan ska räknas ut.
Därtill kommer oklarheten om framtida rättigheter för EU-medborgare i Storbritannien och britter inom unionen, för att inte tala om hanteringen av den nordirländska gränsen mot Irland.
Först när dessa frågor retts ut finns det förutsättningar att fördjupa förhandlingarna på andra områden, resonerar EU:s förhandlare Michel Barnier. På goda grunder. Men det förvånar inte att hans brittiske motpart David Davis redan vill tala om sådant som tullavtal. Sent omsider tycks Storbritannien börja inse hur mycket som står på spel.
Det blev inget ekonomiskt ras av det slag som många varnade för efter brexitbeslutet i fjolårets folkomröstning. Med stöd av sänkt styrränta och försvagat pund höll den brittiska tillväxten i sig. EU-kritiker var inte sena att dra växlar på detta. De tyckte sig se ett exempel på att unionsmedlemskap var överskattat eller rent av hämmande för ekonomin.
Idag är bilden en annan. De brittiska hushållens framtidstro har försämrats väsentligt under de senaste månaderna och Bank of England förutspår en rejäl nedgång i företagsinvesteringar under de närmaste åren. Samtidigt tycks nervositeten för brexit öka på politisk nivå. Arbetarpartiet Labour svängde nyligen och förespråkar nu en mjukare linje. Under en övergångsperiod bör Storbritannien försöka få fortsatt tullfrihet och tillgång till EU:s inre marknad, framhöll en partiföreträdare i The Guardian.
Detsamma anser vissa enskilda företrädare för premiärminister Theresa Mays konservativa Tories, vilket sätter henne i ett svårt läge med knapp majoritet i underhuset.
Möjligen låter sig May påverkas en smula, men hon lär inte ändra sitt nej till fortsatt fri rörlighet över gränserna. Att bli kvar på den fria marknaden är då i praktiken inget alternativ. Unionen har varit glasklar med att den ena friheten förutsätter den andra och lär inte tumma på en så grundläggande princip.
"Det blir kanske inget frihandelsavtal, ingen rätt för brittiska banker att verka inom EU på samma villkor som andra och kanske inte ens några landningsrättigheter för brittiska flygplan", skrev ekonomiprofessor Barry Eichengreen i DN (27/8 2017).
Oavsett om de farhågorna besannas eller inte står en sak klar:
Även med befogad välvilja från Bryssel kommer skilsmässan att sluta betydligt sämre för Storbritannien än vad den gör för EU.
Gå till toppen