Nyss slängde jag en plommonkärna i filterpåsen på kaffebryggaren, och tryckte på start. För att det går.

Bruket att slänga frukt i ölen? Det kan bli väldigt bra! Men ofta är det bara är ett pr-trick, ett rop på uppmärksamhet och ett sätt att söta ölen. I värsta fall blir resultatet föga mer än alkoläsk för den medvetna och penningstarka kundkretsen.

Syrliga belgiska öl som jäser på bär och frukt har en lång tradition, och åtskilligt smakar alldeles fantastiskt. Då är jag mycket mer skeptisk till trenden att tillföra frukt till ipa. Faktiskt också till vanan att göra berliner weisse med tillsatser av frukt och bär. Blir bra bara ibland.

Fast jag förstår varför det görs. Det är kul med nya idéer. Och det är trångt om utrymmet för uppmärksamhet –ska man synas och märkas får man ibland sänka sig till ett eller annat jippo.

Men så finns de strålande undantagen. Utan dessa skulle det antagligen inte finnas en marknad för de misslyckade exemplen –man hoppas ju alltid att det ska smaka gott, och man hoppas på goda grunder.

Saisonnay är nästan vad det heter: en saison som i sekundärjäsningen fått skjuts av druvjuice, från Chardonnaydruvan. Ölet introducerades vid Öl- och whiskyfestivalen i Malmö förra året, och har nu bryggts på nytt. Det är ett samarbete mellan Kapusta och Ölofsson Brewing; jobbet har gjorts nere i källaren på Bishop's Arms vid Gustav Adolfs torg, den bryggerilokal som kallas Minus 1. Ölet serveras uppe i puben.

Detta är ett alldeles förträffligt sommar-öl, en vinös sak med syrlighet som känns igen både från saison och Chardonnay. Bara lätt sötma. Tydlig, men inte överdriven jästkaraktär. Lite kryddig. Ett mellanting av öl och vin, fast jag skulle säga 80 procent öl trots allt.

Finns det förlagor? Ingen självklar, såvitt jag vet. Men visst har andra bryggare gjort liknande försök att överbrygga öl- och vinklyftan. Mästarna på Cantillon i Bryssel brygger emellanåt ett lambic-baserat "vinöl": det mycket eleganta Vigneronne.

Hyfsat vanligt bland experimentellt lagda bryggare är att lagra saison på gamla vintunnor, men det är trots allt något helt annat. När jag googlar hittar jag ändå ett schweiziskt bryggeri, Brasserie des Franches-Montagnes, som förra våren producerade något som liknar Malmöbryggarnas vin-saison. Vem var först? Spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att det är gott.